Avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen (SFS 270/1925) har genom tvenne av kammarrätten den 7 mars 1930 meddelade utslag i anmärkningsmål mot Svea hovrätts president och förutvarande sekreterare samt mot nedre justitierevisionens ordförande och två andra revisionssekreterare givits en tolkning, som för ett flertal hovrättsråd och revisionssekreterare medfört nedflyttning i löneklass och risk att av redan uppburen lön nödgas återbära betydande belopp.
    Enligt 11 § i avlöningsreglementet må beträffande den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, för bestämmande av hans begynnelselön och sedermera för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid — utöver tre år — under vilken han i en följd innehaft statstjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ordinarie tjänsten. Enligt 12 § i samma reglemente må vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad för bestämmande av hans begynnelselön och uppflyttning till högre löneklass kunna, i den mån så prövas skäligt, tillgodoräknas honom den tid — utöver tre år — under vilken han som ordinare tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder, dock ej förordnanden eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang. I 12 § lämnas härutöver ett stadgande av innebörd, att K. M:t under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört likvärdigt arbete.
    Förenämnda paragrafer hava av Svea hovrätt så tillämpats, att en hovrättsassessor vid utnämning till hovrättsråd fått för placering i löneklass tillgodoräkna sig den tid han innehaft stadigvarande adjunktion med avdrag för tre år. Hovrätten har härvid bl. a. stött sig på kungliga brev d. 31 dec. 1921 och d. 26 juni 1925, i vilka, jämte det bestämmelser givits angående den avlöning som skulle tillkomma adjungerade ledamöter i hovrätt, tillika förordnats att i övrigt beträffande sådana befattningshavare skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse de för motsvarande ordinarie tjänstemän i avlöningsreglemente med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser meddelade stadganden. Beträffande tillförordnade och extra revisionssekreterare hava genom kungliga brev samma dagar givits enahanda föreskrifter.
    Samma tolkning som Svea hovrätt har också nedre justitierevisionen tillämpat vid bestämmande av revisionssekreterares avlöning. Däremot har Göta hovrätt, när fiskal utnämnts till hovrättsråd, låtit honom för placering i löneklass tillgodoräkna sig allenast den tid utöver tre år han såsom fiskal innehaft stadigvarande adjunktion. I hovrätten över Skåne och Blekinge har frågan icke varit aktuell, enär fiskalerna där, för att under alla omständigheter vara

408 NOTISER.på den säkra sidan, kort tid före utnämningen till hovrättsråd tagit avsked från fiskalstjänsten, så att de vid utnämningen allenast innehaft den ickeordinarie befattningen som assessor. I Svea hovrätt hava åtskilliga assessorer i samma syfte underlåtit att söka fiskalstjänst. Då de som bekant aldrig utöva denna lägre avlönade tjänst, medför underlåtenheten för dem ingen annan olägenhet, än att de icke erhålla ordinarie statstjänst.
    Revisionen hos riksräkenskapsverket har nu i ett par specialfall framställt anmärkningar mot Svea hovrätts och nedre justitierevisionens tillämpning av avlöningsreglementet, under förmenande att vid bestämmande av hovrättsråds och revisionssekreterares begynnelselön och sedermera för deras uppflyttning till högre löneklass endast finge tillgodoräknas dem den tid utöver tre år de såsom ordinarie tjänstemän, d. v. s. såsom fiskaler, innehaft stadigvarande adjunktion — med andra ord, den tid han innehaft dylik adjunktion före fiskalsutnämningen skulle för vederbörande gå förlorad vid placering i löneklasss om hovrättsråd. Anmärkningen gillades av riksräkenskapsverket — verkets chef var dock av annan mening — och av kammarrätten, som genom sina ovanberörda utslag enhälligt fastställde riksräkenskapsverkets utslag. Kammarrättens president, som i ett anförande till protokollet utförligt utvecklade sin ståndpunkt, hemställde, att K. M:t måtte med avseende å förekomna omständigheter låta vid ifrågavarande utbetalning bero.
    Då kammarrätten är sista instans i mål av förevarande slag, har således den av Svea hovrätts president och sekreterare samt inom revisionen intagna ståndpunkten definitivt underkänts. Med kammarrättens tolkning medför avlöningsreglementet den, såsom kammarrättens president anfört, egendomliga — för att icke säga oegentliga — påföljden att en person, som vid utnämningen till hovrättsråd innehar ordinarie tjänst, får en väsentligt ogynnsammare ställning med hänsyn till placering i löneklass än den, som vid hovrättsrådsutnämningen icke erhållit sådan tjänst. Kammarrättens utslag har haft till följd, att åtskilliga hovrättsråd och revisionssekreterare vid senaste månadsskiftet funno sig placerade i lägre löneklass; i vissa fall omfattade nedflyttningen t. o. m. två löneklasser.
    Man bör kunna hoppas, att de genom kammarrättens utslag blottade anomalierna i avlöningsreglementet genom justitiedepartementets initiativ snarast vinna rättelse och att åtgärder vidtagas, så att en del hovrättsråd och revisionssekreterare icke för en längre framtid nödgas finna sig i att uppbära lägre lön än deras mera framsynta kolleger. Att vederbörande skola befrias från återbetalningsskyldighet — av Svea hovrätt och nedre justitierevisionen hava de belopp, som kunna komma i fråga, beräknats till omkring 15,000 kronor — torde med avseende å förekomna omständigheter få anses tämligen självfallet.

W. H.