Ny adoptionslag i Tjeckoslovakien. I Tjeckoslovakien har d. 28 mars 1928 utfärdats en lag om adoption (Sammlung der Gesetze und Verordnungen nr 56).
    Den som ej har barn i äktenskap eller därmed likställda barn äger genom avtal upptaga adoptivbarn. Avtalet skall upprättas skriftligen antingen genom en offentlig urkund eller genom en privat handling, i vilken parternas namn bestyrkts av rätten eller en offentlig notarie. Det blir gällande först efter fastställelse av rätten eller vederbörande förmynderskapsmyndighet. Fastställelse kan vägras blott om de legala förutsättningarna för adoption ej äro för handen eller om avtalet ej är till fördel för omyndigt barn eller om adoption av ett barn utom äktenskap kan befaras leda till söndring i adoptantens äktenskap.
    Adoptanten måste ha fyllt fyrtio år och vara minst aderton år äldre än adoptivbarnet. En man äger dock, även om dessa förutsättningar ej äro för handen, adoptera sitt barn utom äktenskap. Make kan endast med andra

makens samtycke adoptera; det fordras ej såsom hos oss, att de adoptera gemensamt. Make får ej heller adopteras utan andra makens samtycke. Andra än makar få icke adoptera samma barn. Make, syskon och skyldemän i rätt upp- och nedstigande led få ej adopteras. Flera personer må adopteras allenast under förutsättning, att dem emellan ej består något förhållande, som är oförenligt med det naturliga förhållandet mellan syskon.
    För adoption av omyndig fordras föräldrarnas samtycke. Är ej någon av föräldrarna förmyndare, kräves i stället förmyndarens samtycke. Enligt svensk rätt fordras, då den som är myndig på grund av sin ålder skall adopteras, samtycke av föräldrarna och blott av dem, oavsett vem som utövar förmynderskapet; förmyndarens samtycke skall inhämtas endast då båda föräldrarna äro förhindrade att lämna sitt samtycke. Är den som skall adopteras myndig, är faderns samtycke tillfyllest. Rättens tillstånd är städse erforderligt. I överensstämmelse med vad hos oss gäller i fråga om föräldrars samtycke till äktenskap men däremot ej till adoption kan, om föräldrarna eller en av dem utan giltig orsak vägrar samtycke, detta i stället lämnas av rätten.
    Adoptivbarnet erhåller adoptivfaderns släktnamn eller adoptivmoderns flicknamn. Är adoptivmodern gift, erhåller barnet mannens släktnamn endast med hans samtycke. Om gift kvinna adopteras, skall hon till adoptantens namn foga sitt eget; annat adoptivbarn har att göra detta, när bestämmelse därom träffats i avtalet om adoption.
    Beträffande adoptionens rättsverkningar i. övrigt stadgas, att mellan adoptant samt adoptivbarn och dettas senare födda avkomlingar uppstår genom adoptionen samma förhållande (: i personligt avseende) som mellan föräldrar och äkta barn, såframt ej i lag annorlunda föreskrives. Adoptivbarnet och dess nämnda avkomlingar erhålla gentemot adoptanten samma förmögenhetsrättsliga anspråk som barn i äktenskap. Detsamma gäller i fråga om de avkomlingar till adoptanten, som finnas till vid adoptivförhållandets tillkomst, om de själva eller, där de äro omyndiga, förmyndaren och rätten därtill givit sitt samtycke. I lagen finnes ej något särskilt stadgande om rätten till arv. Antagligen omfattas denna rätt av uttrycket "förmögenhetsrättsliga anspråk". Genom adoptionsavtalet kan rättsförhållandet mellan adoptanten samt adoptivbarnet och dess avkomlingar bestämmas annorlunda än nu sagts; ändring kan dock ej ske i ovannämnda föreskrifter om namnrätten. Genom adoptionen uppstår ej något rättsförhållande mellan adoptantens släkt och adoptivbarnet.
    Adoptionen har ej heller någon inverkan på adoptivbarnets och dess släktingars inbördes rättsförhållande. Adoptanten förvärvar ej genom adoptionen några förmögenhetsrättsliga anspråk mot adoptivbarnet och dess avkomlingar.
    Adoptivförhållande kan hävas efter överenskommelse eller ock efter därom förd talan, när särskilda skäl föreligga, såsom då anledning till arvsrättens förverkande eller till arvlösgörelse är förhanden.
    Lagen innehåller jämväl en bestämmelse av internationellt-privaträttslig natur. Det stadgas sålunda, att om en av parterna i adoptivförhållandet är utlänning, skall för adoptionen vara avgörande adoptantens nationella lag. Fråga huruvida barnets, dess skyldemäns eller ställföreträdares samtycke eller myndighets tillstånd erfordras, bedömes efter lagen i den stat, adoptivbarnet tillhör.

 

E. L.