Julius Grotenfelt †. Den 19 dec. 1929 avled i Helsingfors en av Finlands mest kända jurister, förre presidenten i Högsta domstolen, juris utriusque doktorn Berndt Julius Grotenfelt. Han var född i Wiborg i Finland 1859, blev student 1876, fil. kand. 1880, jur. utr. kand. 1883 samt jur. utr. licentiat och doktor 1887. Efter slutförda universitetsstudier var Grotenfelt till en början docent vid Helsingfors universitet i straffrätt och rättshistoria. Han förblev emellertid ej länge fästad vid akademien, utan övergick till ämbetsmannabanan, tjänstgjorde och avancerade inom Wiborgs hovrätt, där han 1901 blev hovrättsråd. Under två perioder var Grotenfelt medlem av landets lagberedning, nämligen 1900—05 och 1908—10. Från denna verksamhet förtjänar särskilt omnämnande hans positiva deltagande i utarbetandet av den nya, omfattande skifteslagstiftningen. »Lagarnas högste väktare» var Grotenfelt i egenskap av prokurator i Kejs. senaten för Finland under åren 1905—08. Under den mellanperiod, då landets rättsordning mest hänsynslöst förtrampades eller 1913—17, utövade han advokatyrket i Helsingfors, men kallades, då den kejserliga-ryska våldsregimen bräcktes 1917, till medlem av justitiedepartementet, varifrån Grotenfelt 1918 överfördes till den nyinrättade Högsta domstolen, där han 1920 blev president, ett ämbete som den avlidne beklädde intill uppnådda 70 år 1929. Vid sidan av sin egentliga ämbetsmannaverksamhet ombetroddes Grotenfelt en mångfald speciella lagberedningsuppdrag. Bland dessa kunna särskilt nämnas förslagen till ny regeringsform, ny militär strafflag och nylagstiftning om krigsdomstolar och rättegångsordning inför dem. Också i folkrepresentationen tog han del, tidigare såsom medlem av Ridderskapet och Adeln, senare i fyra riksdagar såsom vald representant ur svenska folkpartiet. Ett belysande bevis på Grotenfelts levande intresse för rättsvetenskapliga strävanden utgör hans långvariga verksamhet inom Juridiska Föreningen i Finland; han var dess ordförande 1917—25 och kallades sistnämnda år till hedersledamot av föreningen. Ett alldeles speciellt intresse ägnade Grotenfelt det nordiska samarbetet på rättslivets gebit. Därom vittnar hans deltagande i de senaste nordiska juristmötena i Stockholm, Oslo och Helsingfors; vid sist sagda möte fungerade han som mötets huvudordförande.
    En ofantlig arbetskapacitet var under Grotenfelts hela liv för honom utmärkande. Vackra vittnesbörd därom utgöra även hans rättsvetenskapliga verk och talrika tidskriftsuppsatser. Hans viktigaste större publikationer äro, förutom den akademiska doktorsavhandlingen »Om målsägarebrottets begrepp

106 NOTISER.enligt finsk strafflag» (1887), »Kommentar till strafflagen» (1917), »Kommentartill konkursstadgan» (1918) och »Kommentar till förmynderskapslagen» (1924).
    Presidenten Grotenfelt var en andligen högrest man med vidsträckta rättsvetenskapliga insikter, av en omutlig rättrådighet och stor domareförmåga. Han hade stora litterära och kulturella intressen, vilka skapade en vidsynt och förståendefull uppfattning av tidsförhållanden och medmänniskor. En personlig älskvärdhet präglade hans umgänge med såväl närmare vänner som dem, vilka stodo honom mera fjärran. Ett uttryck för den uppskattning och den högaktning, som allmänt ägnades Julius Grotenfelt, var den festskrift med bidrag från alla de nordiska landen, vilken den 12 april 1929, då han uppnådde 70 år, till honom överräcktes; en gåva som han själv betraktade såsom en vacker och för honom kär avslutning på slutfört livsverk.
 

O. Hj. G.