Nordisk Tidsskrift for Strafferet har utsänt de två första häftena av sin 18:de årg., 1930. Ur första häftets innehåll må följande antecknas. I en snabb freskomålning, livad av suggestiva bilder ur en rik personlig erfarenhet skildrar f. d. överdirektören VIKTOR ALMQUIST mot bakgrunden av det utav »la Commission internationale pénale et pénitentiaire» utarbetade standardreglementet för fångars behandling (jfr SvJT 1930 s. 152) »utvecklingen inom straffverkställighetens område under de senaste årtiondena». En kompletterande detaljskildring utgör den danske fångvårdschefen ERIK KAMPMANNS artikel »Fængselsreformen i Preussen. Bemærkninger til 'Verordnung über den Strafvollzug in Stufen' af 7. Juni 1929». Till den i nästföreg. årg. upptagna diskussionen om »Ungdomsfængsel» i Danmark lämnar Overinspektør OLUF J. SKJERBÆK ett bidrag, vari jämväl meddelas upplysningar om de senaste utvecklingslinjerna för motsvarande institutioner i England och Tyskland. I en recension av FRANTZ DAHLS förra året utgivna bok »Frederik VI og Anders Sandøe Ørsted i 1826» har Højesteretsdommer TROELS G. JØRGENSEN (jfr SvJT 1929 s. 360 f.) begagnat tillfället meddela intressanta utdrag ur en av Ørsted år 1817 författad hittills otryckt skrivelse, föranledd av allerhögstdensammes då yppade missnöje. Dessutom meddelas statistiska uppgifter angående fångvården i Finland och Sverige under år 1928 samt en sammanfattande redogörelse för förhandlingarna vid Svenska kriminalistföreningens årsmöte 1928. — Det andra häftet inledes med en av prof. O. HJ. GRANFELT tecknad dödsruna över förre presidenten i Finlands högsta domstol BERNDT JULIUS GROTENFELT (jfr SvJT 1930 s. 105 f.). Ett ur kriminalpolitisk synpunkt viktigt spörsmål behandlas av chefen för Finlands rättsstatistik V. VERKKO, som i en längre uppsats med titeln »Kriminalstatistiken och den verkliga brottsligheten. Med särskilt avseende å brotten mot liv» söker utreda, i vad mån kriminalstatistikens siffror äro ägnade att belysa den verkliga brottslighetens absoluta nivå och förändringar samt det verkliga brottslingsklientelets sammansättning. Prof. ALFRED PETRÉN

bidrager med en artikel »Det svenska förslaget till steriliseringslag jämte några reflexioner i ämnet» (se notis här ovan s. 280). En av byråchefen i det norska justisdepartementet KRISTIAN HANSSON lämnad redogörelse »Fra fængsels- og tvangsarbeidsvesenet i Norge i 1929» innehåller förutom sedvanliga statistiska uppgifter även ett avtryck in extenso av de nya stadgandena i straffelovens §§ 39 och 39 a om »sikringsmidler mot farlige personer» samt i anslutning därtill utfärdade administrativa bestämmelser (jfr SvJT 1930 s. 86 f. och 207). De ifrågavarande stadgandena ha redan under år 1929 tillämpats i betydande utsträckning, § 39 å 13 och § 39 a å 28 personer. Beträffande lösdrivarbehandlingen meddelas bl. a., att Konungen med begagnande av ett i lösdrivarlagens § 5 givet, hittills icke utnyttjat bemyndigande godkänt två privata »redningshjem», vari för lösdriveri dömda kvinnor må insättas i stället för i »tvangsarbeidshus», samt att vissa modifikationer vidtagits i reglementet för sistnämnda slag av anstalter. Landsdommer OLAF HAACK fäster uppmärksamheten på åtskilliga i »Det danske Retslægeraads Aarsberetning for 1927» utförligt omnämnda fall av särskilt intresse, angående bl. a. patologiskt rus, den kriminaletiologiska betydelsen av encephalitis epidemica (»sömnsjukan»), blodtypsundersökningar (tvåäggiga tvillingar) samt två ansökningar av sedlighetsförbrytare om sterilisering, vilka framställningar, ehuru i det ena fallet skäl till kastration ansågos föreligga, avslogos, enär då gällande rätt ansågs icke medgiva dylika ingrepp annat än på rent medicinsk indikation.
 

O. B.