470 Aktuella juryreformer. Kantonen Berns nya Strafprozessordnung av år 1928 bibehåller väl juryinstitutionen till namnet men har i realiteten ersatt den med en meddomsrätt, i det att tre rättsbildade domare och åtta jurymän gemensamt avgöra såväl skuld- som strafftillämpningsfrågan.
Polens nya straffprocesslag av d. 19 mars 1928 1, som trätt i kraft d. 1 juli d. å., inskränker jurydomstolarnas kompetens till att gälla förutom politiska förbrytelser sådana brott, som i lag äro belagda med minst tio års frihetsstraff, stadgar att rättens ordförande skall närvara vid juryns överläggning och omröstning samt ger domstolen befogenhet att även i fall av friande juryutlåtande hänvisa saken till ny handläggning inför annan jurydomstol.
I Tjeckoslovakien har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ny straffprocesslag 2, som beträffande juryförfarandet innefattar flera avvikelser från den nu i landet gällande österrikiska straffprocessordningen av år 1873. För att jurymännens uppmärksamhet redan från början må koncentreras på vad som i faktiskt hänseende är stridigt och rättsligen relevant, skall rättens ordförande omedelbart efter det att åtalsskriften blivit uppläst giva en sammanfattning av de utav åklagaren resp. den tilltalade påstådda, av motparten bestridda relevanta fakta med angivande av åberopade bevismedel samt en redogörelse för den åtalade gärningens legala kännetecken jämte förklaring av därvid nyttjade rättsbegrepp. Redogörelsen för rättsreglerna kan sedermera upprepas och fullständigas. Däremot får rättens ordförande icke giva någon resumé av den förebragta bevisningen utan endast rätta felaktiga återgivanden därav från parternas sida. Rättens ordförande skall leda juryns överläggning och omröstning, vilken sistnämnda emellertid skall så anordnas, att det även i förhållande till ordföranden hålles hemligt, huru varje enskild juryman röstat. I händelse av fällande utlåtande utser juryn inom sig två representanter att med de rättsbildade domarna deltaga i domstolens överläggning och beslut angående straffets ådömande. Om domstolen enhälligt anser juryns utlåtande, vare sig detta är friande eller fällande, bero på felaktig bevisprövning, äger den hänvisa saken till ny handläggning inför annan jurydomstol, varvid den nya juryns utlåtande blir definitivt bindande.
I Frankrike framlade regeringen år 1921 för deputerade kammaren två lagförslag rörande reformer i jurydomstolarnas sammansättning och förfarandet inför dem. Det ena avsåg att ersätta domarbänkens tremannakollegium med en ensam rättsbildad domare, det andra gick ut på att låta juryn medverka vid straffmätningen. Dessa förslag blevo ej föremål för behandling i deputeradekammaren men ha år 1925 i oförändrat skick framlagts motionsvägen för senaten. Commission de législation civile et criminelle har i ett år 1926 avgivet utlåtande avstyrkt det förstnämnda av de båda förslagen men tillstyrkt det andra, rörande juryns deltagande i straffmätningen, vilket även samma år antagits av senaten. Deputeradekammaren torde under innevarande år taga ställning till frågan.
O. B.