156 LITTERATURNOTISER.Tidsskrift for Retsvidenskap. Aarg. 41 (Ny række VII). 1928.
    I den litterärt intresserades bokslut för ett tilländalupet år utgöres en viktig post av de nya tidskriftsårgångarna. Bland de främsta ifrågakommer härvid för en nordisk jurist Tidsskrift for Retsvidenskap, som nu ingått i sitt femte decennium; den har sålunda definitivt lämnat bakom sig allt ungdomligt trevande och osäkerhet och fullföljer med kraft och framgång sitt uppskattade arbete för den nordiska rättsvetenskapen.
    Vetenskap är ju icke här att fatta i någon mera inskränkt "högre" bemärkelse. Juridiken är en praktisk vetenskap, och det praktiska materialet har för den sitt värde även utan en strängare vetenskaplig bearbetning. Även för den teoretiskt mest anspråkslöse jurist bjudes därför intressant läsning i den föreliggande årgången, liksom i dess föregångare. I synnerhet är här att fästa uppmärksamheten på de meddelanden från högsta instansens rättspraxis i Danmark och Norge, som lämnas av resp. Højesteretsdommer Dr. JØRGENSEN och fhv. høiesteretsassessor HAMBRO: koncisa referat av ett stort antal domar, systematiskt ordnade och ofta med belysande reflexioner, som på grund av meddelarnes auktoritativa ställning få ett särskilt värde. Även för den, som har tillgång till de mera utförliga prejudikatsamlingarna, är det en stor fördel, att det mest väsentliga blir på detta sätt framhållet och tillrättalagt. Tidskriften och dess läsare vore mycket att lyckönska till att erhålla en motsvarande serie för vårt eget land.
    Det huvudsakliga utrymmet faller naturligtvis på avhandlingar och uppsatser av skiftande omfång, varibland från svensk sida märkas bidrag av professor BERGMAN och dispaschör HASSELROT. Bland tidskriftens redaktörer lämnar seniorn professor TORP två särskilda bidrag, ett om 1927 års tyska strafflagsförslag och ett med "Nogle Bemærkninger om Retsstridighedsspørgsmaalet", vari förf. tager den s. k. härskande nordiska läran i försvar emot (de sinsemellan mycket skiljaktiga) angreppen från LUNDSTEDT och KNOPH. Det tungt vägande inlägget förtjänar beaktande redan genom de rimliga mått, som däri läggas på tvistefrågornas betydelse, och genom den däremot svarande lugna tonen. Det åtföljes omedelbart av "Nogle erstatningsretlige Bemærkninger" av Højesteretssagfører BACHE, som i all korthet och kanske något förhastat ringer dödsklockorna ej mindre över begreppet rättsstridighet (utan att därför godkänna "det lige saa ubestemmelige Begreb, Samfundsnytten") än även över begreppet (subjektiv) oaktsamhet. I övrigt lämnas här en intresseväckande, praktiskt orienterad kritik av särskilt den danska rättpraxis' benägenhet att i mycket vidsträckt omfång tillerkänna utomobligatoriskt skadestånd. Av denne förf. skulle man med tacksamhet mottagit en utredning av förhållandet mellan skadeståndsrätt och försäkringsrätt: han anmärker mera i förbigående, att försäkringsväsendet dels föranleder en i och för sig ogrundad ökning av de utgående skadeersättningarna ("eftersom det rika bolaget skall betala"), dels gör hela skadeståndsfrågan socialt mindre betydelsefull. Båda anmärkningarna äro otvivelaktigt riktiga; det kunde tilläggas, att försäkringsväsendet i vissa grenar dessvärre också är ägnat att öka skadornas antal, enär det direkt motverkar den preventiva effekt, som trots förf. icke lär kunna frånkännas skadeståndsskyldigheten såsom ett ganska väsentligt attribut. — Intressanta studier i nordisk rättshistoria lämnas av professor TARANGER och Dr. JØRGENSEN. I ett

LITTERATURNOTISER. 157särskilt häfte utöver årgångens ordinära omfång följer ett omfattande arbete av LORENTZ RYNNING: "Om allemandsret og særret".
    Vid sidan av de nu berörda rikhaltiga avdelningarna äro ytterligare att nämna en internationellt orienterad notisavdelning, "Fra spredte felter", samt talrika litteraturanmälningar. Tidskriftens internordiska program skulle bättre tillgodoses, om dessa i större utsträckning kunde erhållas från medarbetare i annat land än det, som resp. författare tillhöra.
    In amplissima forma överensstämmande med berörda programpunkt är den nordiska litteraturförteckning för åren 1921—24, som bifogats årgången, med landshövding RODHE som svensk redaktör. Den är ett utmärkt hjälpmedel vid snart sagt allt juridiskt arbete, och en fortsättning avvaktas med otålighet.
    Tidskriften framträder till det yttre i en synnerligen vårdad utstyrsel. Beträffande det som utvärtes är må ett par små önskemål emellertid komma till uttryck. Såvitt möjligt en återgång till ett tunnare papper, än det som användes alltsedan 1922, ty de flesta prenumeranters hyllutrymme är begränsat. Och såvitt möjligt inga dubbelhäften: ett enkelhäfte av måttligt omfång har större utsikter att bliva läst på lediga stunder, medan ett digert dubbelhäfte alltför lätt omedelbart finner väg till den del av ett bibliotek, vars läsning uppskjutits till en mera oviss framtid.
    Alltnog. Ett varmt tack må från den svenska läsekretsen bringas professor STANG och hans medarbetare vid det mödosamma redaktionsarbetet.
 

R. B.