R. v. SCHULTZ. Prejudikat i civilmål. Sammanställda och i korthet refererade. I. Upps. o. Sthm 1930. Almqvist & Wiksell. 282 s. Kr. 7.50.
    Föreliggande arbete utgör en första fortsättning å den prejudikatsamling, som utg. för tre år sen publicerade under rubriken "1000 prejudikat i brottmål och ordningsmål" (se SvJT 1927 s. 202 f.). Det är nu tio i bokstavsföljd ordnade icke-kriminella ämnen som utg. ställer i belysning av rättspraxis: borgen, förlagsinteckning, försträckning, kvittning, lösöreköp, pant, preskription, retentionsrätt, växel och check, äganderättsförbehåll (avbetalningsköp) — allt ämnen med vilka utg. säger sig hava "under en mångårig verksamhet som bankombudsman haft särskild anledning att mera ingående syssla".
    Anm. har visserligen endast genom stickprov tagit kännedom om det nya arbetet, men håller före att det är förtjänt av samma välvilliga mottagande, som, enligt vad utg. i sitt förord omnämner, kommit hans tidigare prejudikatsamling till del. Naturligtvis blir man kritisk här och var — prejudikaten 3) och 4) s. 100 lära sålunda ha förlorat sitt intresse sedan 10: 13 HB upphävts, och rubriken s. 272 är dunkel — men i stort sett torde varken mot urvalet, grupperingen eller relateringen någon vägande anmärkning kunna göras.
    Att anm. efter ett blott flyktigt bläddrande oförtövat gripit till pennan förklaras närmast därav, att han velat framställa vissa smärre önskningar beträffande den eller de ytterligare delar som siffran I å titelbladet ställer i utsikt. Dessa önskningar vila alla på den tanken att för ett arbete som detta lätthanterligheten, överskådligheten, är av högt värde och att denna ökas i den mån onödiga typografiska eller språkliga påhäng avlägsnas.
    Samtliga prejudikat i boken äro hämtade antingen från Holms arkiv (609 st.) eller från denna tidskrift (77 st.) — av utg. citerade H och SvJT. Då båda dessa publikationer äro yngre än 100 år, är det onödigt att vid citat ange århundradet. Det vore också tillräckligt att med J utmärka dem som läsa si Juristtidningen och låta läsaren en gång för alla veta att de icke sålunda

betecknade äro tagna från Arkivet. Att skriva "sid." och "not — n:r" är även obehövligt. En uppräkning sådan som den å s. 200 med fem hänvisningar efter typen H 1883 sid. 200; H 1912 sid. 519, är irriterande i jämförelse med 83: 200, 12: 519. Och hur mycket behagligare är ej 79 A 94 än H 1879 not A n:r 94?
    En var av bokens tio avdelningar (utom växel och check, som kommenteras §-vis) har sina med stora latinska bokstäver betecknade underavdelningar (för Borgen har hela alfabetet från A till Ö tagits i anspråk), vilka i sin tur kunna vara ytterligare indelade efter små bokstäver, grekiska bokstäver och slutligen siffror. Man kan alltså påträffa en hänvisning som denna (s. 65): Se H 1919 sid. 102 under W a γ 5 ovan. Anm. har för sin del funnit dessa hänvisningar, utan pagina, vara föga vägledande och föredragit att anlita det i slutet av boken upptagna registret över alla dess prejudikat, där man utan svårighet hittar att 19: 102 är refererat s. 44.
    Otvivelaktigt vore det en fördel om de många för ögat och tanken oroande kursiveringarna reducerades avsevärt. Hur irrationella de ofta äro må belysas med ett litet exempel. I avdelningen Lösöreköp nyttjar utg. flitigt (flerstädes onödigtvis) frasen "vederbörligen lagfaren lösöreköpsavhandling". Dessa tre ord äro alla kursiverade s. 133; från kursivering har undantagits första ordet s. 148, blott de fyra sista stavelserna i sista ordet s. 143, de två första orden s. 147; och s. 145 står hela frasen utan någon som helst kursivering!
    "Förlagsinteckning omfattar icke" står s. 80 två gånger för mycket. Varför har ej där följts samma skema som å s. 198—9? På sina ställen (t. ex. s. 54, 79) kunde själva rubriken vara tillfyllest såsom redogörelse för prejudikatets innehåll. Att omtala att yrkande framställts "vid vederbörlig Rådhusrätt" (s. 160) är omotiverat tyngande, liksom att redovisa en kungadom genom att upptaga (alltjämt med kursiv) dels NRev:s hemställan och dels att NRev:s betänkande blev av HD bifallet (s. 77 — 8). Här och var råkar man också på dessa ledsamma "bemälte", "ifrågavarande" och dylika ord som tyvärr ännu vanpryda våra domar men som man borde vara förskonad från i en bok som den föreliggande. Kanske är det med ett inre leende, framkallat vid tanken på Louis De Geers svinkreatur i Den juridiska stilen, som utg. s. 133 skriver och kursiverar "förenämnda sex kokreatur"? Anm. kan ej neka sig nöjet att här med instämmande anföra vad Højesteretsdommer Tybjerg för elva år sen skrev i UfR (1919 s. 228): "Jeg vilde gærne have Lov til at henstille til Domskoncipister, om det ikke er simplere og kønnere foruden at være tid- og pladsbesparende at undgaa al overflødig Anvendelse av Ord som 'fornævnte', 'ovenberørte', 'herommeldte' og lign."
    Den som köper boken erhåller gratis ett häfte om 25 s., innefattande tillägför åren 1927—9 till den äldre prejudikatsamlingen.
 

B. W.