DAGFINN DAHL. Om ansvarsforsikring samt systematisk register over norske høiesterets-domme i erstatningssaker utenfor kontraktsforhold 1901 — 1927. Oslo 1929. Gyldendal. 330 s. Kr. 17.00.
    Ovannämnda arbete avser att utgöra en fullständig systematisk framställning av ansvarighetsförsäkringen. I enlighet härmed behandlar det såväl de rättsliga frågor, vartill dessa försäkringsavtal giva upphov, som de rent försäkringstekniska detaljerna i den ifrågavarande försäkringsgrenen. Intressantast och även mest omfattande äro de delar av arbetet, vilka ägnas de juridiska spörsmålen.
    Knappast i någon annan försäkringsgren möter juristen så många betydelsefulla frågor som i denna. Oftast gäller det visserligen allenast spörsmål rörande omfattningen av försäkringsgivarens ansvarighet enligt det särskilda avtalet. Även om på grund härav framställningen närmast måste taga sikte på ett visst bolags försäkringsvillkor, får den emellertid likväl ett allmänt intresse, i det försäkringsvillkoren ju i stort sett äro lika i flertalet bolags avtal, även i olika länder. Bland spörsmål av denna art, som i förevarande arbete ägnas en mera ingående behandling, äro särskilt att nämna frågan om försäkringens regelmässiga begränsning till ansvar för utomobligatorisk skadeståndsskyldighet, frågan i vad mån försäkringen täcker ansvar även för grov culpa även som ansvar, som någon ådrager sig i berusat tillstånd, frågan huruvida försäkringsgivaren har att svara även för försäkringshavaren ådömt ideellt skadestånd, frågan huruvida försäkringen omfattar också försäkringshavarens ansvar för sina underordnade och med dem jämställda samt huruvida den gäller också till dessas förmån o. s. v. Till ifrågavarande tolkningsspörsmål komma så vissa frågor av i och för sig allmän innebörd, de viktigaste avseende den skadelidande tredje mannens rättsställning i förhållande till försäkringsgivaren och försäkringstagaren och de därmed sammanhängande frågorna rörande försäkringstagarens konkurs etc. I alla dessa frågor synes arbetet i det hela väl ägnat att lämna orientering och vägledning, även åt svenska läsare, och detta så mycket mer, som förf. i ganska vid omfattning redogör även för utländsk lag och utländska försäkringsvillkor.

Ph. H.

 

JAN ERIC ALMQUIST. 1485 års s. k. förordning om malmberg och dess betydelse för rättsutvecklingen. En rättshistorisk undersökning Upps. o. Sthm 1929. Almqvist & Wiksell i distr. 52 s. Kr. 3.00.
    Till stöd för åsikten om ett gruvregal å skattejord redan under medeltiden har ofta åberopats Sten Stures förordning om malmberg av år 1485. I föreliggande undersökning uppvisar doc. Almquist stödets bräcklighet. Dokumentet i fråga — vilket förf. såsom redan titeln antyder vill degradera till ett blott rådslag — ställer han i belysning av bl. a. ett additament till KrLL, och han anser allt tala för att den rätt mot skattebonden, som enligt den s. k. förordningen tillkom konungen, inträdde blott för den händelse bonden ej ville eller ej förmådde göra malmberget fruktbärande för kronan, och att rätten ej kunde

LITTERATURNOTISER. 573göras gällande med avseende å malmfyndigheten enbart utan allenast innefattade befogenhet att inlösa hela hemmanet. I motsats till äldre uttalanden inom litteraturen, senast socialiseringsnämndens yttrande rörande allmänna principer för en ny gruvlagstiftning (1927), karakteriserar förf. den gamla medeltida svenska rättsuppfattningen så, att malmberg å skatte- och frälsegrund ansågos såsom beståndsdelar av jorden och därför jordägaren ensam tillhöriga.
    Undersökningen läses med intresse och verkar ganska övertygande.

B. W.