Juridisk prisuppgift. Institució Patxot i Barcelona (C. de la Cucurulla nr 1 & 3) har utfäst ett pris av 1,000 pund sterling för den bästa skriften över det inflytande, som den nutida internationella rätten och de institutioner, som angå denna, utöva på inomstatlig offentlig rätt. I en utsänd inbjudningsskrift framhåller det spanska institutet, hurusom ett flertal omständigheter giva vid handen, att den offentliga rätten efter fredsfördraget i Versailles inträtt i ett skede av genomgripande förändringar. De främsta kännetecknen på ett nytt tillstånd uppges vara den betydelse, som numera tillmätas grundsatserna om folkens självbestämmanderätt, statsmaktens begränsning, staternas ömsesidiga avhängighet och minoriteternas skydd. Det säges vara av stor betydelse att fastställa, vilket inflytande den internationella rätten utövar på staternas interna offentliga rätt, och institutet har genom anordnandet av en tävlan velat bidraga till denna frågas belysande. Tävlingsskrifterna, som skola vara avfattade på något romanskt språk eller engelska, holländska eller tyska, få ej ha varit offentliggjorda förut. De skola vara institutet tillhanda senast den 31 december 1930. Närmare upplysningar om tävlingsvillkoren kunna erhållas hos redaktionen.
Léon Duguit †. Den berömde franske rättsteoretikern och statsrättsläraren professorn Léon Duguit avled d. 18 dec. 1928. Född 1859, var han alltsedan 1886 verksam vid den juridiska fakulteten i Bordeaux. Med åren nådde emellertid hans rykte vida utom Frankrikes gränser och förskaffade honom inbjudan att föreläsa vid åtskilliga främmande universitet; det må nämnas, att han hållit föreläsningar i Coimbra i Portugal, i Bukarest, Kairo, New York och Buenos Aires. Hans mest betydelsefulla arbeten torde vara L'Etat, ledroit objectiv et la loi positive (1901), L'Etat, les gouvernants et les agents (1903) samt Traité de droit constitutionel (5 delar, 2:dra uppl. 1921—25, del 1 och 2 utkomna jämväl i en 3:dje uppl. 1927 och 1928). Om uppskattningen av hans arbeten vittnar, att vissa av dem översatts till andra språk, bl. a. till grekiska, ryska och turkiska.
Den ledande tanken i Duguits författarskap är opposition mot allt inom rättsvetenskapen, som förefallit honom vara bemängt med metafysik. Han skärskådar från denna synpunkt bl. a. de gängse föreställningarna om staten och om enskildas rättigheter. Icke minst är det den tyska rättsvetenskapens teoretiska grundåskådningar, som bli föremål för hans kritik. För de realistiska strömningar, vilka på senare tid gjort sig gällande inom rättsvetenskapen, har Duguit varit en av de mest betydande representanterna.
Givet är, att Duguits åsikter väckt starka gensagor. En svårighet, som varit kännbar för Duguit liksom helt visst för många andra opponenter mot härskande doktrin, är svårigheten att ange brister i gängse åskådningar utan att samtidigt beskriva dessa på sådant sätt, att ingen vill kännas vid dem. De villfarelser, man vill gendriva, återfinner man nämligen ej alltid renodlade i den samtida litteraturen. Denna svårighet har nog ibland drivit Duguit till en viss schematisering av idésammanhangen. Klarheten och kraften hos Duguits läror i förening med det talangfulla framställningssättet ha emellertid tillvunnit honom mycken beundran.
I.S