Äganderättsförbehåll angående lösöre. I min ämbetsutövning såsom häradshövding har jag rätt ofta stött på äganderättsförbehåll vid försäljning av lösöre. Men de hava varit begränsade till två grupper av mål. Den ena gruppen har utgjort mål angående ersättning för skada genom motorfordonstrafik. Ofta händer det, att förvärv av motorfordon sker på avbetalning med förbehåll av äganderätt för säljaren till dess varan betalts (jfr UNDÉN, Sv. Sakrätt s. 156). Lika ofta inträffar sedan, att den lycklige köparen icke hinner långt
med sitt nyförvärvade fordon förr än hans lycka förbytes i olycka genom att han råkar stöta ihop med en annan trafikant. Blir det så rättegång, är ett av de första spörsmålen det, om han fullgjort sina avbetalningar, och i motsatt fall instämmer motparten även säljaren. Denne, vanligen en automobilförsäljningsfirma, får då taga en obehaglig konsekvens av avbetalningssystemet, som han kanske ej alltid väntat sig, när han fann med sin fördel förenligt att tilllämpa detta system.
Det andra slaget av mål rör förskingring. På landsbygden är ytterst vanligt att vid lösöreauktion tillkännagiva förbehåll om äganderätt till varan till dess köpeskillingen guldits. Om köparen sedan före betalningen i sin tur försäljer varan, åtalas han ofta för förskingring. Brottet angives i sådana fall för åklagaren av auktionsförrättaren, vilken ock uppträder såsom målsägare i fråga om skadestånd. Hittills har det mig veterligen aldrig fallit någon svarande i dylika mål in att bestrida auktionsförrättarens behörighet att varamålsägare i dessa fall. Det är tydligen hans ställning såsom delcredere-ansvarig (jfr Lagkommittén 1839 H. B. 14: 8 mot. och HASSELROT s. 1407) som gör att man finner honom behörig. Auktionsförrättaren är vanligen en betrodd man i orten, en solvent man, som får kredit med redovisningen av auktionsmedlen en längre tid, vanligen ett år efter auktionen, men också står risken för resp. köpares insolvens. Han är därför enligt den gängse uppfattningen att betrakta såsom målsägare gent emot förskingrande köpare. Man kan ock tänka sig, att han skaffar sig skriftlig fullmakt från sin huvudman. Det är på landsbygden t. o. m. en allmän föreställning att han i och med klubbslaget själv blivit ägare av varan och att äganderätten, om varan ej betalas genast, kvarstår på grund av förbehållet hos honom.
Nils Edling.