FREDRIK LAGERROTH. Statsreglering och finansförvaltning i Sverige till och med frihetstidens ingång. Lund 1928. Gleerup. 296 s. Kr. 10.00. Skrifter utg. av Fahlbeckska stiftelsen. XI.
    Ovanstående arbete, frukten av en mycket solid och omfattande forskning, bör inom olika vetenskaper kunna påräkna uppmärksamhet. Historikern torde tacksamt notera de vidgade perspektiv han på många punkter vinner; bland

LITTERATURNOTISER. 283annat kan nämnas, att dét byråkratiska missnöje, som riktades mot Karl XII:s regemente och som triumferade i 1719 års statsvälvning, lättare förstås, då man under förf:s ledning får iakttaga de ingrepp, som från konungens sida gjordes i Karl XI:s välordnade statshushållningssystem, byråkratiens fasta borg. Vad särskilt den ekonomiska historien och nationalekonomien angår, märkes förf:s delvis mot Heckscher riktade omdöme om detta system, såsom i det hela rättv äl motiverat av tidens allmänna förutsättningar (s. 144 ff.). För finansrätten är den inträngande analysen av statshushållningens innebörd och former under äldre tid av påtagligt intresse. Särskilt framträder med klara drag betydelsena v en äldre tids fonderingssystem, d. v. s. det system som — i motsats till nutidens bruttosystem — innebar särskilda statsinkomsters bindande vid särskilda statsbehov. Statsrätten är förf. tack skyldig för en värdefull utredning angående statsregleringens former fram till 1723; det är av stort intresse att se, hur man småningom kom fram till en ordning för statsbehovens prövning, som liksom förebådar den ordning, vilken utstakades av 1809 års regeringsform. En vinning för förvaltningsrätten är det att lära känna medelförvaltningens former i äldre tid; varjehanda nutilldags brukliga regler och förfaringssätt bliva därigenom lättare begripliga. Slutligen bör det icke lämnas oanmärkt, att Lagerroths framställning, ehuru närmast ägnad åt ekonomiska och finansiella problem, likväl naturligt infogas i ett större sammanhang. Brytningen mellan privaträttslig och offentligrättslig uppfattning av statslivet, som Lagerroth tidigare studerat på det politiska livets område (Frihetstidens författning, 1915), får nämligen i förevarande arbete gång på gång framträda som bakgrund för och belysning av den utveckling på helt andra områden, som förf. nu skildrar. I så måtto är det ej ur vägen att framhålla arbetets betydelse — trots ämnets i viss mån speciella och formella art — för kännedomen om statsuppfattningens allmänna utveckling i vårt land.
 

N. H.