369K. W. HERDIN. Uppsala på 1600-talet. Bidrag till stadens historia. Rättsväsendet. Uppsala Almqvist & Wiksell. I. Stadsstyrelsens organisation och rättsskipning. 1926. VIII, 219 s. II. Livsbilder av borgmästare och råd m. fl. 1927. VI, 272 s.
Uppsala domböcker härjades icke av den brand, som 1702 övergick staden,utan äro bevarade ända från 1630-talet. Rådman K. W. Herdin har ägnat dem ett ingående studium och i de två volymer, vilkas titel läses här ovan, offentliggjort resultaten av sina forskningar. Man läser de båda böckerna med nöje; stilen är klar, ledig och rask och innehåller inga spår av att den hand, som fört pennan, överskridit de sjuttio åren. För vår kännedom omdet uppsaliensiska rättslivet på 1600-talet är arbetet grundläggande; ingen annan svensk stad torde fått sin rättsskipning under äldre tid så ingående skildrad. Även i övrigt kompletterar Herdins arbete den bild, vi särskilt genom Annerstedts universitetshistoria äga av Uppsala för 300 år sedan. Härtill kommer, att boken är av betydelse för bedömandet av den svenska rättsutvecklingen överhuvudtaget; jag påpekar i detta hänseende framställningen rörande fogdens ställning till borgmästare och råd samt rörande stridigheterna mellan regeringen och staden beträffande borgmästares tillsättande. Även i detaljer har forskaren ofta nytta av Herdins upplysningar om äldre rättsförhållanden; han belägger t. ex. det gamla uttrycket »hand bör hand få» från 1645 och 1646 (I s. 108).
Det parti av Herdins framställning, som torde stå högst, är, vid sidan av framställningen om den dömande myndigheten och magistratens organisation, kapitlet om straffprocessen (I s. 125 ff.) Den tavla, som där tecknas av tillståndet i en svensk småstad på 1600-talet, är mycket mörk. Uppsala ägde ännu i slutet av 1700-talet studentkåren oberäknad blott 4,000 à 5,000 invånare. Under den tid (1630—1700), förf:s skildring omfattar, skedde i staden 15 mord eller uppsåtliga dråp, vartill kommo ett tiotal fall av dråp av vållande och något eller några barnamord. Misshandelsbrotten voro enligt förf. synnerligen talrika. Tjuvnadsmålen uppgingo under perioden till mer än 200. Antalet av rådhusrätten dödsdömda personer var 126, d. v. s. i medeltal nära 2 pr år. Av dessa blevo 17 avrättade och 64 förskonade till livet; för de övriga 45 saknas exakta upplysningar men enligt Herdin benådades de flesta till mildare straff. I två fall dömdes mördare till stegel och hjul.
En tredje och sista del, omfattande stadens borgerskap, handel och hantverk, den borgerliga tungan, stadens drätsel, några kulturella och sociala anstalter samt några borgartyper är under tryckning. Å. H—ck.
Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer. Första delen (1251—1523) utg. av NILS HERLITZ. Norstedt. Sthm 1927. LVIII, 525 s. Kr 7.50. — Stadshistoriska institutet.
Redan 1920 framlade prof. Herlitz i en uppsats i Svenska stadsförbundets tidskrift tanken att i en publikation samla samtliga svenska städers privilegier. Sedan Svenska stadsförbundet 1923 ställt sig bakom denna plan, har nu Herlitz kunnat utgiva en första del, omfattande tiden t. o. m. 1523. För vår upp-