Processkommissionens betänkande. Lagrådet har nu avgivit utlåtande över Processkommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning. Utlåtandet är offentliggjort i serien "Statens offentliga utredningar" som nummer 1928 : 19.

 

    Statstjänstemännens bisysslor. De utredningsmän, vilka i slutet av år 1926 tillkallades för att verkställa utredning ang. statstjänstemännens bisysslor(Sv. J. T. 1927 s. 95), hava nu slutfört sitt uppdrag och till chefen för finansdepartementet avlämnat ett d. 18 juni 1928 dagtecknat betänkande i ämnet (Statens offentliga utredningar 1928: 14).
    Betänkandet inledes med en historisk återblick å bisyssleväsendets utveckling sedan mediet av 1800-talet och statsmakternas ställning till detsamma, varefter redogöres för gällande bestämmelser rörande statstjänstemäns rätt att innehava bisysslor. Dessa bestämmelser fördelas med hänsyn till ursprunget på två huvudgrupper, upptagande den ena mera allmänna bestämmelser mot förening av tjänster m. m. och den andra specialbestämmelser, som på särskilda områden utveckla och komplettera de i 1734 års lag meddelade reglerna för domarejäv. I denna huvudavdelning av betänkandet, vilken genomgående avhandlar förhållandena inom den svenska statsförvaltningen, lämnas även en summarisk översikt över resultatet av en statistisk undersökning, som avsett att utröna förekomsten av bisysslor inom olika förvaltningsgrenar och befattningshavaregrupper. Denna undersökning utvisar bl. a., att under år 1926 av 88,293 redovisade befattningshavare tillhopa 12,306 eller 13.9 procent uppgivit sig hava innehaft tillhopa 22,815 bisysslor. Relationstalet ställer sig emellertid— såsom utredningsmännen framhålla — väsentligt olika inom statsförvaltningens olika huvudgrenar; anledningen härtill torde i huvudsak böra sökas i personalbeståndets skiljaktiga sammansättning av högre och lägre befattningshavare. Av de högre tjänstemännen hade i genomsnitt nära hälften uppgivit sig innehava bisysslor. Vad särskilt angår domare, ger det framlagda materialet vid handen, att av 534 sådana befattningshavare (städernas domstolar ingå ej i undersökningen) 276 eller 51.7 procent hade bisysslor till ett antal av sammanlagt 650. En fullständig redogörelse för den statistiska undersökningen ingår i den av socialstyrelsen utgivna serien socialstatistik.
    Den följande huvudavdelningen av betänkandet ägnas bisyssleväsendet inom andra länder och verksamhetsområden. Upplysningar lämnas sålunda rörande förhållandena i förevarande hänseende beträffande Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Storbritannien och Amerikas förenta stater. Till denna avdelning höra även redogörelser för

bisysslefrågan inom den svenska kommunalförvaltningen och inom det enskilda näringslivet i Sverige.
    Under en tredje huvudavdelning i betänkandet hava utredningsmännen sammanfattat uttalanden om huru bisysslorna betraktas av statens tjänstemän och av fria yrkesutövare.
    Betänkandet avslutas med yttrande och förslag i ämnet. Utredningsmännen hava kommit till den uppfattning, att förhållandena på förevarande område icke äro av den art, att de kunna anses påkalla omedelbara åtgärder av mera genomgripande natur. I huvudsak framlägges följande förslag till förändrad avfattning av den i flertalet avlöningsreglementen ingående allmänna bestämmelsen om förening av tjänster m. m.:
    "1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av K. M:t och riksdagen, å kommuns stat.
    2. Med mindre K. M:t eller, vad angår tjänsteman, som utnämnes av annan myndighet, ifrågavarande myndighet, uppå skriftlig ansökan och efter prövning, att sådant ej inverkar hinderligt för utövande av statstjänsten, därtill för viss tid beviljar tillstånd, må ej heller med ordinarie befattning förenas:
    uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;
    befattning såsom tjänsteman i verk, bolag, förening eller inrättning, som ovan sagts; eller
    annan tjänstebefattning av vad slag det vara må eller därmed jämförligt uppdrag."
    Utredningsmännen hava däremot icke ansett sig böra ingå på någon närmare prövning av berättigandet och innehållet i förutnämnda specialbestämmelser.
    Det synes utredningsmännen böra tagas under omprövning, huruvida icke förevarande bestämmelser böra utsträckas till att avse även vissa grupper av icke-ordinarie tjänstemän.
    En överträdelse av förbud för statstjänsteman att utöva viss verksamhet bör, enligt utredningsmännens mening, anses straffbar såsom tjänstefel enligt allmän strafflag, och någon särskild straffbestämmelse bör alltså icke vara erforderlig i ändamål att förläna förbudet effektivitet.
    Slutligen framläggas vissa förslag beträffande skyldighet att uppgiva bisysslor samt rörande anordningar för åvägabringande av effektiv kontroll å föreskrifternas efterlevnad.

 

G. W. S.