UNO HAMMARLÖW. Das Strafensystem im Vorentwurf zu einemschwedischen Strafgesetzbuche. Mit besonderer Berücksichtigung des Entwurfes zu einem schweiz. Strafgesetzbuch vom 23. Juli 1918. Bern 1927. Hallwag A.—G.8:o. 91 s. 1

 

    Såsom särskilda kvalifikationer för lösandet av den komparativa uppgift, åt vilken föreliggande arbete är ägnat, kan förf. åberopa dels vid Stockholms högskola avlagd kansliexamen, dels ock den utomlands förvärvade graden Dr. jur. et rer. pol. Anmärkningsvärt är emellertid, att förf. ej med ett ord berör den svenska strafflagskommissionens förslag till strafflagens allmänna del, varigenom hans framställning åtminstone delvis förlorat sin aktualitet. Skriften ger för övrigt intryck av att dess särskilda delar utarbetats vid olika tidpunkter utan att före tryckningen ha underkastats nödig granskning. Sålunda uttalar sig förf. s. 9 not 1 angående påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen på ett sätt, som synes röja obekantskap medlagstiftningen i ämnet av d. 24 maj 1918. Detta förbiseende gottgöres emellertid i en not å s. 73, där förf. efter en kort men i mycket felaktig historik över ifrågavarande påföljd redogör för det huvudsakliga innehållet i nyssnämnda lagstiftning. Dödsstraffet anges s. 9 och 11 såsom en i vår allmänna strafflag alltjämt förekommande straffart men har däremot uteslutits i en s. 86 ff. intagen tabell, vari gällande strafflags straffbestämmelser för vissa brott sammanställas med motsvarande stadganden i THYRÉNS förberedande utkast till strafflag, speciella delen I—VI. (Förf. hänvisar här ej till utkastets särskilda delar utan opererar med en självgjord kapitelindelning "Abt. XV—XVIII"). S. 14 säges speciella delen av nämnda utkast ha utkommit "in drei Folgen: I. 1917, II. 1919 und III. 1920".

 

1 Hammarlöws arbete har förut anmälts i Juristische Blätter 1927 s. 334.

42 OLOF BARKLIND.    Arbetet inledes med en skildring av straffsystemet i den svenska strafflagstiftningen, omfattande jämväl en kortfattad historik från och med 1734 års lag, varvid emellertid urvalet av relevanta fakta blivit tämligen godtyckligt. Har man intet att invända mot förf:si detta sammanhang gjorda uttalande, att vedergällningsteorien i stort sett ligger till grund för vår gällande strafflag, häpnar man däremot,då förf. s. 11 såsom ett argument härför åberopar bl. a. följande:"Die Freiheitsstrafe ist keine Klassenstrafe, die zwischen Gefangenenhöherer sozialen Schichten und Proletarierverbrechern unterscheidet,wie dies die individualisierende Präventionsbehandlung fordern wurde.Sie wird, wie es das Rechtsgefuhl erheischt, unbeugsam gehandhabt, obschon die Gleichheit vor dem Gesetze von den Präventionstheoretikern als ein 'Wahn' bezeichnet wird" och i en härvid fogad nottillägger: "Auch von Thyrén im Prinzipierna I. 88, 89 (deutsche Ausgabe)" [= sv. uppl. I s. 81]. Vad THYRÉN på anf. st. framhävt ärdet obestridliga faktum, att samma kvantum frihetsstraff för individer i olika social ställning innebär ett mycket olika mått av strafflidande, och att för den skull likheten inför lagen på ifrågavarande område blir allenast illusorisk, när man bortser från nämnda faktum. Ett införande av "klasstraff", vilket THYRÉN anser otänkbart i modernrätt, vore därför motiverat just ur konsekvent vedergällningssynpunkt.
    Under rubriken "Die Kriminalpolitik des schwedischen Vorentwurfes" redogör förf. härefter för de grundläggande principerna och de legislativa riktlinjerna i THYRÉNS nyss omförmälda skrift. Kapitlet avslutas med några kritiska betraktelser under jämförelse med STOOSS' grundtankar, som utformats i de äldre schweiziska utkasten och medelbart satt sin prägel även på det senaste schweiziska strafflagsförslaget av år 1918. Några nya synpunkter har förf. därvid icke att anföra. Mot såväl STOOSS som THYRÉN anmärker han, att de icke tillräckligt skarpt hållit i sär straff och skyddsåtgärder samt framför allt icke lyckats ur de sistnämnda eliminera varje straffmoment. Från sin egen vedergällningsståndpunkt finner han i anslutning till bl. a. v. BIRKMEYER riktigast att ur strafflagen utmönstra alla skyddsåtgärder, vilka i stället borde regleras i speciallagar eller i en särskild preventionskodex. Så vitt häri ligger ett avvisande av möjligheten att låta skyddsåtgärd vikariera för straff, möta allvarliga betänkligheter ur kriminalpolitisk synpunkt, varom må hänvisas till vad THYRÉN yttrat i det förberedande utkastet till strafflagens allmänna del s. 10—11.
    Arbetets tre återstående kapitel ägnas åt en jämförande framställning av det Thyrénska utkastets och det schweiziska förslagets regler angående frihetsstraff, bötesstraff resp. skyddsåtgärder med ett särskilt bihang om bistraffen inskjutet mellan de båda sista kapitlen.
    I fråga om utkastets differentiering av frihetsstraffen och den omdebatterade luckan i straffskalan återger förf. s. 35—37, delvis i nästan ordagrann översättning, den kritik, som framförts av STJERNBERG vid Svenska kriminalistföreningens årsmöte 1916, dock utan

ANM. AV U. HAMMARLÖW: DAS STRAFENSYSTEM. 43angivande av källan. Sistnämnda förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt, som förf. på ett par andra punkter hänvisar till en uppsats av STJERNBERG i Social tidskrift för år 1916 (i litteraturförteckningen anges oriktigt årg. 1910) h. 9, där ifrågavarande kritik finnes publicerad.1 När förf. på ett par ställen funnit sig föranlåten att taga hänsyn till det Thyrénska utkastets konkurrensregler, visar han sig icke ha fattat den grundläggande skillnaden mellan 9 och 10 kapitlens tillämplighetsområde. Visserligen återger han s. 50 i nära anslutning till utkastets lagtext riktigt innebörden av stadgandet i 10 kap. 1 § och översätter därvid termen "sammanlagt straff" med"zusammengelegte Strafe". S. 55 — 56 återges emellertid samma term med "Gesamtstrafe", vilket ord förf. strax förut låtit beteckna utkastets i 9 kap. nyttjade term "gemensamt straff". Yttermera ådagalägges förf:s missuppfattning genom en fullständigt missvisande sammanställning s. 39 av utkastets 10 kap. 1 § med art. 65 i det schweiziska förslaget. I fråga om den obligata villkorliga frigivningen påstår förf. s. 53 (jfr ock s. 23), att THYRÉN i sin principutredning velat utesluta den från användning å fångar, som i straffanstalten visat dåligt uppförande. Icke nog med att förf. här påbördat THYRÉNen mening, rakt motsatt den i Prinzipien einer Strafgesetzreform Is. 96 (sv. uppl. I s. 87) uttalade. Han visar sig dessutom icke ha fattat själva den princip, som ligger till grund för ifrågavarande institut.
    Beträffande bötesstraffet förklarar sig förf. s. 71 i THYRÉNS utkast sakna ett stadgande angående straffets bortfallande vid den dömdes död. Utkastets 13 kap. 10—12 §§ ha tydligen undgått hans uppmärksamhet. Av det schweiziska förslagets principiella ställning till frågan om bötesförvandling ger förf. en alldeles skev framställning, då han s. 72 yttrar, att även enligt nämnda förslag bötesförvandling sker genom ny dom, och därefter såsom en nackdel hos det schweiziska förslaget i jämförelse med det svenska utkastet framhåller saknaden av "Umwandlungsmasstab". Det schweiziska förslaget känner nämligen icke någon bötesförvandling men har i art. 346 såsom särskild förseelse kriminaliserat på tredska, arbetsskygghet, liderlighet eller vårdslöshet beroende underlåtenhet att gälda ådömda böter. Förf. åberopar visserligen nyss anförda artikel men  synes uppfatta den såsom ett stadgande angående förvandlingsstraff.
    För reglerna angående villkorlig dom redogör förf. dels i kapitlet om frihetsstraff under rubriken "Vollzug der Freiheitsstrafen", dels i kapitlet om bötesstraff. Icke endast översiktligheten utan även korrektheten i framställningen, såvitt rör anståndets förfallande och förverkande (särskilt s. 69), har blivit lidande på denna splittring. För övrigt synes förf., som s. 60 i huvudsak riktigt återgivit det svenska utkastets stadgande angående ett under prövotiden begånget brotts inverkan å anståndet, ha glömt bort sin egen framställning,

 

1 Se även Förhandlingar vid Svenska kriminalistföreningens årsmöte 1916s. 63—73 och STJERNBERG, Kriminalpolitik (Upps. 1918) s. 45—53.

44 OLOF BARKLIND.då han s. 62 anställer en jämförelse i detta hänseende mellan det svenska utkastet och det schweiziska förslaget.
    Vid behandlingen av bistraffen har förf:s produktiva fantasi fört honom på villospår, då den lett honom till att s. 74 karaktärisera det särskilda huvudstraffet avsättning enligt det svenska utkastets 2 kap. 27 — 31 §§ såsom "eine allgemeine Nebenstrafe, die der Richterin allen Fällen verhängen kann, in denen jemand, der ein Amt innehat, sich durch ein Vergehen dessen unwurdig macht".
    I kapitlet om skyddsåtgärder ger förf. en något missvisande framställning av det schweiziska förslagets regler angående behandlingen av "förminskat tillräkneliga" brottslingar, då han s. 79 förklarar möjlighet till internering av dem föreligga först på straffverkställighetsstadiet. Enligt förslaget skola dylika brottslingar visserligen alltid dömas till ett jämlikt särskilda bestämmelser nedsatt straff. Domstolen har emellertid att, om intagning i förvarings- eller vårdanstalt finnes påkallad, i samband med straffets ådömande meddela föreskrift härom och därvid tillika förordna om anstånd med straffets verkställande. När domstolen sedermera fattar beslut om lösgivning från anstalten, skall ock prövas, i vad mån straffet skall gå i verkställighet. De av det svenska utkastet uppställda förutsättningarna för internering av "oförbätterliga" finner förf. vara så stränga, att institutets tillämplighetsområde över hövan inskränkes. Han far emellertid vilse, då han s. 84 uttalar den förmodan, att institutet nästan endast skulle kunna komma till användning å "vertierte Massenmörder". Sådana brottslingar komma nämligen säkerligen att dömas till livstids frihetsstraff, varvid internering enligt utkastets bestämmelser är utesluten.
    Den vid slutet av arbetet fogade ovan omnämnda jämförande strafftabellen är behäftad med många brister.
    Oaktat åtskilliga misstag och inadvertenser, av vilka huvudparten ovan framhävts, samt bristen på självständiga synpunkter har arbetet ett visst värde genom den detaljerade sammanställningen av det svenska utkastets och det schweiziska förslagets anordning av straff och skyddsåtgärder.


Olof Barklind.