Sovjet-rysk rättspraxis. I samband med en i denna tidskrift (1924 s.107 ff.) lämnad redogörelse för Sovjet-Rysslands civillag, som trädde i kraft d. 1 jan. 1923, fästes uppmärksamheten på den nya lagens inledande bestämmelse, enligt vilken "de borgerliga rättigheterna åtnjuta lagens skydd med undantag för de fall, i vilka de utövas på ett sätt, som strider mot deras sociala och ekonomiska ändamål", och det framhölls, hurusom ett dylikt allmänt stadgande komme att bli helt beroende av det sätt, varpå det i praxis
tillämpades. En av prof. Kelmann, Kiev, verkställd undersökning av rättstillämpningen under de fem år, lagen varit i kraft, gör det numera möjligt att närmare angiva stadgandets innebörd och räckvidd. Denna undersökning —publicerad i den av Osteuropa-Institut i Breslau utgivna Zeitschrift für Ostrecht (1928 s. 298—314) — ger vid handen, att stadgandet ej använts i någon större utsträckning. En rad avgöranden föreligga emellertid. Efter en undersökning av dessa kommer K. till det resultatet, att bestämmelsen användes för att 1) komma till rätta med handlingar, som enligt västeuropeisk rätt bli ogiltiga såsom stridande mot tro och heder eller mot goda seder, 2) av sociala skäl göra inskränkningar i bestående rättigheter, 3) utfylla luckor i lagen eller, såsom K. uttrycker saken, förverkliga "das Recht des Morgens".
De under 2) angivna fallen äro de vanligaste. Några exempel må nämnas. Ägaren av en motor hade låtit den ligga obegagnad och rosta. Äganderätten tillerkändes mot vederlag den person, som satt sig i besittning av motorn, enär motorns bortförande från den, som ej nyttjade motorn jämlikt dess ekonomiska bestämmelse, stode i full samklang med grunderna för art. 1. I många fall har på grund av stadgandet ägare till "de nationaliserade" hus, som ej använde husen på ett socialt tillfredsställande sätt, förklarats sin rätt tillhusen förlustiga. Att stadgandet borde tillämpas i dylika fall framhölls särskilt i ett cirkulär av folkkommissariatet för rättsväsendet, vari uttalades, att ägarna av dessa hus i många fall brukade dem i strid mot deras socialtekonomiska ändamål, i det att boningsrum användes till stall, nederlag, handelslokaler eller eljest på ett sådant sätt att bostadsmöjligheterna i städerna försvårades. Då härigenom hinder lades för kampen mot bostadskrisen och de arbetande massornas rätt kränktes, ålades domstolarna att i rätt tid avgörade mål, som jämlikt art. 1 av de kommunala myndigheterna anhängiggjorts mot de försumliga husägarna. Även på obligationsrättens område har stadgandet i flera fall kommit till användning. Sålunda ansågs domstol äga befogenhet att nedsätta ("normalisera") den för ett varuparti avtalade köpeskillingen. (Se det utförliga särskilda referatet i nämnda tidskrift s. 383—385.) Också från immaterialrättens område kan ett exempel anföras. Författarna avstycket "Kejsarinnans sammansvärjning" hade till teatern i Leningrad sålt ensamrätten till styckets uppförande under två år. Sedermera sålde emellertid författarna uppföranderätten till samma stycke också till en teater i Moskva. För lösande av den rättstvist, som uppkom, saknades bestämmelse i lag. Högsta domstolen fann, med tillämpning av art. 1, Leningrad-teatern ej hava någon ensamrätt till styckets uppförande. En sådan rätt strede nämligen motarbetare- och bonderegeringens allmänna politik, enligt vilken konsten tillkomme det arbetande folket.
I en del fall har en felaktig tillämpning av art. 1 ansetts föreligga. Detta påtalas av högsta domstolens "civilkassationskollegium" i ett cirkulär, vari emellertid också framhålles fall, då artikeln bort användas men så ej skett. Såsom exempel på ett fall, då stadgandet ej bort tillämpas, anföres, att en handelsresandes anspråk mot en trust på ersättning avvisats av första instansen. Detta angavs vara ett uppenbart åsidosättande av en lag av år 1923, som berättigar handels- och industriföretag att mot ersättning anställa handelsresande.
K. karakteriserar ifrågavarande stadgande som den ledande grundsatsen för
lagtolkningen och rättstillämpningen i Sovjet-Ryssland och citerar med instämmande ett uttalande om stadgandet av den franske rättslärde Josserandi hans arbete De l'esprit des droits et de leur relativité (1927): "Jamais lesnotions de but, de finalité sociale n'avaient encore reçue une consécrationaussi solennelle et aussi générale."