FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 587    De franska processfristerna. Den franska Code de procedure civile har innehållit en rad legala processfrister, vilkas längd beräknades efter det avstånd i »myriameter» (10 km.), på vilket svaranden eller annan inställelsepliktig befann sig. Dessa bestämmelser, som medförde stora praktiska olägenheter, hava upphävts genom en lag av d. 28 dec. 1928. Numera skola fristerna i allmänhet beräknas med ledning av artiklarna 72 och 73, som fästa avseende allenast vid om vederbörande är bosatt i Frankrike eller i andra land. (Jfr i svensk rätt växellagen § 79.)

 

    Rättegångsreformen i Finland. I Sv. J. T. 1929 s. 178 har en redogörelse lämnats för Finlands högsta domstols utlåtande över lagberedningens förslag angående rättegångsväsendets omorganisation. I anledning av nämnda utlåtande har lagberedningen nu uppgjort ett översett förslag i ämnet. En redogörelse för förslaget, som omfattar 190 dubbelspaltade sidor, kommer att lämnas sedan regeringspropositionen framlagts, vilket väntas komma att ske under vinterns lopp.

 

    Ny medborgarskapslag i Turkiet. I Turkiet har d. 1 jan. 1929 trätt ikraft en lag av d. 28 maj 1928 om förvärvande och förlust av medborgarskap. Lagen, som innehåller sjutton artiklar, bygger i princip på ius sanguinis men fäster även avseende vid ius soli.

 

    Haagkonventionerna. De familjerättsliga Haagkonventionerna angående äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad och förmynderskap samt angående äktenskaps rättsverkningar hava tillträtts av Polen och den fria staden Danzig, och hava konventionerna beträffande dessa stater trätt i kraft d. 25 aug. 1929. (Jfr de i anledning härav utfärdade svenska kungörelserna, Sv. F. S. 1929 nr 277 — 279.) — Skillnadskonventionen har uppsagts av Schweiz från och med d. 1 juni 1929. Orsaken härtill har varit, att Italien motsatt sig ett av Schweiz önskat tillägg till konventionen av stor praktisk betydelse för Schweiz och för dess del innebärande, att en schweiziska, som genom giftermål med en italienare — bosatt i Schweiz — blivit italiensk medborgare men efter vunnen separation återförvärvat sitt schweiziska medborgarskap, skulle äga erhålla äktenskapsskillnad, ehuru italiensk lag överhuvud ej känner sådan skillnad. (Angående denna frågas behandling vid femte och sjätte Haagkonferenserna se Sv. J. T. 1926 s. 439—440 och 1928 s. 120-123.)

 

    Ny testamentslagstiftning. Lagberedningen, som har sig anförtrott att förbereda en revision av ärvdabalken, har nu avgivit förslag till nya regler i den del av ämnet, som angår testamente.
    Ett huvudsyfte med detta förslag är att bringa klarhet i de många tvistepunkter angående tolkningen av gällande lag, vilka varit en ständigt flödande källa till nya rättegångar. Sålunda givas regler angående testamentes upprättande, ändring och återkallelse, om testamentes tolkning, om bevakning,

588 NOTISER.delgivning och klander och annat mera. Förslaget anknyter i dessa ämnen nära till nedärvda vanor och åskådningssätt och inskränker sig i det hela tiIl att närmare utveckla och klarlägga gällande rättsprinciper. Bland avvikelserna må nämnas, att den muntliga testamentsformen, som visat sig särskilt ägnad att vålla osäkerhet och tvister, enligt förslaget blott i undantagsfall skall få komma till användning. Föreskrifter ha givits i syfte att såvitt möjligt undvika testamentens ogiltighet på grund av bristande kvalifikationer hos testamentsvittnena eller eljest av formella skäl. Till främjande av en snabbare avveckling av död mans bo har tiden för klander av testamente förkortats till sex månader, varjämte i rättssäkerhetens intresse regler givits om preskription av rätt att taga testamente.
    Beträffande vissa oftare förekommande testamentstyper innehåller förslaget särskilda bestämmelser till ledning vid verkställigheten. Sålunda regleras de i inbördes testamenten vanliga förordnanden, enligt vilka efterlevande make skall innehava kvarlåtenskapen med fri dispositionsrätt eller nyttjanderätt, medan kvarlåtenskapen slutligen skall tillkomma annan. Förslaget ägnar även uppmärksamhet åt den testamentariska avkomsträtten och åt sådana förordnanden, enligt vilka viss egendom skall med äganderätt tillfalla flera efter varandra, och löser härmed den vid sistlidna riksdag diskuterade frågan om rätt för en senare innehavare att ingripa emot missbruk från en företrädares sida.
    I överensstämmelse med vad som gäller i de flesta främmande rättssystem förbjuder förslaget upprättande av ständiga fideikommiss även såvitt angår lös egendom, vartill möjlighet hos oss hittills stått öppen men på senare tider sällan tagits i bruk. Den gräns, som i förslaget sättes för möjligheten att insätta flera personer såsom successiva testamentstagare, är ej heller densamma, som för närvarande gäller beträffande fast egendom. Enligt denna senare kan testator utse förste innehavaren och dennes närmaste efterträdare, i vars hand egendomen blir fri. Enligt förslaget kan han fritt förordna till förmån för redan födda personer, två eller flera, men såvitt angår kommande släkten, vilkas levnadsförhållanden han ej förmår att överblicka, äger han ej gynna viss eller vissa utpekade individer. Han kan ej såsom testamentstagare insätta andra ofödda än de arvsberättigade avkomlingarna till någon, som tillhör hans egen generation. Dessa skola, utan att olikhet får göras mellan syskon, övertaga egendomen utan att vara underkastade inskränkningar i rätten till densamma. Till frågan om de befintliga fideikommissens eventuella avveckling återkommer lagberedningen i ett följande betänkande.
    Bland de i förslaget behandlade ämnena må slutligen nämnas den omtvistade frågan, huruvida avtal om blivande arv äga bindande verkan.