Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del. Utg. av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Sthlm 1928 Norstedt. 195 s.
    Till fullföljd av vissa strävanden att få till stånd en internationell rättsordning på det sociala området upptogs såsom bekant i Versaillesfördraget, varigenom

världskriget bragtes till slut, ett särskilt kapitel om "arbetet". Detta inledes med ett slags socialt principprogram för nationernas förbund, och lämnas därefter ett antal bestämmelser, avsedda att tjäna till programmets förverkligande. Sålunda stadgas däri bl. a., att inom nationernas förbund skall upprättas en permanent organisation, internationella arbetsorganisationen, på vilken programmets genomförande närmast skulle ankomma. Denna organisation, vari samtliga till nationernas förbund hörande stater utan vidare bliva medlemmar, har tre organ — internationella arbetskonferensen, som kan anses såsom organisationens parlament, internationella arbetsbyrån, som är dess utredande och förvaltande organ, samt nämnda byrås styrelse, som leder och kontrollerar byråns verksamhet.
    Internationella arbetskonferensens beslut, som i regel ha till ändamål att åvägabringa framsteg och enhetlighet på den sociala lagstiftningens område, taga enligt nyss berörda kapitel form av konventionsförslag eller rekommendationer, som skola av medlemsstaternas regeringar inom viss tid underställas parlamenten. Statsmakterna bli genom denna anordning på sätt och vis nödgade att inom en ej alltför lång tidrymd taga ställning till de åsyftade reformerna.
    Hittills ha av arbetskonferensen antagits 26 konventionsförslag och 30 rekommendationer. Sammanlagda antalet ratifikationer av konventionerna uppgick den 1 oktober 1928 till 320 — därav 11 anmälda för Sveriges del. Sverige deltager i de årliga konferenssammanträdena med en delegation på ett tiotal personer, och dessutom är svenska regeringen f. n. företrädd i arbetsbyråns styrelse. Propositioner, föranledda av arbetsorganisationens verksamhet, förekomma i regel vid varje riksdag, och för vårt lands samverkan med nämnda organisation har upprättats en särskild permanent institution, benämnd delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.
    Av vad sålunda anförts torde, oavsett vilken åsikt man än må hysa om internationella arbetsorganisationens verksamhet och mål, tydligt framgå, att denna organisation måste tillerkännas stor betydelse samt att många här i landet ha anledning att träda i förbindelse med densamma eller dess arbetsresultat.
    Under sådana förhållanden torde det också vara uppenbart, att det ej sällan måst framträda ett behov av en tillförlitlig och någorlunda fyllig redogörelse för alla de viktigare frågor, som sammanhänga med arbetsorganisationen. Ett sådant verk föreligger numera, sedan delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet utgivit första delen av "Internationella arbetsorganisationen". Denna del, som betecknas "allmän del", meddelar upplysningar om bl. a. tidigare strävanden och institutioner för internationellt socialpolitiskt samarbete, tillkomsten av kapitlet om arbetet i fredsfördraget samt om dettas särskilda bestämmelser rörande internationella arbetsorganisationen. Med fördelning på dessa olika bestämmelser redogöres här vidare för allehanda mer betydelsefulla tolknings-, tillämpnings- och andra frågor, som varit föremål för uppmärksamhet inom arbetsorganisationen. Arbetet lämnar en översikt över internationella arbetsbyråns omfattande publikationsverksamhet samt åtföljes av en del bilagor, varibland märkes fredsfördragets del om arbetet på såväl svenska som franska och engelska.
    Boken har utarbetats av socialrådet, dr Erik Sjöstrand och genomsetts av delegationens verkställande ledamot, byråchefen A. Molin.

    Det är meningen att låta denna allmänna, inledande del av "Internationella arbetsorganisationen" efterföljas av årsredogörelser för nämnda organisationsverksamhet och de åtgärder densamma giver anledning till på det svenska statslivets område.

A. M.