NOTISER. 545    Nationernas förbunds församling sammanträder den första måndagen i september till ordinarie årsmöte. Programmet för årets sammanträde innefattar som vanligt en mängd frågor, vilka sedan förra årsmötet varit föremål för utredning eller handläggning av förbundets olika organ. En huvudpunkt på dagordningen är rapporten från den s. k. trygghets- och skiljedomskommittén, innehållande olika modeller till dels skiljedoms- och förlikningskonventioner, dels kombinerade skiljedoms- och "trygghetskonventioner". Tanken är att förbundsförsamlingen skall främja antagandet av ett eller flera kollektiva föredrag av den ena eller andra typen. En annan viktig punkt på programmet är nedrustningsfrågan. Den kommission, som sysslat med detta problem, har som bekant ej lyckats nå enighet rörande den preliminära punkt, som gäller själva metoden för bestämmande av olika rustningskategorier i ett blivande internationellt avtal. Bl. a. har motsättningen mellan lant- och sjömakter här gjort sig gällande. Men helt nyligen har officiellt tillkännagivits, att Frankrike och England genom inbördes underhandlingar övervunnit vissa svårigheter härutinnan. Nedrustningskommissionen torde med anledning härav komma att senare i höst återupptaga de ajournerade överläggningarna. Förbundsförsamlingen kommer sannolikt att inskränka sig till en allmän debatt över frågan. Enligt gällande reglemente för rådets sammansättning utgår mandatet för tre av de nuvarande rådsstaterna (Nederländerna, Kina och Colombia) och på deras platser skola tre andra stater insättas genom val av församlingen. En plats i Haag-domstolen skall besättas efter den amerikanske medlemmen Moore, som avgått. Bland övriga å dagordningen uppförda punkter märkas bl. a. frågan om den internationella rättens kodifikation, eventuellt upptagande av nykterhetsfrågan å förbundets program även som rapporter frånförbundets olika tekniska organisationer.
    Såsom vanligt kommer en allmän "remissdebatt" att äga rum i anledning av sekretariatets rapport rörande förbundets verksamhet sedan förra förbundsförsamlingen.

 

Ö. U.

 

    Det gemensamma nordiska lagstiftningsarbetet. De delegerade för de fyra nordiska länderna, vilka under tiden d. 15—30 juni 1928 voro samlade i Stockholm för att dryfta vissa internationellt privaträttsliga frågor (se Sv. J. T. 1928 s. 419), hava nu avslutat sitt arbete. Förhandlingarna hava resulterat i tvenne konventionsförslag, avsedda att ingivas till regeringarna i resp. länder. Det ena förslaget åsyftar att giva domar och beslut angående underhållsskyldighet, träffade i ett av de fyra länderna, exekutiv kraft över hela Norden utan någon förnyad prövning i exekutionslandet. Genom det andra förslaget vill man fullt ut tillgodogöra sig de praktiska fördelarna av den rättslikhet, som på äktenskaps-, adoptions- och förmynderskapslagstiftningens område åvägabragts mellan Sverige, Danmark och Norge och som kan förväntas inom en nära framtid bliva till alla delar utsträckt även till Finland. I Sverige och Finland har man hittills på dessa områden tillämpat nationalitetsprincipen och sålunda behandlat en i landet bosatt utlänning enligt hans hemlands lag. Denna princip skall enligt de föreliggande förslagen icke längre upprätthållas, såvitt angår grannländernas undersåtar, utan svenska och finska myndigheter skola, på sätt redan gäller i Danmark och Norge, i stort sett hava att tillämpa sitt eget lands lag på alla där bosatta personer från

546 NOTISER.någon av de nordiska staterna. De praktiska fördelar, som härigenom vinnas, ligga i öppen dag. Myndigheterna behöva ej grubbla över de till stor del terminologiska eller eljest oväsentliga skiljaktigheter, som alltjämt i vissa hänseenden föreligga mellan de fyra ländernas regler om äktenskap, adoption och förmynderskap, och de enskilda kunna lättare och säkrare få besked om, vad de ha att rätta sig efter. Alldeles undantagslöst har den nämnda principen dock ej kunnat genomföras, då nämligen förbehåll gjorts på vissa punkter, där rättsreglerna alltjämt förete skiljaktigheter av betydelse och det gällt att förebygga kringgående av lag eller att skydda någons rätt.