Fråga om revision av domsagostadgan. Hovrättsrådet i Göta hovrätt K. J. EKMAN hade i underd. skrivelse d. 6 mars 1929 hemställt, att bestämmelserna i domsagostadgan måtte i vissa angivna hänseenden underkastas revision. Skrivelsen utgjorde en förkortad framställning av samma innehåll som hr Ekmans motion nr 2 i första kammaren vid 1929 års riksdag (jfr Sv. J. T. 1929 s. 167). I infordrat underd. yttrande d. 25 sept. 1929 över nämnda skrivelse anförde styrelsen för Föreningen Sveriges häradshövdingar följande.
»Den remitterade skrivelsen riktar sig i främsta rummet mot nämnda stadga i det avseendet, att den skulle uppmuntra tillströmningen till domarebanan av unga jurister långt utöver det verkliga behovet. Beträffande de i skrivelsen till stöd härför åberopade statistiska uppgifter utvisande att efter ikraftträdandet av 1918 års stadga antalet domsagobiträden och obefordrade jurister i hovrätterna i betydlig grad stegrats, måste det dock anmärkas, att detta förhållande i och för sig icke utgör något bevis för att domsagostadgan föranlett denna stegring. Den huvudsakligaste anledningen till densamma torde nog vara att söka i kända förhållanden, som sammanhänga med krigstidens ekonomiska omvälvningar och avveckling. I övrigt anföres såsom skäl till att domsagostadgan skulle orsaka ökad tillströmning av unga jurister till domarebanan allenast de bestämmelser i 1925 års stadga, som dels kräva två års tjänstgöring för notaries behörighet att hålla allmänt tingssammanträde, dels hindra förste notarie att hålla mer än tre sådana sammanträden, innan han fullgjort viss tjänstgöring i hovrätt eller större rådhusrätt. Riktigt torde också vara, att dessa bestämmelser i jämförelse med de tidigare kunna bidraga till att öka behovet av biträden å domsagornas kanslier, om tjänstgöringstiden i allmänhet skulle utgöra omkring tre år och i domsagorna alltid skulle finnas fullt tingsmyndiga biträden. Detta torde framgå av den i skrivelsen åberopade framställning av hithörande förhållanden, som återfinnes i häradshövdingeföreningens underdåniga skrivelse den 30 november 1927. Blir tjänstgöringstiden åter fyra år, skulle behovet av kansliets rekrytering med nya biträden snarare bli mindre än förut. Huru det i verkligheten förhåller sig med tjänstgöringstidens längd i allmänhet är styrelsen ej i tillfälle att med säkerhet nu bedöma, men med hänsyn till »tretingsspärren» är det icke osannolikt, att den treåriga tjänstgöringen är övervägande allmän.
Tydligt är att, då tilloppet av unga jurister är stort i domsagorna, förhållandet blir enahanda i hovrätterna, vilket utan tvivel skärpes genom nämnda spärr. Sett från domstolarnas synpunkt likasom med hänsyn till häradshövdingarnas intresse att ha tillgång till erforderliga biträden är emellertid denna tillströmning av unga jurister en avgjord fördel, men det är icke heller ur denna synpunkt, som den remitterade skrivelsen avser att anmärka