Skydd mot inteckningsförfalskning. Till justitiedepartementet har inkommit en av generaldirektören G. Grefberg, sekreteraren och ombudsmannen i Sveriges allmänna hypoteksbank Elis Carlgren, advokaten John Dondorff,f. d. rådmannen Hj. Martin och bankdirektören Ivar Rooth undertecknad framställning om vidtagande av vissa åtgärder till skydd mot inteckningsförfalskning.
    Efter att hava erinrat om den utomordentliga betydelsen av fastighetskreditens upprätthållande och stärkande framhålla petitionärerna, hurusom förekomsten i större utsträckning av inteckningsförfalskningar måste i hög grad rubba förtroendet till fastighetskrediten och därigenom medföra ödesdigra verkningar för hela det ekonomiska livet. Enda vägen att effektivt förebygga brottsliga förfaringssätt av de olika slag, som under senaste tiden kommit i dagen, är lagstiftningens. Ett förslag till fullständig omläggning av vårt inteckningsväsende föreligger i lagberedningens redan den 31 december 1907 framlagda förslag till jordabalk, del II. Då numera jordregistren för rikets landsbygd och fastighetsregistren för städer och stadsliknade samhällen inom en tämligen snar framtid äro upplagda, föreligger därmed den grundval, som lagberedningen förutsatte för ett reformerat inteckningsväsen. Det är, anföra petitionärerna, ett allmänt önskemål att arbetet med en ny lagstiftning på detta område därefter snarast må fullföljas. Med hänsyn till de viktiga intressen, som stå på spel, är det emellertid en bjudande nödvändighet att omedelbara åtgärder vidtagas för att inom den nuvarande lagstiftningens ram förhindra eller försvåra manipulationer av antydd art.
    Bland åtgärder, vilka skulle kunna ifrågakomma, nämnas följande: inteckningsreversens upprättande inför domaren eller domstolen på särskilt av staten tillhandahållet papper; inteckningsprotokollsutdragets fastsättande vid skuldebrevet samt rätt att hos myndighet anmäla innehav av inteckning. Härför kräves emellertid ändring i lagstiftningen eller i varje fall en mera ingående utredning.
    Vissa önskemål skulle kunna tillgodoses genom att K. M:t till samtliga underrätter i riket utfärdade ett cirkulär, däri dels fästes uppmärksamheten å nödvändigheten av en tillräckligt uttömmande och fullt hörbar föredragning av ansökningsärenden, synnerligast rörande inteckning i fast egendom, och dels inskärptes vikten och betydelsen av att i varje fall, där något som helst tvivel kan förefinnas om giltigheten av den handling, på grund varav inteckning sökes av annan än fastighetsägaren, denne alltid skall höras över ansök-

ningen. Lämpligen kunde ock införas en uppmaning till domstolarna att i de fall, då en för rätten okänd inteckningssökande uppger sig vara fastighetsägaren, anmoda denne att på ett eller annat sätt legitimera sig. Likaledes kunde ock påpekas lämpligheten av att lagfartsbevisen företeddes i original.
    Under senare tid har vid åtskilliga underdomstolar i allt större grad vunnit insteg den praxis, att vederbörande tjänstemans namnteckning å protokollsutdrag och bevis anbringas med namnstämpel. Denna praxis, som får antas ha tillkommit av bekvämlighetsskäl, kan icke anses stå i överensstämmelse med lagens mening och det kan icke bortses från att den underlättar förfalskningar. Det vore därför önskligt, att skyldigheten för domstolarnas personal att egenhändigt underteckna dessa utdrag och bevis bleve understruken.
    Petitionärerna hava vidare framlagt vissa förslag, som skulle vara ägnade att försvåra själva framställandet av falsifikat. Dessa förslag avse bl. a., att beläggningsstämplar för inteckningar skola vara av särskilt slag, att inteckningsstämpel endast skall tillhandahållas häradshövding och lagfaren ledamot av eller tjänsteman vid rådhusrätt efter skriftlig rekvisition, att jämväl utbytta och uppdelade inteckningar skola förses med stämplar, samt att särskilda närmare bestämmelser meddelas om inteckningsstämplarnas makulering.
    Framställningar om åtgärder till skydd mot inteckningsförfalskning ha vidare ingivits av Svenska sparbanksföreningen och av Sveriges fastighetsägareförbund.