Tidskriften Gesetzgebung und Rechtspraxis des Auslandes återgiver i häft. 10 år 1929 (s. 149—152) i tysk översättning fullständigt de nya svenska lagarna om skiljemän och om utländska skiljeavtal och skiljedomar.
Tidsskrift for Retsuidenskap. Det fjärde häftet, som avslutar löpande årgång, inledes med en uppsats av justitierådet EMIL SUNDBERG, däri denne bl. a. meddelar den intressanta historiska utredning, varmed han motiverat sitt från majoritetens avvikande votum i den ena av de båda under år 1929 utgivna domar, i vilka Högsta domstolen erkänt förefintligheten av verklig privaträtt till adliga släktnamn av egenartad beskaffenhet. — Till nyssnämnda båda rättsfall anknyter också den anmälan av Henrik Lundhs arbete Navneplikt og navneret, vilken utgör det sista bidrag ALBERT KÔERSNER kom att lämna till T. f. R. K. har där närmare utvecklat den av honom vid ifrågavarande rättsavgöranden hävdade åsikten, att enligt sedvanerätt en viss privaträtt till icke allenast adliga namn utan släktnamn över huvud av mera säregen beskaffenhet under vissa omständigheter kan hava uppkommit. — Ett ur både juridisk och kulturhistorisk synpunkt mycket intressant kapitel ur rättens historia är det, som TRYGVE SUNDT tagit till behandling i en längre uppsats under rubriken »Av sakførernes saga i Norge». På Den norske sakførerforenings initiativ har S. H. Finne-Grønn författat ett arbete om Norges prokuratorer, sakførere og advokater, av vilket nyligen en första del, Bd 2, utkommit. Detta verk är emellertid uteslutande inriktat på en personhistorisk framställning och innehåller sålunda allenast »biografiske oplysninger». S., som beklagar denna begränsning av arbetets plan, har själv företagit sig att giva ett bidrag till skildringen av sakförarståndets historia, vilket man läser med stort nöje. — I en uppsats