Carl Torp †. En av Danmarks mest kända rättsvetenskapsmän, professor emeritus Carl Torp, avled d. 17 sept. 1929. Född d. 8 juni 1855 förvärvade Torp juris doktorsgrad 1884 med en avhandling om Besiddelsen og dens Betydning i retslig Henseende. 1886 blev han professor i rättsvetenskap vid Köpenhamns universitet och kvarstod i detta ämbete ända till 1925. Han var universitetets rektor 1908 — 1909. Hans omfattande rättsvetenskapliga produktion, som är väl känd långt utanför hans hemlands gränser, håller sig till en början inom privaträttens område. Som hans första mer betydande verk efter gradualavhandlingen märkes det i flera upplagor utkomna arbetet Om interessentskab (l:a upplagan 1887; i omarbetat skick utgivet 1919 under titeln Den danske Selskabsret). I rask följd publicerar han därefter Læren om den ideelle Produktions Beskyttelse (1889; 2:a uppl. 1898) samt Hovedpunkterne af Formuerettens almindelige Del (1890; 2:a uppl. 1900). 1892 kulminerar Torps civilrättsvetenskapliga produktion i och med hans stora verk Dansk Tingsret (nya upplagor 1905 och 1925, ombesörjda av L. A. Grundtvig, resp. Vinding Kruse). Ännu 1902 dokumenterar han dock sitt intresse för civilrätten — den skandinaviska civilrätten — genom sin uppslagsrika diskussionsinledning vid tionde nordiska juristmötet i frågan om äganderättsövergången vid köp av lösöre. — Bland Torps civilrättsliga tidskriftsuppsatser må här blott nämnas Om Dødsgaver og nogle dermed i Forbindelse staaende Spørgsmaal (i Ugeskrift for Retsvæsen 1886) samt om Overdragelse af individuellt bestemte Løsøregenstande (i Tidsskrift for Retsvidenskab 1894). Samma år sistnämnda uppsats tryckes börjar Torp utveckla sin litterära verksamhet på det straffrättsliga gebitet, där han med åren skulle komma att intaga en internationellt mycket bemärkt ställning. Hans betydelse som kriminalist kommer att närmare belysas i ett senare häfte av Svensk Juristtidning; här skall blott erinras om hans betydande insatser inom strafflagstiftningen (särskilt hans strafflagsförslag av 1917) samt om hans mest kända straffrättsliga arbeten: Den danske Strafferets almindelige Del (1905), Strafbare Angreb paa Liv og Legeme (1908) samt Bidrag til Læren om Berigelsesforbrydelserne (1909). 

H. N.

 

    Knut Ekbom †. Efter ett mer än halvårslångt svårt lidande avled d. 23 augusti 1929 häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga Knut Frans Oskar Ekbom. Född 1863 avlade han 1887 hovrättsexamen, blev 1891 v. häradshövding, 1900 häradshövding i Piteå domsaga, och 1912 innehavare av den domarebefattning, i vilken han intill det sista tjänat sitt land. Häradshövding Ekbom var en domare av den typ, som skapat och rotfäst det urgamla häradshövdingeämbetets förnämliga traditioner inom vårt rättsliv och därigenom också väsentligt bidragit till att göra rättssinnet till den levande makt i vårt folks liv, som det alltjämt är Av sina överordnade högt skattad för

den juridiska skicklighet, plikttrogenhet och organisationstalang, som han ådagalade i sitt ämbetes förvaltning, ägde han tillika gåvan att bland den krets av människor, där han var satt att verka, representera rätten icke blott som en från ovan bestämmande makt, utan ock som en makt, den där vårdar sig om människorna och verkar för deras egen skull. I sin ort ställde han, om ock med vislig begränsning, sina krafter till förfogande även för andra samhällsuppgifter. Och statsmakten anlitade i maktpåliggande frågor hans erfarna råd. Föreningen Sveriges häradshövdingar utsåg honom till ledamot av sin styrelse. Personligen präglades hans levnad av den flärdlöshet och den försynthet, som så ofta är den verkliga myndighetens och förtjänstens tvillingsystrar. 

N. S—g.