Fastighetsböcker såsom för stad. Utöver tidigare omförmälda beslut rörande uppläggande av fastighetsböcker såsom för stad med magistrat för vissa områden å landet (se SvJT 1926 s. 165 och 316, 1927 s. 242 och 409, 1928 s. 96, 200, 327 och 617 samt 1929 s. 82 och 476) ha ytterligare dylika beslut meddelats
    dels d. 4 okt. 1929 betr. fastigheten Boxholm nr 5 om 8½ oförmedlade och 6¾ nuvarande mantal i Ekeby socken av Mjölby domsaga;
    dels d. 1 nov. 1929 för Markaryds köping och Ljungby köpings municipalsamhälle i Sunnerbo domsaga;
    dels d. 20 dec. 1929 för vissa delar av Täby och Hagalunds municipalsamhällen samt för Inverness villaområde i Södra Roslags domsaga;
    dels d. 9 jan. 1930 för Askims, Styrsö och Öckerö socknar i Askims m. fl. härads domsaga;
    dels d. 16 maj 1930 för vissa delar av Bankeryds och Barkeryds socknar i Tveta, Vista och Mo härads domsaga.

 

    Utbildningskurs i kriminalteknik. Planläggningen av den utbildningskurs i kriminalteknik m. m., till vilken riksdagen anvisat 31,000 kr. för budgetåret 1930 — 1931, har nu fastställts av K. M:t. Kursen, som hålles i Stockholm och blir avgiftsfri för samtliga deltagare, tar sin början i juli månad innevarande år. Den skall omfatta dels föreläsningar och dels seminarieövningar. De huvudämnen som ingå i kursplanen äro rättsmedicin, kriminalpsykologi och kriminologi samt kriminaltaktik och kriminalteknik. I kursen ingå vidare besök på Stockholms polishus, Centralfängelset på Långholmen, Statens provningsanstalt, Tandläkarinstitutet samt eventuellt på Långbro sinnessjukhus.
    Kursen kan mottaga högst 60 deltagare, varav 30 utses av länsstyrelserna och äro berättigade till statsunderstöd. Återstående 30, som utses av socialministern, få deltaga utan statsstipendium. Kursen är företrädesvis avsedd för landsfiskaler, t. f. landsfiskaler och landsfogdar, polismän på landsbygden samt juris studerande och skall stå under tillsyn av Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultet genom en av fakulteten utsedd inspektor. Till ledare för kursen har utsetts dr Harry Söderman. Såsom lärare medverka dessutom professorn i rätts- och statsmedicin vid Karolinska institutet G. Hedrén och länsnotarien E. Fontell i Östersund.

 

    Bredo Henrik von Munthe af Morgenstierne †. För några veckor sedan kom från Oslo budskapet, att denne högt aktade norske vetenskapsman avlidit den 24 april 1930. Han var född där den 11 nov. 1851, blev 1889 professor i rättsvetenskap, nationalekonomi och statistik och var 1912—1918 universitetets rektor. Hans vetenskapliga produktion är alltför omfattande för att här kunna mer än i sina huvuddrag beröras. Tyngdpunkten var förlagd till stats- och förvaltningsrätten, särskilt den förra. Han hade här att taga arv efter sin lärare, den frejdade prof. Aschehoug. Det kan icke läggas honom till last, om han icke i allo nådde upp till förebilden. Det är icke mången förunnat att gestalta sin vetenskapliga gärning så som Aschehoug, giva den en sådan resning, en sådan fasthet i linjerna, som denne gjort med sin "Norges offentlige ret", ett verk, som om än numera föråldrat dock historiskt sett är klassiskt. Morgenstierne åter tillföll uppgiften att på den redan lagda grunden

kläda den norska statsrätten i en efter nya förhållanden avpassad form, och en rad förträffliga översikter flöto ur hans smidiga penna, vittnande om hans klara och eleganta framställningskonst. Främst står hans "Lærebog i den norske statsforfatningsret", vars 1. upplaga publicerades 1900, således före unionsbrottet, men som sedan utgavs 1909 i ny, fullständigt omarbetad upplaga, och även i något förkortad form överflyttats till tyska språket.
    Liksom Aschehoug i yngre år, var även Morgenstierne starkt politiskt intresserad, en varm vän av unionen och av Sverige. Men hans arbete föll i hårdare tider, då unionen lutade mot sitt fall. Morgenstierne behöll dock även efteråt sina gamla sympatier, och det dröjde icke länge, innan han framträdde här i Stockholm, plaiderande för ett frivilligt svensk-norskt samgående på det utrikespolitiska området. Han åhördes med all den aktning hans person och hans ärliga vilja ingav. Tiden var emellertid ännu icke mogen, någon större resonnans kom honom icke till del, och osäkert är, i vad mån han hade opinionen i Norge bakom sig. Men när världskriget bröt ut med blodigt allvar och lärde de nordiska rikena förstå, att de hade gemensamma intressen, hade behov av varandras stöd, då kom den gamle unionsvännens samförståndstanke åter till heders. När sedan omedelbart efter krigets slut det interskandinaviska arbetet på rättsvetenskapens fält fick ny fart genom upplivandet av de nordiska juristmötena, hälsade han det med glädje och deltog däri, så länge krafterna räckte. Som den nordiska rättsvetenskapens senior har han nu gått hädan, efterlämnande minnet icke blott av en trägen och framgångsrik arbetare i vetenskapens vingård utan även av en mångsidigt bildad och hjärtevinnande personlighet.

Otto Varenius.