ALBERT KÔERSNER †.
Sedan Tore Alméns bortgång för tio år sedan har väl intet dödsbud inom den svenska juristvärlden spritt så stark och allmän sorg och förstämning, som då underrättelsen kom att Albert Köersner den 2 oktober helt oförmodat avlidit, träffad av hjärtförlamning. Att hans hälsa allt från ungdomen var bräcklig, med många angreppspunkter, var väl känt; men att slutet redan nu var nära, torde knappast någon anat. Intill sista dagen var hans liv fyllt av hängivna mödor i det svenska rättslivets tjänst. Alla veta vi att ingen finnes som ens ungefärligen kan ersätta honom i vad han där gav och betydde, och det gör förlusten desto bittrare.
Redan den yttre gången av hans bana som jurist — så enastående för svenska förhållanden — bär vittne om mångsidigheten i hans begåvning, intressen och erfarenheter. En sådan mångsidighet kan lätt verka splittrande; hos Albert Köersner fingo tvärtom de skilda gåvorna riktande och stödjande varandra bära upp hela hans gärning. Efter en utmärkt vacker hovrättsexamen med det sällsynta huvudbetyget cum laude stannade han ett par tre år i Upsala för tingstjänstgöring, men bedrev vid sidan därav fortsatta studier med juris kandidatexamen som närmaste mål, medan han tillika för livsuppehället gav privatlektioner och tjänstgjorde i universitetskansliet. Emellertid hade hans intresse för advokatverksamheten väckts; svagheten i ekonomiska resurser gjorde sig också alltmera kännbar: alltnog, nyåret 1898 tillträdde han en erbjuden plats som biträde på Santessons och Abenius' advokatbyrå, och därmed var hans väg för lång tid utstakad. Hans position utvecklade sig rätt raskt till fullt självständig utövning av yrket och han vann alltmera anseende och tillit som en av dess allra främste. Samvetsgrannhet och omsikt, stränga hedersbegrepp, takt, diskre-
tion och gott handlag, dessa oumbärliga egenskaper hos en första rangens advokat besatt han i synnerlig grad; därjämte en ovanlig grundlighet, en lust och förmåga att tränga till botten i varje ärendes omständigheter och rättsproblem, men slutligen också ett outtröttligt intresse för deras teoretiska och praktiska valör, ur rättsordningens och det ekonomiska och sociala livets allmännare synpunkter. För den som har händerna fulla av löpande ärendens omsorger plär det bli föga tid och intresse över att samla och ordna sina erfarenheter och nogare begrunda dem i deras vidare sammanhang; men med en av alla mödor, alla krämpor okuvad energi och en konsekvens, fullföljd till hans levnads sista dag, annoterade och registrerade Albert Kôersner sina observationer och belyste dem med litteraturcitat, rättsfallshänvisningar och egna kritiska reflexioner, ständigt kompletterande och beriktigande sina notiser.
Tack vare denna läggning och detta arbete blev det honom möjligt att göra en speciell tjänst av största värde på en gång åt den svenska advokatkåren och åt det svenska lagarbetet. Under seklets första decennium var det svenska advokatväsendet som bekant ej blott i fråga om kårens omfattning vida mindre utvecklat än nu, utan det hade också såväl beträffande goda och sporrande traditioner som i utvärtes anseende och inre stadga knappt ännu hunnit över det osäkra begynnelsestadiet. Det är allmänt erkänt att Albert Kôersner hört till dem som främst bidragit till en fortbildning i den rätta riktningen, ej blott genom sin personlighet, utan också genom mångårigt intresserat deltagande i ledningen av Advokatsamfundet. Så långt hade emellertid utvecklingen redan för ett par tiotal år sedan hunnit, att Advokatsamfundet fick officiell anmodan att yttra sig över Del II av lagberedningens förslag till jordabalk, rörande köp, lagfarts- och inteckningslagstiftning m. m. Man var icke okänslig för honnören och var nog också medveten om att den praktiska affärsjuridiken satt inne med erfarenheter, som borde bliva lagverket till fromma. Med tid och förmåga att samla sina synpunkter till en framställning, som kunde tåla strängare kritiska anspråk, var det däremot allmänt sämre beställt. Men för Kôersner blev det — alldeles oavsett hans starka sakliga intresse — en hederssak för samfundet att här skulle göras en verkligt reell insats. Han tog på sig hela bördan ensam, och resultatet blev en promemoria, i tryck 200 sidor stark,
huvudsakligen behandlande inskrivnings- och registerväsendet. De erinringar, uppslag och synpunkter, som här i en högeligen försynt och anspråkslös ton framlades, hälsades med livliga uttryck av respekt och tacksamhet från lagförslagets egna upphovsmän, och med ens framstod författaren såsom en av den svenska juridikens verkligt betydande krafter.
Året därpå, 1911, kallades han efter vackra utlåtanden av sakkunnige till professor i rättskunskap vid den nyinrättade handelshögskolan och kom i den egenskapen att utstaka de närmare riktlinjer, efter vilken undervisningen inom denna ämnesgren borde bedrivas vid institutionen. Att Albert Köersner var en klok och skicklig pedagog med stor förmåga att väcka intresse och egga till självständig prövning kan fulltygas av de många, som under hans ungdomstids manuduktörverksamhet njöto hans privata handledning. I katedern var måhända hans framställningskonst något ojämn; ett besvärande talfel — stamning — framträdde stundom starkare och tyngde föredraget. Men i det väsentliga, i förmågan att lyckligt orientera, att sovra ut det rätta materialet och skapa kontakt med den praktiska verkligheten måste han med sin ovanliga förtrogenhet med handelslivets förhållanden och behov ha varit rätt man på rätt plats.
Under mer än åtta år bar han den dubbla arbetsbördan av sin professur och sin advokatverksamhet, där hans kunskaper och skicklighet alltmera togos i anspråk för mycket maktpåliggande värv, och hann likvisst, en verklig arbetets heros som han var, mycket annat därjämte. I de nya och kvistiga handelsrättsliga spörsmål, som världskriget fört med sig, blev han en av våra främsta experter. Över handelskutymer och forcemajeureklausuler utgav han, delvis i samarbete med andra, utredningar, bakom vilka låg ett betydande arbete. Han planlade och ledde det stora editionsverket över all världens moratorielagstiftning. Lagkommentarer på skilda rättsområden utkommo i rask följd, med värdefulla praktiska vinkar och råd åt dem som i sin praktiska gärning hade att inställa sig efter en ny lagstiftnings krav. Sina systematiska studier utvidgade han alltmera; hans beläsenhet blev småningom av det mest imponerande slag, ej blott i fråga om omfattningen, utan än mera i fråga om det noggranna tillägnandet och det konsekventa urvalet. Handels- och jordarätten voro väl alltjämt hans huvudområden, men från dem som utgångspunkt gjorde han strövtåg på an-
gränsande marker av skatterätt, förvaltningsrätt och statsrätt m. m. Och det mångsidigt bedrivna lagarbetet i vår tid har knappast följts av någon med så ingående uppmärksamhet ochså omsorgsfullt prövande kritik som av Albert Kôersner.
År 1918 kallades Kôersner till hedersdoktor av Lunds juridiska fakultet och vid slutet av samma år förmåddes han att med uppoffring av sin högt älskade fria ställning och av de därmed förenade ekonomiska förmånerna inträda som ledamot i Högsta domstolen. Att det kapital av teoretisk insikt, noggrann och vidsträckt kännedom om judikaturen, mångskiftande förfarenhet som affärsjurist och brinnande arbetshåg, som han dit förde med sig, måste bliva av oskattbart värde för domaregärningen behöver ej utvecklas. Han utarbetade också sina särskilda arbetsmetoder, som övervann de hinder hans starkt försvagade hörsel eljest kunnat medföra. Övergången till en helt ny verksamhetssfär har ej heller verkat minskning i hans vetenskapliga produktivitet — tvärtom. Redan tidigare hade han medarbetat i denna tidskrift — även som ofta anlitad rådgivare åt redaktionen — samt i Tidsskr. f. Retsv.; i den sistnämndas redaktion inträdde han efter Afzelius som svensk medredaktör och den har sedan så gott som årligen innehållit bidrag av hans hand. Ett spörsmålskomplex som han flere gånger behandlat utgöres av de vanskliga valutarättsliga problem vilka vunnit särskild aktualitet genom den försiggångna revolutionen i myntvärden och växelkurser. Vid International Law Association's kongress i Wien 1926 framlade han ett på franska språket avfattat vidlyftigt memorandum i hithörande ämnen.
En stor del av Albert Köersners produktion — och kanske den viktigaste delen — har karaktären av »Några anteckningar ianledning av » något utgivet verk. Det är ett typiskt utslag avden stora anspråkslöshet som städse utmärkte honom. Medsin järnflit skulle han säkerligen kunnat finna tid att samla sig till större självständiga arbeten, men sådant ansåg han förmätet. Han ställde nöjd sin person och sitt arbete i skuggan av något större. Hans vackra sinnelag att osjälviskt tjäna tog sig dessutom otaliga uttryck, som aldrig kommo för offentligheten. Någon gång har det letat sig fram vad han i den vägen verkat. De enkla, men för envar initierad vältaliga orden i företalet till andra upplagan av Alméns stora köplagskommentar ha härutinnan något att förmäla: »Professor Albert Koersner har genom
läst mitt arbete i korrektur och därvid fäst min uppmärksamhet på en del förut av mig förbisedd litteratur och även i övrigt lämnat värdefulla råd och upplysningar.» Till de stora lagförslagen har han flerfaldiga gånger på sitt blygsamma sätt fogat vägande påminnelser, och i åtskilliga smärre lagarbeten har han på officiellt uppdrag medarbetat. Men dessförutom har han i oräknade fall muntligen i all stillhet fäst uppmärksamheten på brister och misstag, som hans noggranna studium och praktiska blick uppdagat. Det svenska lagstiftningsarbetet är eljes icke bortskämt med hjälp av frivilliga krafter — allra minst av det slaget.
Som praktiserande jurist utmärktes Köersner av en stor fyndighet i fråga om möjliga utvägar. Som teoretiker och lagskipare hörde han mera till de betänksamma. Hans kritiska läggning och ytterliga samvetsgrannhet läto honom måhända ibland alltför starkt se svårigheter att utan våld på gällande rätt komma till ett önskvärt resultat.
Albert Köersner må förvisso kallas en vänsäll man. Han släppte aldrig gamla vänner, men han förvärvade ständigt nya. Kretsen av djupt och uppriktigt sörjande vid hans bår är mycket vid och mångskiftande. Han mötte alla med en smittande hjärtlighet och glättighet, som kom av hjärtats innerliga godhet och av ett ovanligt sinne för det rent mänskliga. Han såg hos hög och låg, utan anseende till person och ställning, framförallt medmänniskan och hade en förmåga att i umgänget få fram henne i hennes naturlighet till dess bästa sida. Sådanv ar han redan i studentåren. Hans sätt att tala till och om professorerna t. ex. För studenten är en professor i vanliga fall ett föremål för avståndsfylld, en smula abstrakt respekt, och för denna respekt hämnar han sig gärna genom att tänka och tala vanvördigt om honom. För studenten Albert Köersner var professorn framförallt en människa, för vilken han intresserade sig som sådan, en människa med kanske flera fel och svagheter än de flesta andra uppdagade, men i grund och botten »förtjusande» i sin individualitet; och han bemötte honom i enlighet härmed. Med samma klara, kloka, vänliga och muntra blick ur sina vackra ljusblå ögon såg han hela livet igenom på män och kvinnor, på industrimagnater och statsråd, på bankdirektörer och unga studenter eller advokatbiträden, alltmedan
han informerade sig och utredde, förklarade och gav utlåtanden eller handledning. Slarv och ytlighet, viktighetsmakeri och högfärd tålte han visserligen ej, men det var dock mera felet än personen, som förtretade honom. Barn och ungdom beredde honom stor glädje och han hade med dem en sällsynt lycklig hand.
Hans människointresse tog sig också uttryck i en rikt flödande och vackert utövad hjälpsamhet i råd och dåd i ekonomiska och ömtåligt personliga angelägenheter med eller utan juridiskt inslag. Han var en flitigt anlitad rådgivare och homme d'affaires; men han följde också ofta sin drift att omanad giva en taktfull vink, där hans instinkt sade honom att den borde vara till nytta. Och han behövde knappt riskera att där han gått obedd till gå otackad ifrån. För övrigt var han med all sin försynthet ingalunda den som väjde för att säga sin mening rent ut där det behövdes, i det allmänna som i det enskilda.
I hans trofasta dalkarlssinne var en rörande släktkärlek ett självfallet drag; också vid sin gamla studentnation hölls han fast med starka band.
I den intima samvaron med Albert Koersner hade man att anpassa sig efter en liten egenhet hos honom: han älskade att nå den intellektuella kontakten i form av intermittenta gnistor i snabb följd. Halvt kväden visa, helt förstådd, beredde honom en synnerlig njutning.
Sitt minne har han ristat i den svenska jurisprudensens hävder och i många tacksamma hjärtan.
Nils Alexanderson.