LITTERATURNOTISER. 79 Professor Lundstedts arbete "Superstition or Rationality in Action for Peace" (se Sv. J. T. 1926 s. 278) är föremål för anmälan i häfte 24 av Deutsche Juristen-Zeitung år 1926 (s. 1791) av Staatsanwaltsschaftsraat Dr. Wilke, London. Efter ett omnämnande av grundtankarna i boken yttrar anmälaren, att det temperamentsfullt skrivna arbetet är ett värdefullt bidrag till den internationella diskussionen om den allmänna rättslärans grundproblem, vilken under de sista åren uppstått i anledning av Duguits och andra vetenskapsmäns undersökningar.
Juristische Wochenschrift, utgiven av Deutsche Anwaltverein, innehåller i häfte 29 år 1926 (s. 2825) en redogörelse för Svensk Juristtidnings syften och innehåll.
Hovrätts-reformen. De sakkunniga för utredning av frågan om hovrätternas löneförhållanden (se Sv. J. T. 1926 s. 161, 252, 318) hava den 30 oktober 1926 avgivit Betänkande angående ändringar i hovrätternas organisation, arbetssätt och löneförhållanden med mera.
De sakkunniga hava utgått från den uppfattningen, att hovrätternas nuvarande organisation och arbetssätt icke lämna erforderliga garantier för målens avgörande inom skälig tid samt att såväl svårigheten att, i konkurrens med andra tjänster, såsom ordinarie hovrättsledamöter få behålla de yngre krafterna som ock det därmed sammanhängande vikariatssystemet innefatta allvarliga vådor för rättsskipningens tillfredsställande utövande i framtiden. Till avhjälpande av dessa svårigheter hava de sakkunniga uppgjort förslag till omorganisation av hovrätterna och deras arbetssätt, vilket förslag är uppbyggt i enlighet med följande principer.
Till en början hava de sakkunniga undersökt frågan om nedsättning av det domföra antalet i hovrätt för att genom den härigenom uppkomna besparingen möjliggöra en allmän löneförbättring. En nödvändig förutsättning för sådan nedsättnings genomförande har ansetts vara, ej mindre att föredragningen av vädjade mål, vilken nu åligger ledamöterna, överflyttas å särskilda tjänstemän, än även att ökade garantier med hänsyn till ledamöternas kompetens åvägabringas. Under sådan förutsättning har domföra antalet ansetts kunna sättas till tre.
En ytterligare besparing av arbetstid och arbetskraft ligger däri, att enligt förslaget ordförande å division skall äga ensam beslutia kommunikation av besvärsmål. Då fiskal anser sig hava anledning antaga, att ett beslut av underrätt kommer att ändras, har han att — å annan tid än den ordinarie sessionstiden — anmäla målet inför ordföranden, som beslutar huruvida kommunikation omedelbart skall äga rum eller målet skall på vanligt sätt föredragas å divisionen.
Vad angår arbetssättet å divisionen i övrigt bör enligt förslaget å varje division indelas ett antal av fyra ledamöter, detta bl. a. för