Följdförfattningar till arvslagen. D. 2 nov. 1928 hava utfärdats åtskilliga följdförfattningar (Sv. F. S. nr 432—439) till den nya arvslagen, vilka liksom denna träda i kraft d. 1 jan. 1929. På några av dessa skall uppmärksamheten här fästas.
    I 9 kap. 1 och 2 §§ arvslagen (AI) föreskrives, att kungörelse skall utfärdas å känd arvinge å okänd ort och å okänd arvinge; preskription löper från sådan

kungörelses införande i allmänna tidningarna. Med stöd av 9 § i samma kap. har nu utfärdats en K. K. (nr 432) med närmare bestämmelser om kungörande enl. 9 kap. 1 och 2 §§. Dylika kungörelser komma att bliva utförligare än def. n. brukliga. Då kungörelsen emellertid skall utfärdas blott en gång —ej tre gånger såsom i motsvarande fall för närvarande —, torde kostnaderna för sökandena komma att hållas inom rimliga gränser. Det åligger naturligen vederbörande underrätter att tillse att kungörelsen ej göres vidlyftigare än som med noggrant iakttagande av de givna föreskrifterna är erforderligt. Särskilt må framhållas, att då kungörelse å flera bortovarande eller okända arvingar samtidigt utfärdas, det tillkännagivande om hur anspråk på arvet skall göras, som enligt 3 § K. K. skall intagas i kungörelsen, upptages blott en gång i kungörelsen gemensamt för samtliga de bortovarande och okända arvingar, som avses med denna.
    Därest i bouppteckning, som för registrering ingives, icke upptagits någon, som enligt 1—4 kap. Al är berättigad till arv, kan detta bero antingen därpå, att det är ovisst, huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden är berättigad till arvet, eller ock därpå, att det är utrett, att annan arvinge än fonden ej finnes. I förra fallet skall kungörelse enligt 9 kap. 2 § Al utfärdas. I senare fallet däremot skall dylik kungörelse ej äga rum. Då det är av vikt, att kungörelse ej onödigtvis utfärdas, men det icke alltid torde framgå av bouppteckningen, huruvida det ena eller det andra av ovan nämnda båda fall föreligger, har i cirkulär till rikets underrätter (nr 433) —på det att allmänna arvsfonden tillkommande arv må utan onödigt dröjsmål inflyta till fonden — framhållits, att rätten bör, innan registrering beviljas, tillse, att bouppteckningen vid behov blir fullständigad i angivna hänseende.
    I ett annat cirkulär till rikets underrätter (nr 434) har förordnats, att när vid inträffat dödsfall ej annan arvinge än allmänna arvsfonden finnes och utredningsman i boet förty jämlikt 7 § lagen om denna fond av rätten förordnas, det skall åligga rätten att härom omedelbart insända meddelande tillkammaradvokatfiskalsämbetet.
    Enligt 3 kap. 2 § Al äger utomäktenskapligt barn arvsrätt efter fader —förutom då barnet är trolovningsbarn — om fadern avgivit förklaring, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd. Sådan arvsrättsförklaring skall avgivas inför den präst, som för kyrkoböckerna i församling, där barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnesnärvaro inför landsfiskal eller notarius publicus eller ock i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som företetts inför barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. Enligt en nu utfärdad K. F. (nr 440) om ändring i K. F. d. 3 dec. ang. kyrkoböckernas förande åligger det pastor att anteckna arvsrättsförklaring dels i födelse- och dopboken för den eller de församlingar, där utomäktenskapligt barns födelse är inskriven (§ 16 samt reglerna till födelse och dopboken kol. 21), dels ock vid barnets rum i församlingsboken (reglerna till församlingsboken kol. 14). Har, sedan flyttningsbetyg för någon utfärdats, pastor rörande denne mottagit anmälan om avgiven arvsrättsförklaring eller verkställt anteckning härom i kyrkobok, åligger det vidare pastorn att till pastor i inflyttningsorten meddela uppgift härom (§ 13).
    Har arvsrättsförklaring ej avgivits inför vederbörande kyrkobokförare utan skett i någon annan av ovannämnda former, skall enligt nu givna föreskrifter

förklaringen bringas till kyrkobokförarens kännedom, så att vederbörlig anteckning därom kan ske. Beträffande arvsrättsförklaring inför landsfiskal eller notarius publicus hava dessa (K. K. nr 439) ålagts att ofördröjligen göra anmälan härom till vederbörande kyrkobokförare. Sådan anmälningsskyldighet har ock enligt samma K. K. ålagts barnavårdsnämnden, för det fall att arvsrättsförklaringen avgivits i skriftlig handling, som företetts inför nämnden, och barnavårdsman ej finnes. Då någon anmälningsplikt för landsfiskal, notarius publicus eller barnavårdsnämnd i fråga om fastställt faderskap till barn utom äktenskap eller sådant barns egenskap av trolovningsbarn förut ej funnits stadgad, hava föreskrifter om dylik anmälningsskyldighet jämväl upptagits i kungörelsen. Har arvsrättsförklaring avgivits annorledes än inför pastor i den församling, där barnet är kyrkobokfört, skall barnavårdsmannen enligt K. K. nr 438 om ändring i K. K. d. 23 nov. 1917 ang. föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå göra anmälan om arvsrättsförklaringen till nämnda pastor.

E. L.