384 ERIK LIND.Den nya "tretusenkronors-regeln" och arvsskatteförordningen. I anledning av det stadgande, som i samband med den nya arvslagens antagande fogades till 13 kap. 12 § giftermålsbalken, har på åtskilliga håll tvekan uppstått, huru de fall, som där avses, äro att behandla i arvsskattehänseende. Några korta erinringar till spörsmålets belysning skola därför här göras.
    Berörda stadgande, som upptogs i giftermålsbalkens bodelningskapitel, innehåller, att efterlevande maken äger av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse bekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, uppgår till 3,000 kr. (andra stycket). Den nya regeln skall dock ej äga tillämpning, om efter den döde finnes bröstarvinge, som ej jämväl är efterlevande makens avkomling, eller barn utom äktenskap, som har rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen efter honom (tredje stycket).
    För en tillämpning av den nya "tretusenkronorsregeln" förutsättes, att en bodelningsförrättning äger rum. Finnas gemensamma bröstarvingar till makarna, sker bodelningen mellan efterlevande maken, å ena sidan, samt å den andra bröstarvingarna eller, om de äro omyndiga, deras legala representant, vanligen en jämlikt 11 kap. 2 § första stycket förmynderskapslagen utsedd god man.
    Äga makarna ej gemensamma bröstarvingar, tillfaller den först avlidnes kvarlåtenskap den efterlevande enligt 2 kap. 1 § arvslagen. Maken tager hela den först avlidnes bo, hälften på grund av giftorätt och hälften på grund av arv. Någon bodelning erfordras följaktligen ej i detta fall, något som ock är en av de åsyftade fördelarna av de nya bestämmelserna om makes arvsrätt. Enär maken är ensam rättsägare, kan någon bodelning ej ens äga rum under annan förutsättning än att maken avstår från sin arvsrätt i förhållande till den först avlidnes arvingar. På den grund torde make, som har arvsrätt jämlikt 2 kap. arvslagen, också i de fall, när tretusenkronorsregeln är tillämplig, underlåta att föranstalta om bodelning. Då det ansågs olämpligt, att till följd härav boet skulle bliva föremål för den sekundosuccessionsrätt, som enligt 2 kap. arvslagen tillkommer den först avlidnes arvingar, medan boet, därest det av den efterlevande övertagits efter bodelning, varit fritt från alla anspråk från sekundosuccessorerna, infördes i 2 kap. 7 § arvslagen ett stadgande av innehåll, att om efterlevande maken jämlikt 13 kap. 12 § giftermålsbalken ägt bekomma hela kvarlåtenskapen vid bodelning efter den först avlidne, sekundosuccessorerna ej skulle vid hans död äga taga del i hans bo.
    Ovannämnda fråga, huru arvsskatten skall beräknas, när tretusenkronorsregeln är tillämplig, är att besvara med ledning av 15 § arvsskatteförordningen. Enligt detta stadgande erlägges ej arvsskatt för den andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make. Denna andel beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där den icke jämlikt stadgande i nya giftermålsbalken blivit annorlunda bestämd vid bodelning, varom i behörig ordning upprättad handling i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid bouppteckningen. Hän-

DEN NYA "TRETUSENKRONORSREGELN". 385syn till tretusenkronorsregeln i arvsskatteavseende kan följaktligen tagas blott om en bodelningsförrättning ägt rum. Det ankommer på den efterlevande maken att tillse, att bodelning sker och att skattefrihet följaktligen inträder för hela den maken vid bodelningen tilllagda andelen. Underlåtes bodelning, måste arvsskatt erläggas för hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Detsamma gällde även före nya arvslagens tillkomst beträffande sådan egendom — nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra lösören, vilka erfordras till fortsättande av den efterlevandes näring — som av den efterlevande uttagits ur makarnas giftorättsgods jämlikt stadgandet i nuvarande första stycket av 13 kap. 12 § giftermålsbalken. Båda de slag av hemskydd, som behandlas i sistnämnda lagrum, äro således likställda i vad rör arvsskatten; bodelning erfordras för att mer än hälften av den egendom, som omfattas av hemskyddet, skall bliva fri från arvsskatt.
    Med hänsyn till de skäl, som legat till grund för tretusenkronorsregeln, förefaller det önskvärt, att frihet från arvsskatt städse finge åtnjutas beträffande de små bon, å vilka denna regel är tillämplig. Det vanligaste fallet för regelns tillämpningsområde är, att gemensamma bröstarvingar till makarna finnas. Ehuru en bodelning i detta fall utan vidare kan komma till stånd, är det troligt att så vanligen ej sker, utan att den efterlevande ändå sitter kvar i det odelade boet. Det synes rimligt, att resultatet i skattehänseende det oaktat blir detsamma, som om vid bodelning en tillämpning av tretusenkronorsregeln ägt rum. Enär av bouppteckningens uppgift angående behållningen direkt framgår, om förutsättningarna för ifrågavarande regel äro för handen, finnes ej heller såsom eljest behov att av bodelningshandlingen inhämta, huru stor den andel är, som tillfallit maken.
    När gemensamma bröstarvingar ej finnas och efterlevande maken förty på grund av giftorätt och arv har rätt till hela boet, kan det av skäl, som ovan nämnts, antagas, att bodelning så gott som undantagslöst kommer att underlåtas. Det är till följd härav än mer påkallat än i nyssnämnda fall att tillse, att maken, som saknat anledning att föranstalta om bodelning, ej i vad rör arvsskatten försättes i sämre situation än om bodelning skett. Den tankegång, som sålunda kan åberopas såsom skäl för skattefrihet, är densamma som legat till grund för stadgandet i 2 kap. 7 § arvslagen angående boets frihet från sekundosuccession, vare sig boet av maken övertagits vid en bodelningsförrättning eller övertagandet skett på grund av bestämmelserna i 2 kap. arvslagen. Skattefrihet synes emellertid i detta fall liksom i det nyss berörda, när bröstarvingar finnas, böra äga rum ej blott när maken jämlikt tretusenkronorsregeln ägt övertaga hela boet, vilket fall åsyftas av nämnda stadgande i arvslagen, utan städse när förutsättningarna för regelns tillämpning äro för handen.
    De skattebelopp, varom det här rör sig, äro så obetydliga, att ett avstående från dem ej torde vara av större betydelse för det allmänna.

 

25 — Svensk Juristtidning 1929.

386 ERIK LIND.Å andra sidan skulle en befrielse från skatten innebära en ej oväsentlig lättnad för efterlevande makar inom ifrågavarande fattiga befolkningsgrupper. Särskilt gäller detta, när bröstarvingar ej finnas. Om boet uppgår till 5,900 kr., utgör sålunda, där bodelning ej sker, skatten å makens arvslott 33 kr. 50 öre. Finnes ett barn, blir barnets skatt likaledes 33 kr. 50 öre. Äro barnen två, blir skatten å varderas andel 12 kr. 50 öre; äro de tre, utgår ej någon skatt. Utgör boet jämnt 3,000 kr., blir skatten för maken 13 kr. 75 öre. Finnes ett barn, blir under samma förutsättning barnets skatt 13 kr. 75 öre. Äro barnen två eller flera, inträder skattefrihet. I ett bo om 2,000 kr. utgör skatten för maken, om barn ej finnas, 7 kr. 50 öre. Finnes ett barn, är skatten för detta likaledes 7 kr. 50 öre. Äro de flera, utgår ej skatt. För bon, som understiga 2,000 kr., kommer någon skatt ej i fråga.

Erik Lind.