Sveriges Rikes Lag, utgiven av A. HEMMING-SJÖBERG, ledamot av Sveriges Advokatsamfund. Sthm 1928. Bonnier. XXI, 1096 s. Inb. kr. 10.00.
    Syftet med utgivandet av denna lagedition har i förordet till densamma angivits vara att tillgodose det alltmera kännbara behovet av en lagbok, som till ett överkomligt pris vore tillgänglig för den stora allmänheten.
    Att även hos lekmännen här i landet ofta finnes ett behov av att själva kunna bilda sig en föreställning om vad lag och författning innehåller torde vara allmänt känt. I varje fall kommer den praktiserande juristen ej sällan i tillfälle att konstatera förefintligheten av detta behov. De rättssökande ha ofta, innan de vänt sig till honom, sökt att själva komma under fund med vad lagen säger i det föreliggande fallet, och de önska mången gång under ärendets fortsatta behandling följa detsamma med en blick då och då i lagboken. Hittills har nog vidlyftigheten i den vanliga lageditionen lagt vissa svårigheter i vägen för tillfredsställandet av en dylik vetgirighet, vare sig vederbörande velat göra det på egen hand eller med ledning av uttalanden av sakförare. Även det höga priset har ofta omöjliggjort ett användande av den vanliga lagboken. Det synes därför anmälaren som om syftet med den av advokat Hemming-Sjöberg utgivna lageditionen kommer att, i den mån så rimligen kan begäras, uppfyllas.
    Arbetets större lätthanterlighet kan i övrigt vara till tjänst icke blott för lekmannen utan även för yrkesjuristen samt ledamöter i häradsnämnd, landsfiskaler m. fl. Den kan även lätt medföras till domstolen och studeras i järnvägskupén på tåget till och från tingsplatsen. Syftet med arbetet har visserligen nödvändiggjort uteslutandet av hänvisningar till förefintliga prejudikatssamlingar men för dem, för vilka lagboken framförallt är avsedd, torde detta icke te sig som en mer avsevärd brist.
    Vanskligare är att bedöma om begränsningen av antalet lagar och författningar skett så, att allmänhetens önskningar i detta avseende blivit tillgodosedda. Det måste naturligen alltid bliva mer eller mindre en smaksak, om utgivaren i detta avseende träffat det rätta. Den största svårigheten vid en dylik begränsning ligger däri, att vissa författningar kunna komma att uteslutas, ehuru de för det rätta förståendet av lag eller annan författning, som införts, varit nödvändiga att känna. Såsom ett exempel på att utgivaren icke alldeles lyckats övervinna denna svårighet, skulle anmälaren vilja påpeka, att uteslutandet av lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser angående hyra lätt kan framkalla missuppfattning om vad som är gällande rätt beträffande uppsägning av hyresavtal, hyras erläggande i vissa fall m. m. Likaså synes det kunna ifrågasättas, huruvida det icke varit ett för stort offer åt begränsningssträvandet, att då de flesta lagar, som innehålla förbud i olika avseenden mot förvärv av fast egendom, blivit införda, lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom saknas.
    Kungl. förordningen den 19 nov. 1914 om arvskatt och skatt för gåva har upptagits i arbetet, men icke så K. F. av samma dag angående stämpelavgiften, ehuru allmänheten utan tvivel har stort intresse av att känna och kunna

kontrollera stämpelbeläggning å vissa däri upptagna handlingar, som oftare förekomma i rättslivet.
    Svårare kan vara att bedöma, huruvida icke en sådan författning som K. K. den 26 juli 1927 med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition icke är av det allmänna intresse, att den bort få följa med.
    Å andra sidan har nog materialet i vissa fall fått en omfattning, som kan anses onödigt vidlyftig. Sålunda synas t. ex. lagarna den 20 juni 1918 om förbud mot utsläppande av tjur och hingst å samfäld betesmark och den 7 april 1922 om förbud mot utsläppande av bagge å dylik mark saklöst ha kunnat utelämnas.
    Uppställningen av arbetet visar en radikal nyhet. Såsom i förordet påpekas, ha samtliga författningar inordnats i det system, efter vilket 1734 års lag är uppställd. Naturligtvis har detta endast kunnat ske på grund av att antalet införda författningar skarpt begränsats. Anordningen har givetvis blivit nödvändig även från den synpunkten, att skrymmande sidhänvisningar måst undvikas. För anmälaren ter sig emellertid detta system som en nyhet uteslutande av godo. Naturligtvis förutsätter det i högre grad än det, som tillämpats i den vanliga lageditionen med hänvisningar till ett bihang, ett fullständigt sakregister. Såvitt anmälaren kunnat finna föreligger emellertid ett sådant.
    Såsom ett allmänt omdöme torde kunna uttalas, att den lilla tingliga volymen, som erhållit en tilltalande typografisk utstyrsel, förtjänar att vinna många avnämare och vänner både bland lekmän och jurister.

 

G. H—s.