Stämpelförsäljares rätt att erhålla stämplar i räkning. Den av 1927 års riksdag begärda utredningen, huruvida icke den stämpelförsäljare tillkommande rätt att erhålla stämplar i räkning må kunna inskränkas (Sv. J. T. 1927 s. 498), har nu verkställts av statskontoret och general poststyrelsen, som i ärendet hört hovrätterna, överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare. Meningarna om nyttan och behovet av en begränsning av stämpelkrediten hava varit delade, i det att hovrätterna och elva länsstyrelser liksom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar anslutit sig till tanken på en begränsning, medan tolv länsstyrelser ställt sig avvisande, två länsstyrelser ej direkt uttalat sig härom och styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare avstyrkt förslaget. Statskontoret och general poststyrelsen hava för sin del ansett en begränsning lämpligen böra ske och föreslagit, att generalpoststyrelsen skall efter stämpelförsäljarnas hörande fastställa kreditbeloppen. Ett sammanlagt kreditbelopp för alla slag av stämplar synes, enligt ämbetsverken, kunna för det stora flertalet stämpelförsäljare bestämmas till 5,000 kr. eller därunder samt för en del därutöver intill 10,000 kr. Ett kreditbelopp utöver sistnämnda summa skulle endast i några få undantagsfall vara erforderligt. Genom denna begränsning av stämpelkrediten komma kreditsummornas storlek att i högst avsevärd mån nedsättas. Bland annat på denna grund föreslå nu ämbetsverken, att stämpelförsäljarna skola befrias från skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet, vilket skulle medföra arbetsbesparing för statsverket och i regelutgöra en förmån för stämpelförsäljaren. Det har slutligen synts önskligt att i samband med övriga här föreslagna lagstiftningsåtgärder föreskriva, att ämbets- och tjänstemän, som hava att mottaga stämpelpliktiga handlingar, skola hava skyldighet att vara stämpel försäljare, ett arbete för vilket de åtnjuta särskild ersättning i form av stämpelprovision. Om försäljningen sålunda blir ett tjänsteåliggande, kommer portoskyldighet för den med stämpelförsäljningenförenade skriftväxlingen att bortfalla.

 

    Förändrad redovisning av vissa stämpelmedel. Enligt stämpelförordningen skall ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbelbeläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åsådana medel lämna kvitto och till generalpoststyrelsen insända mot utgivna

NOTISER. 191kvitton svarande talonger. Sedan J. O. 1926 framlagt förslag om nya enhetliga redovisningsbestämmelser för stämpelförsäljare samt om en mera effektiv kontroll över redovisningen, än för närvarande kunde äga rum, framhöll 1927 års riksdag såsom önskvärt, att en utredning beträffande förslagen komme tillstånd. Efter remiss (Sv. J. T. 1927 s. 498) hava nu statskontoret och generalpoststyrelsen, efter hörande av styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare, verkställt utredning och avgivit förslag i ämnet. Detta förslag går i huvudsak ut därpå, att det nu föreskrivna formuläret till kvitto och talong, som visat sig opraktiskt och i användandet föranlett tidsutdräkt, skall upphävas, och att över uppbörden av ifrågavarande stämpelmedel i stället skall föras en förteckning i två exemplar, kombinerad med kvittoblanketter. Förteckningarna utskrivas med användande av kopiepapper på samma gång som kvittot. Av förteckningarna behåller stämpelförsäljaren en och insänder den andra till generalpoststyrelsen. Blanketter till förteckningarna skola tryckas av generalpoststyrelsen och jämte tillhörande kopiepapper kostnadsfritt tillhandahållas stämpelförsäljarna. I samband härmed har föreslagits, att skyldighet att inleverera förskottsmedel och insända redovisning därför, varom stadgas i 39 § tredje stycket stämpelförordningen, skall fullgöras senast inom åtta dagar efter varje månads slut.