Avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen (SFS 270/1925) har genom tvenne av kammarrätten den 7 mars 1930 meddelade utslag i anmärkningsmål mot Svea hovrätts president och förutvarande sekreterare samt mot nedre justitierevisionens ordförande och två andra revisionssekreterare givits en tolkning, som för ett flertal hovrättsråd och revisionssekreterare medfört nedflyttning i löneklass och risk att av redan uppburen lön nödgas återbära betydande belopp.
Enligt 11 § i avlöningsreglementet må beträffande den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, för bestämmande av hans begynnelselön och sedermera för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid — utöver tre år — under vilken han i en följd innehaft statstjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ordinarie tjänsten. Enligt 12 § i samma reglemente må vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad för bestämmande av hans begynnelselön och uppflyttning till högre löneklass kunna, i den mån så prövas skäligt, tillgodoräknas honom den tid — utöver tre år — under vilken han som ordinare tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder, dock ej förordnanden eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang. I 12 § lämnas härutöver ett stadgande av innebörd, att K. M:t under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört likvärdigt arbete.
Förenämnda paragrafer hava av Svea hovrätt så tillämpats, att en hovrättsassessor vid utnämning till hovrättsråd fått för placering i löneklass tillgodoräkna sig den tid han innehaft stadigvarande adjunktion med avdrag för tre år. Hovrätten har härvid bl. a. stött sig på kungliga brev d. 31 dec. 1921 och d. 26 juni 1925, i vilka, jämte det bestämmelser givits angående den avlöning som skulle tillkomma adjungerade ledamöter i hovrätt, tillika förordnats att i övrigt beträffande sådana befattningshavare skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse de för motsvarande ordinarie tjänstemän i avlöningsreglemente med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser meddelade stadganden. Beträffande tillförordnade och extra revisionssekreterare hava genom kungliga brev samma dagar givits enahanda föreskrifter.
Samma tolkning som Svea hovrätt har också nedre justitierevisionen tillämpat vid bestämmande av revisionssekreterares avlöning. Däremot har Göta hovrätt, när fiskal utnämnts till hovrättsråd, låtit honom för placering i löneklass tillgodoräkna sig allenast den tid utöver tre år han såsom fiskal innehaft stadigvarande adjunktion. I hovrätten över Skåne och Blekinge har frågan icke varit aktuell, enär fiskalerna där, för att under alla omständigheter vara