Tomtkarta och lagfart. I en till Sv. J. T. insänd artikel meddelar en författare, att det vid en underrätt å landet uppstått tvekan, huruvida för erhållande av lagfart å tomt inom tomtindelat område, för vilket föres jordregister jämte tomtbok, varom förmäles i § 37 jordregisterförordningen, skall fordras företeende av tomtkarta upprättad i enlighet med 2 kap. fastighetsbildningslagen (FBL). I artikeln har gjorts gällande bl. a. följande: Det lagstadgande, som domstolen närmast hade

att iakttaga, 9 § lagfartsförordningen, gåve ingen upplysning till den framställda frågans lösande. I 3 kap. 20 och 21 §§ byggnadsstadgan funnes allenast föreskrifter om upprättande av tomtkartor och om kontroll å deras riktighet. I 1 kap. 6 a § 2 mom. FBL föreskreves, att administrativ tomt bleve rättsligen bestående först då den blivit införd i tomtbok enligt 7 kap. 3 § FBL eller medgivande av domstol lämnats i fall där sådant medgivande erfordrades. I senare fallet krävdes enligt 2 § i 3 kap. FBL — vilket kapitel jämväl gällde för tomtindelat område å landet — laga tomtmätning. Men i första fallet syntes frågan oklar. Ty 7 kap. FBL gällde enligt dess egen lydelse icke område, för vilket fördes jordregister, men även om det, särskilt med hänsyn till åberopandet i 1 kap. 6 a § FBL av 7 kap. 3 § samma lag, finge anses, att sistnämnda lagrum skulle tillämpas jämväl för tomtindelat område å landsbygden, så funnes i 7 kap. FBL inga föreskrifter om vad som erfordrades för att tomten skulle bliva införd i tomtboken efter framställning av ägaren. I 35 § fastighetsregisterförordningen (FRF) stadgades emellertid, att tomtägare vid framställning om tomts införande i tomtbok skulle förete laga tomtkarta med tillhörande protokoll. Även med utgångspunkt från att detta stadgande såsom kompletterande 7 kap. 3 § FBL gällde i förevarande fall, funnes andra bestämmelser, som gjorde saken tveksam. I 12 § FRF funnes föreskrivet, att tomts areal kunde antecknas i tomtbok efter tomtindelningshandlingar eller tomtkartor. I 1 kap. 6 § FBL funnes föreskrifter om karta, visserligen över tomtindelning, men stadgades däri, att karta skulle tydligt utmärka tomt i det avseende, som lagfartsförordningens föreskrift ifrågasatte. Fråga vore således, om icke tomtindelningskarta kunde räcka till vid lagfart å sådan tomt, som spörsmålet omfattade. Emellertid kunde den situation då inträffa, att nybildad tomt med lagfart och inteckningar icke vore rättsligen bestående, emedan vederbörande registerförare kunde vägra att införa den i tomtbok på den grund att mätning enligt 2 kap. FBL ej skett.
    Till en början må, särskilt med hänsyn till innehållet i artikelns sista punkt, framhållas, att lagfart i regel icke kan meddelas å tomt, förrän den blivit rättsligen bildad (härvid frånses det med nu föreliggande fråga ej sammanhängande fall att lagfart kan meddelas å del av tomt eller annan fastighet eller område, som enligt fastställd tomtindelning ingår i administrativ tomt). Genom det i § 37 jordregisterförordningen föreskrivna underrättelseväsendet mellan vederbörande registerförare och fastighetsbokföraren — motsvarande föreskrifter äro givna jämväl beträffande samhällen, för vilka föras fastighetsregister såsom för stad — torde vara sörjt för ett förebyggande av att lagfart beviljas å eller inteckning meddelas i tomt, som icke är rättsligen bestående och således icke utgör fastighet.
    Den angivna regeln lider allenast undantag så till vida, som att under tiden före tomtbokens uppläggande administrativ tomtindelning kan — men ej måste — rättsligen genomföras genom meddelande av lagfart å tomt (1 kap. 6 a § sista stycket FBL; sista stycket

av övergångsbestämmelserna till sagda lag). Nu anmärkta undantag torde emellertid särskilt å landsbygden numera hava så ringa tilllämpning, att de här kunna förbigås.
    Tomt bildas eljest rättsligt, evad fråga är om område, för vilket föres jordregister med tomtbok eller fastighetsregister såsom för stad, på tre sätt, nämligen: a) där tomten motsvarar flera förut i registret upptagna fastigheter eller delar av sådana fastigheter, därigenom att rätten lämnar medgivande till tomtens bildande; b) där tomten utgöres av del av en förut i registret upptagen fastighet, därigenom att den, efter framställning, införes i tomtboken; samt c) där tomten motsvararen förut i registret upptagen fastighet, genom tomtens införande i tomtboken, vilket skall göras omedelbart utan avvaktan av särskild framställning. (1 kap. 6 a § 2 mom. FBL jämförd med 7 kap. 3 § samma lag och § 37 mom. 1 under d) jordregisterförordningen).
    För det under a) angivna fallet skall, såsom insändaren ock framhållit, vid ansökning om sammanläggning av de olika områden, som bilda tomten, jämlikt 3 kap. 2 § FBL laga tomtkarta med tillhörande protokoll företes.
    För bildande av tomt, på sätt som ovan angivits under b), skall laga tomtkarta jämväl företes. Detta utsäges i 35 § FRF, vilket stadgande jämlikt § 37 mom. 2 jordregisterförordningen jämväl gäller beträffande tomtbok, som föres i samband med jordregister.
    För det under c) upptagna fall saknas däremot föreskrifter om tomtmätning och det kan därför här inträffa, att tomten införes i tomtboken utan att densamma undergått tomtmätning enligt 2 kap. FBL. Det är dock att märka, att ursprungligen fordrats framställning om införande i tomtboken och följaktligen företeende av laga tomtkarta jämväl för den händelse tomt motsvarade fastighet, och att ändringen i detta förhållande, som åvägabragtes genom lag d. 4 mars 1927 om ändrad lydelse av 7 kap. 3 § FBL samt genom kungl. kungörelsen d. 16 dec. 1927 om ändring i vissa delar av jordregisterförordningen, är att fatta såsom ett avsteg från vad som eljest gäller. Fastighetsregisterkommissionen, som i skrivelse till K. M:t d. 15 nov. 1924 föreslog ändringen i 7 kap. 3 § FBL, anförde i skrivelsen bl. a.: "Det har ifrågasatts, att för införingen i tomtboken skulle erfordras, att tomtkarta upprättats. Kommissionen har emellertid icke ansett sig böra föreslå uppställande av sådan fordran. Det är ju icke här fråga om nya gränser, utan endast om de gränser, som gälla för stadsägan, och det synes vara tillfyllest att tomtkartan föreligger vid sökande av lagfart och byggnadslov."
    Enligt nu gällande lagstiftning skall alltså i flertalet fall redan vid tomtens rättsliga bildande — och således innan lagfart kan meddelas — laga tomtkarta hava upprättats över tomten.
    Före den nu refererade lagstiftningens tillkomst funnos inga tillräckliga föreskrifter i allmän lag, huru tomtkartor skulle upprättas. Till följd härav hava tomtmätningsförhållandena varit synnerligen otillfredsställande, och ofta finnas icke, trots 20 § 1 mom. byggnadsstadgan, andra mått- och arealuppgifter å tomten än de, som

hänföra sig till den tomtindelning, vid vilken tomten administrativt tillkommit. Detta lärer vara grunden till det av insändaren omförmälda stadgandet i 12 § FRF, som kompletteras genom föreskrifter i de av K. M:t utfärdade anvisningar till förteckning enligt form. 10 och som jämte detta komplement för områden med jordregister motsvaras av föreskrifter, som av kungl. lantmäteristyrelsen med stöd av § 34 jordregisterförordningen utfärdats, senast d. 17 nov. 1928. Förenämnda stadgande i 12 § FRF torde alltså icke kunna åberopas såsom stöd för den åsikten, att tomtindelnings mått- och arealuppgifter vore tillräckliga vid lagfart.
    I 9 § lagfartsförordningen stadgas, att vid lagfart å tomt — vare sig denna är belägen i stad eller å annan ort, varest finnes tomtindelning såsom i stad — skall styrkas bl. a. tomtens ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor. Detta stadgande undergick ingen ändring i form i samband med 1917 års lagstiftning om fastighetsbildning. Därav torde emellertid ej kunna slutas, att ej heller i sak någon ändring genom denna lagstiftning ägde rum i hithörande avseende. Tvärtom torde det förhålla sig så, att lagstiftaren avsett, att efter denna lagstiftnings tillkomst den bevisning, som enligt 9 § lagfartsförordningen skulle förebringas, skulle ske genom företeende av tomtkarta, men förmenat att någon omredigering av paragrafen för att denna skulle erhålla dylik betydelse icke var erforderlig. Utöver vad till stöd härför anförts i GREFBERG, Lagen om fastighetsbildning i stad (Sthm 1926, Norstedt) s. 45 — 48 torde kunna åberopas, att ehuruväl de ovannämnda föreskrifterna om företeende av laga tomtkarta vid tomts rättsliga bildande icke direkt avgöra, huruvida sådan karta skall företes jämväl vid lagfart, det dock torde av dem samt av det förhållandet att tomt numera regelmässigt skall rättsligen bildas, förrän lagfart kan meddelas å densamma, framgå, att lagen förutsätter, att tomtkarta upprättats, då lagfart meddelas å tomt. Att tomtkarta skall företes vid lagfartsansökan å tomt, anses ock inom doktrinen (UNDÉN, Kommentar till lagfartsförordningen, Uppsala 1928, s. 46). Finnes ej förut sådan över tomten ifråga, måste den alltså upprättas. Likaså synes vara ostridigt, att tomtkarta, som upprättas efter ikraftträdandet av 1917 års lagstiftning, måste vara tillkommen i enlighet med föreskrifterna i 2 kap. FBL för att kunna godkännas i lagfartsärendet (UNDÉN, anf. arb. s. 46, GREFBERG, anf. arb. s. 48). Vad som därefter kan vara föremål för tvekan är, huruvida tomtkarta, upprättad före d. 1 jan. 1918, bör godkännas, eller om ny mätning av tomten enligt fastighetsbildningslagens bestämmelser i så fall måste verkställas för att lagfart skall få meddelas. Å ena sidan synes man vilja göra kravet på laga tomtkarta beroende av, huruvida den tidigare tomtkartan kan anses tillförlitlig. Att innebörden av 9 § lagfartslagen numera är den, att laga tomtkarta alltid skall företes vid ansökan om lagfart å tomt, har å andra sidan gjorts gällande i åtskilliga uttalanden av fastighetsregisterkommissionen (se kommissionens meddelanden XIX s. 107—108 med där gjorda hänvisningar). 

H. A. Sjögren.