Nya GB:s tillämplighet efter boskillnad i konkurs. Promulgationslagen (PromL) den 11 juni 1920 till nya giftermålsbalken (nGB) innehåller i 5 § 1 mom. ett stadgande av innebörd, att beträffande äldre äktenskap, d. v. s. sådana som ingåtts före 1921 års början, i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden fortfarande skall tillämpas äldre lag, d. v. s. den före 1921 gällande giftermålsbalken (äGB) med därtill hörande författningar. I 3 — 6 och 8 — 9 mom. av samma paragraf stadgas vissa modifikationer i 1 mom:s regel, på vilka emellertid ej här skall ingås. I 7 mom. slutligen stadgas, att i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden nGB skall gälla även i äldre äktenskap, därest vissa särskilda förutsättningar föreligga.
Den ledande principen härvidlag torde kunna uttryckas så, att nGB skall gälla, när i äldre äktenskap all egendomsgemenskap mellan makarna är utesluten och hustrun själv äger förvalta sin egendom. Detta är nämligen det utmärkande för de särskilda fall, i vilka, enligt ifrågavarande lagrum, nGB skall gälla, nämligen:
1) då det genom äktenskapsförord är stadgat, att all makarnas egendom skall vara enskild och att hustrun själv skall förvalta sin egendom;
2) då makarna vunnit boskillnad enligt 1898 års boskillnadslag (vilken fortfarande gäller beträffande äldre äktenskap); samt
3) då makarna vunnit hemskillnad.
I de båda sistnämnda fallen fordras dock även, att skifte makarna emellan ägt rum; ty först därigenom har makarnas gemenskap ifråga om före boskillnaden förvärvad egendom blivit upplöst. I sådana fall, då alltså all egendomsgemenskap är utesluten, har det ansetts, att det hinder icke förefinnes, som eljest gestaltningen av makarnas förmögenhetsförhållanden enligt den äldre lagstiftningen lägger mot tillämpning å dessa förhållanden av den nya lagen (se Lagberedningens förslag till giftermålsbalk m. m. s. 412 — 414 och 417 samt WESTRING: Den nya giftermålsbalken, Sthm 1920, s. 264 och 268).
Boskillnad i äldre äktenskap — endast om dylika är här fråga — föranledes i säkerligen det övervägande flertalet fall av att makarna råkat i konkurs, något som enligt boskillnadslagen 2 § utgör boskillnadsanledning.
Med dylik boskillnad vinnes i huvudsak enligt boskillnadslagen 19 §, att all egendom, som någondera maken förvärvar efter boskillnadsansökningen, blir denne makes enskilda egendom och att hustruns ansvar för den gäld, som under äktenskapet därförut gjord är, i regel