Namnstämpels användande vid underdomstolarna. I en d. 24 jan. 1929 till Konungen avlåten framställning har justitieombudsmannen Geijer omförmält, att hans uppmärksamhet vid flera tillfällen riktats på det förhållandet, att underdomare stundom, i stället för att förse av dem å ämbetets vägnar utfärdade handlingar med egenhändiga namnunderskrifter, för namnteckningens ditsättande använda sig av namnstämpel. Efter att hava berört de fördelar och nackdelar, som äro förenade med metodens användning, framhåller justitieombudsmannen, att ur sakliga synpunkter knappast mer än en mening torde kunna råda därom att, så snart fråga är om handlingar av någon större vikt, användande av namnstämpel — utom i undantagsfall och då giltiga skäl äro för handen — är synnerligen olämpligt. Då emellertid vid underdomstolarna, anför justitieombudsmannen, i några fall syntes hava förekommit icke önskvärda avsteg från vad därutinnan torde få anses gälla såsom regel, hade justitieombudsmannen trott sig böra inför K. M:t framlägga detta förhållande. Behövliga föreskrifter syntes böra avse icke så mycket ett direkt fastslående av den enligt justitieombudsmannens tanke även därför utan gällande regeln om namnunderskrifts egenhändighet som fastmera under vilka förhållanden undantag från nämnda regel kunde medgivas. Det hade synts justitieombudsmannen kunna ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att utfärda bestämmelser, vilka tydligt angåve, under vilka förutsättningar domaren eller hans ställföreträdare finge frångå regeln om egenhändig underskrift och i stället använda namnstämpel. Då det dock torde vara förenat med vissa svårigheter att i författningens form med tillräcklig tydlighet och fullständighet angiva alla de omständigheter, som kunde tänkas innefatta giltig orsak i berörda hänseende, förefölle det justitieombudsmannen vara lämpligt att icke i en dylik författning närmare ingå på dessa omständigheter utan i stället åt vederbörande hovrätt överlåta att i varje särskilt fall fritt pröva de skäl, som kunde anföras. Valdes denna utväg, komme alltså befattningshavare, som av en eller annan anledning önskade använda namnstämpel, att vara hänvisad till att därtill söka hovrättens tillstånd. Användning av namnstämpel utan dylikt tillstånd skulle utan vidare betraktas såsom otillåten. För den händelse K. M:t komme att vidtaga någon åtgärd i den av justitieombudsmannen antydda riktning, hemställde justitieombudsmannen tillika, om det icke vore lämpligt föreskriva, att tillstånd till användande av namnstämpel städse skulle uttryckligen förbindas med villkor, att stämpeln under ingen som helst förevändning utlämnades till begagnande i tjänsteärenden av annan än befattningshavaren själv samt att den förvarades på ett sätt, som tillförlitligen förebyggde dess obehöriga användande.
Andra huvudtiteln. Om de i den numera av riksdagen antagna andra huvudtiteln för budgetåret 1929/1930 behandlade ärendena må här följande antecknas:
Beträffande justitiedepartementets lagavdelning begärdes i statsverkspropositionen liksom förra året anslag till två extra ledamöter. För lagberedningen och dalautredningen har likaledes äskats fortsatta anslag för nämnda budgetår. Till förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen ha begärts samma