RAGNAR HEMMER. Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt. Akad. av h. Helsingfors 1928. Söderström & C:o. 380 s. Kr. 10.00.
    Ovannämnda avhandling, vilken i våras ventilerades för juridisk doktorsgrad vid Helsingfors universitet, ger en framställning av brottssystemet i de svenska medeltidslagarna och i den rätt, som föregick dessa. Förf. har tagit till sin uppgift att genomgå de medeltida lagarnas straffbestämmelser för att undersöka, vilka intressen rättsordningen försåg med straffskydd, samt vidare och framförallt, vilka principer man följt vid bestämmandet av straffens art och storlek vid de olika brotten. I detta sistnämnda hänseende har det icke, såsom man av arbetets titel möjligen skulle kunna förmoda, för förf. gällt att utredade hänsyn, vilka kunnat vara av beskaffenhet att böra inverka vid bestämmande av straff för de konkreta brotten. De medeltida svenska lagarna innehöllo ju ej strafflatituder utan stadgade bestämda straff. Förf:ns huvudsakliga syfte har i stället varit att klarlägga de principer, efter vilka det ilagarna utsatts straff för de särskilda brotten. I det syftet genomgås i avhandlingen lagarnas straffbestämmelser systematiskt för den ena gruppen av brott efter den andra. Arbetet ger således en fyllig bild av den gamla svenska straffrätten och är därför av betydande kulturhistoriskt intresse.

I. S.

 

Loven om skjønn, ekspropriasjonssaker og odelsløsning. Med kommentar av E. ALTEN. Oslo 1928. Aschehoug. 96 s. Inb. kr. 6.50.
    Den 1 juni 1917 utfärdades i Norge en lag angående förfarandet vid ersättningars bestämmande genom särskild nämnd. Lagen trädde emellertid ej ikraft förrän tio år senare, då dess ikraftträdande stadgades i samband med genomförandet av de nya norska processlagarna. Emedan den ifrågavarande lagen, "skjønnsloven", först så sent trätt i kraft, har densamma tyvärr ej upp-

tagits till behandling i de i Sv. J. T. 1927 s. 125 f. omnämnda arbetena inorsk expropriationsrätt av høiesterettsadvokaten Magne Schjødt. Genom den nu föreliggande kommentaren har emellertid høiesterettsassessorn Edvin Alten försett lagens bud med förklarande anmärkningar och hänvisningar samt på sådant sätt helt visst betydligt underlättat studiet av lagen.
    Skjønnslovens system för ersättningsfrågornas avgörande avviker från det, som tillämpas i Sverige enligt t. ex. lagen om expropriation, bland annat därutinnan, att den, som är missnöjd med ett "skjønn", regelmässigt äger fordra "overskjønn", vilket upptager hela saken till förnyad behandling, obundet av de vid det första skjønnet fattade besluten. Det svenska systemet strävar mer än det norska efter ett snabbt avgörande, men det kan nog ej förnekas, att vår metod att låta tvisterna om de ofta stora värden, som vid expropriation stå på spel, avgöras av en lekmannanämnd nästan utan möjlighet till förnyad prövning understundom för till resultat, om vilkas riktighet man har svårt att vara övertygad.

I. S.