Förslag till lagstiftning angående sinnessjuka. D. 2 juni 1927 framlade 1926 års sinnessjuksakkunniga betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m.
    Såsom redan av titeln å betänkandet framgår, innefattar detsamma den betydelsefulla nyheten, att åtskilliga de sinnessjuka angående föreskrifter, som hittills ansetts kunna meddelas i administrativ ordning, nu föreslås skola komma till stånd i lagform. Anledningen till denna nyhet, som f. ö. förordats redan i ett tidigare, under år 1923 avgivet sakkunnigbetänkande i ämnet, är i första hand, att ifrågavarande föreskrifter innefatta inskränkningar i nämnda sjukas personliga frihet. Av dylik art äro sålunda bl. a. de bestämmelser,som reglera rätten att tvångsvis låta å sinnessjukhus intaga sinnessjuk.

FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNING ANGÅENDE SINNESSJUKA. 309Vad som härutinnan föreslagits innebär icke någon principiell omläggning av nu gällande rätt, vilken återfinnes i 1901 års stadga angående sinnessjuka. En redogörelse för det stora antal mer eller mindre viktiga ändringsförslag av icke principiell art, som i betänkandet på denna punkt framföres, torde icke vara av större intresse för denna tidskrifts läsare. Däremot torde böra omnämnas de två nya former av intagning, som föreslås i betänkandet. Den ena (dens. k. frivilliga intagningen för vård) innefattar, att sinnessjuk berättigas att under vissa villkor (skriftlig, bevittnad ansökan och, om den sjuke är omyndig, skriftligt medgivande till åtgärden av den som enligt lag har vårdnaden om den sjuke) själv begära att bliva intagen å sinnessjukhus. Läkarintyg erfordras därvid icke. Sålunda intagen erhåller efter intagningen enahanda ställning som tvångsvisintagen. Den andra nya formen för intagning benämnes intagning för observation. Även sådan intagning kan enligt förslaget ske på egen ansökan (frivilligt) eller tvångsvis. I fråga om frivillig intagning för observation föreslås samma regler som för frivillig intagning för vård. Tvångsintagning för observation kan i allmänhet påkallas allenast av polismyndighet; militärperson i tjänst kan docktvångsintagas på begäran av militärt chefsämbete, och personer som äro intagna å vissa tvångsanstalter (alkoholistanstalter m. fl.) kunna intagas på begäran av anstaltsmyndigheten. Dylik tvångsintagning kan blott äga rum å statens samt vissa kommunala sinnessjukhus. Förutsättning för sådan tvångsintagning är enligt förslaget, att av vederbörandes uppträdande uppenbarligen framgår, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv samt att anledning är att förmoda, att han är sinnessjuk eller sinnesslö. Sistnämnda omständighet skall styrkas genom intyg ("observationsattest") av läkare. För observation intagen skall inom fyrtioåtta timmar efter intagningen hava underkastats en första undersökning av den för sjukvården å sinnessjukhuset ansvarige läkaren. Observationen må ej pågå längre tid än som oundgängligen erfordras för bedömande av den intagnes sinnesbeskaffenhet och skall såsom regel vara avslutad inom två månader efter intagningen. Visar observationen, att den intagne är i behov av vård å sinnessjukhus — konstaterad sinnessjukdom eller sinnesslöhet är alltså ej i och för sig tillräckligt —får den intagne kvarstanna å sjukhuset för vård och är sedan underkastad samma regler som de från början för vård intagna. Ådagalägger observationen ej sådant behov, skiljes den intagne från anstalten. Mellan frivillig intagning för observation, vilken förutsättes huvudsakligen komma att ske för att få fram ett friskbetyg, och tvångsintagning för sådant ändamål råder den olikheten, att den frivilligt intagne kan lämna sjukhuset när som helst före observationens avslutande. Har däremot observationen avslutats och därvid behov av vård å sinnessjukhus konstaterats, får den sjuke kvarstanna på samma sätt som för vård intagna.
    En centralpunkt i förslaget utgöra dess bestämmelser till skydd mot obehörigt kvarhållande. Härutinnan föreslås icke några nya preven-

310 SVEN LAWSKI.tivåtgärder.1 Däremot innehåller förslaget föreskrifter om rätt för den, som tvångsvis intagits för vård eller observation, att omedelbart få sin sak prövad av en särskild sinnessjuknämnd, som skall bestå av fem av K. M:t utsedda personer, av vilka en skall vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete och en skall vara en i sinnessjukvård särskilt kunnig läkare. För vård intagen skall givetvis därjämte äga att liksom nu vända sig till sjukhusläkaren och överinspektören för sinnessjukvården; dock skall beslut om utskrivning ej kunna meddelas av annan än sinnessjuknämnden, om den intagne någon gång varit straffriförklarad eller någon gång ostridigt begått mot annans personliga säkerhet riktad brottslig gärning, vilken med hänsyn till hans sinnesbeskaffenhet icke blivit beivrad. Mot sinnessjuknämndens beslut må talan ej föras.
    Förslaget om sinnessjuknämndens införande motiveras med hänvisning till behovet av att en var skall känna, att han åtnjuter tillfredsställande rättsligt skydd mot obehörigt kvarhållande; "även den mest misstrogne måste bliva övertygad om att interneringsfrågor underkastas en från alla synpunkter tillfredsställande prövning." I detta sammanhang må anmärkas, att de sakkunniga vitsorda, att, såvitt de kunnat konstatera, någon övertygande bevisning ej förebragts om att obehörigt kvarhållande förekommit.
    För att underlätta prövningen av utskrivningsfrågor och förhindra, att någon kvarhålles på grund av otillförlitliga uppgifter i intyg frånden intagnes omgivning, föreslås rätt för utskrivningsmyndigheten att låta vid domstol anställa förhör med personer, som kunna antagas äga kännedom om den intagne. Där förhörs anställande hos utskrivningsmyndigheten begäres av den intagne, hans förmyndare, gode man, make eller anförvant eller av någon som är ansvarig för kostnaden för den intagnes vårdande å sinnessjukhuset — alla dessa äga påkalla utskrivning — och förhöret ej är uppenbart onödigt, är utskrivningsmyndigheten skyldig att låta anställa förhör av nyss angiven art.
    Förslaget innehåller jämväl regler angående undersökning av sinnesbeskaffenheten hos tilltalad. Härutinnan innefattar förslaget den nyheten, att obligatorisk undersökning skall äga rum av den, som tilltalats för mord eller för våldtäkt eller för mordbrand eller eldsåsättande, som icke förövats i uppsåt att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig avsikt, eller för försök till brott som nu sagts. Likaså må ej utan rättspsykiatrisk undersökning dömas till internering av återfallsförbrytare. I övrigt föreslås rättspsykiatrisk undersökning skola ske, då domstolen på grund av att den tilltalade tidigare lidit av sinnessjukdom eller eljest finner anledning till antagande, att han vid tiden för brottets begående varit av sin-

 

1 Anledningen härtill är givetvis den, att de tvivelaktiga fallen blott utgöra en ringa bråkdel av hela antalet intagningsfall samt att man så vitt möjligt velat undvika att tynga förfarandet i de icke tvivelaktiga fallen, i vilka i stor utsträckning skyndsamhet är av nöden både i den sjukes eget och i omgivningens intresse.

FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNING ANGÅENDE SINNESSJUKA. 311nesbeskaffenhet, som utesluter eller minskar straffbarheten. Äldre förslags bestämmelser om obligatorisk undersökning av vissa återfallsförbrytare ersättas genom en föreskrift om att i straffregistret skall göras anteckning, då någon under verkställighet av omedelbart ådömt frihetsstraff eller förvandlingsstraff för snatteri befunnits lida av sinnessjukdom eller psykisk abnormitet. Dessa sistnämnda föreskrifter hava emellertid redan utbrutits ur förslaget, i det att ettpå vad härutinnan förordats grundat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen d. 17 okt. 1900 om straffregister redan förelagts årets riksdag.
    I nära överensstämmelse med vad som föreslagits om rättspsykiatrisk undersökning av tilltalad föreslås beträffande lösdrivare, att om myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete, vid förhör med någon som är föremål för förfarande, avseende ådömande av sådant arbete, finner anledning till antagande att han är sinnessjuk, utlåtande omhans sinnesbeskaffenhet skall av myndigheten inhämtas.


Sven Lawski.