Till frågan om gränsen för Sveriges territorialvatten. Sthm 1928. Norstedt. 124 s. Kr. 2.50.
    Under ovanstående rubrik har i serien "Aktstycken utgivna av Kungl. utrikesdepartementet" till trycket befordrats handlingarna i ett av Högsta domstolen den 14 november 1927 avgjort mål mellan allmän åklagare, å ena, och tyske undersåten, sjökaptenen G. Rebjansky, å andra sidan, angående ansvar för olaga fiske utanför Laholmsbukten. Att detta mål rönt en sådan uppmärksamhet beror därpå att Högsta domstolens utslag ansetts innefatta ett avgörande av stor principiell betydelse i en viktig fråga rörande Sveriges territorialgräns, nämligen frågan om gränsen för det svenska fiskevattnet vid Laholmsbukten.
    Åtalet gick ut på att den tyske sjökaptenen fiskat med trål i svenskt fiskevatten. Kaptenen bestred åtalet under påstående att det område, där han fiskat, vore att betrakta såsom fritt hav. Fiskeplatsen var fullt bestämd. Det gällde alltså för domstolarna huvudsakligen att fastställa, huru långt ut i havet svenskt fiskevatten å ifrågavarande plats skulle anses sträcka sig. Skulle fiskegränsen utmätas från buktens stränder och således följa den konkava strandlinjen? Eller skulle bukten anses såsom svenskt innehav och fiskegränsen utmätas från en baslinje, dragen tvärs över bukten vid dess mynning eller annorstädes? Högsta domstolen fann härutinnan, i likhet med första instansen, att såsom svenskt fiskevatten skulle anses hela Laholmsbukten inom en gränslinje, dragen emellan Hallands Väderö fyr och Tylö fyr samt därutöver ett område, beläget inom ett avstånd av en geografisk mil från denna

gränslinje. Med denna bestämning av fiskegränsen kom fiskeplatsen att falla inom svenskt område.¹
    För juristen i gemen, speciellt den som intresserar sig för internationellt rättsliga spörsmål, har den föreliggande aktpublikationen ett särskilt värde därutinnan att i rättegångshandlingarna ingå orienterande framställningar av de normer och regler, efter vilka man i gången och närvarande tid velat bestämma en stats kustvattenområde, särskilt i vikar och bukter. Sålunda hava i målet utlåtanden i dessa ämnen avgivits av utrikesdepartementets dåv. folkrättssakkunnige, exc. Eliel Löfgren, jur. dr frih. Lage Staël von Holstein, den tyske folkrättslärde, prof. Walter Schücking, prof. Östen Undén och fil. dr Torsten Gihl. Den centrala punkten i diskussionen mellan dessa författare är spörsmålet huruvida det nu finnes en allmänt antagen folkrättslig norm, efter vilken kustvattenområdet vid bukter och vikar skall utmätas. Undén belyser detta spörsmål med utförliga citat från en mängd folkrättsförfattare och Gihl lämnar bl. a. en intressant analys av vissa delar av 1910 års Haagskiljedom i tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna rörande fisket vid den nordatlantiska kusten.
    Till sist må nämnas, att publikationen är försedd med en detaljerad innehållsförteckning, däri den rikhaltigt anförda litteraturen erhållit särskild registrering.²

 

Sven Turén.