FINSK LITTERATUR 1929.

 

    Detsamma som i den föregående litteraturöversikten anfördes såsom ett betecknande drag för den rättsvetenskapliga produktionens art under år 1928 gäller i stort sett även år 1929: rättsvetenskapen har övervägande behandlat till den offentliga rätlen hörande spörsmål. Lyckligtvis är orienteringen dock icke så ensidig som år 1928.
    Bland arbeten av allmännare art må först omnämnas den festskrift för presidenten B. J. GROTENFELT, som utgavs av Juridiska Föreningen i Finland, vartill, förutom ett antal författare, som äro landsman till jubilaren, även bidragit flere högt ansedda utländska rättslärda. Då alla de bidrag till festskriften, som avfattats på annat språk än finska, nyligen omnämnts i denna tidskrift (SvJT 1929 s. 249 f.), är ett återuppräknande icke påkallat. I festskriften ingå jämväl fyra bidrag på finska språket. I en uppsats av undertecknad om styrelseledamots i aktiebolag befogenhet att deltaga i bolagsstämmobeslut beträffande den åtgärd, som föranledes av styrelsens förvaltning under året och redovisning därför, göres gällande, att denna rätt icke i allmänhet kan förvägras styrelsemedlem blott under hänvisning till lagens allmänna bestämmelser om jäv. Numera avlidne justitierådet F. O. LILIUS upptager i sitt bidrag till festskriften (Om domares förhållande till rättslärdes meningar) frågan därom, under vilka förutsättningar en domare är såväl berättigad som jämväl skyldig att fästa avseende vid rättslärdes uttalanden. Författaren påvisar främst, huru man isynnerhet hos oss varit alltför benägen att generalisera en enskild vetenskapsmans uttalande och uppfattat detta såsom uttryck för vetenskapens ståndpunkt i resp. frågor. Detta bör dock ske först sedan en mening kan sägas vara uttryck för communis opinio doctorum och vetenskapen forty kommit till en bestämd uppfattning i någon fråga. Under sådana omständigheter bör domaren beakta det vunna resultatet. Han bör självfallet även då förhålla sig kritisk gentemot den sålunda stadgade uppfattningen, men är han å andra sidan skyldig att beakta att han då har emot sig en faktor av så stor styrka och betydelse, att han icke kan lämna sagda resultat utan avseende allenast på grund av sin egen subjektiva uppfattning. I en uppsats om arbetares förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs utreder professorn B. SJÖSTRÖM först frågan om innebörden av begreppet arbetare och klargör sedan den förmånsrätt, som tillkommer arbetaren på grund av stadgandet i 4 § i förmånsrättsförordningen. Slutligen upptager professorn B. A. SUNDSTRÖM i en uppsats om yrkesmässig brottslighet till behandling

särskilda, den yrkesmässiga brottsligheten karakteriserande egenskaper.
    Juridiska Föreningen har under senaste år haft anledning att utgiva även en annan festskrift, nämligen till ära för f. d. presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen KARL SÖDERHOLM i anledning av hans 70-års dag i december senaste år. I festskriften har influtit bidrag såväl av svenska som finska författare. Angående G. THULINS, K. SCHLYTERS, Th. ENGSTRÖMERS, R. F. HERMANSONS, B. J. GROTENFELTS och O. HJ. GRANFELTS bidrag hänvisas till SvJT 1930 s. 54—55. Akademikanslern, friherre R. A. WREDE behandlar frågan, huruvida föredragande i Högsta domstolen kunna avskedas på disciplinär väg. Äldre förvaltningssekreteraren M. AURA har bidragit med en uppsats på finska om Högsta förvaltningsdomstolens kompetens och anförande av besvär över regeringens beslut, vari författaren konstaterar en tendens hos lagsti taren i Finland att i rättssäkerhetens intresse tillerkänna rättsintressenter befogenhet att i särskilda fall anföra rättsbesvär jämväl över statsrådets och dess ministeriers beslut och åtgärder samt överlämna prövningen av dylika besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Den uppkomna frågan, huruvida dylik besvärsrätt kunnat i Finland införas genom administrativ förordning, besvarar författaren jakande. Ett kort sammandrag av uppsatsen ingår i Nordisk administrativt Tidsskrift 1930 s. 125 —126. En näraliggande fråga behandlas av universitetsadjunkten S. R. BJÖRKSTEN i uppsatsen: "Regeringen såsom besvärsinstans." F. d. justitiekanslern A. CHARPENTIER behandlar frågan om tjänstemäns och befattningshavares rätt att kvarstå i sin tjänst eller befattning, professorn A. W. GADOLIN upptager under rubriken "Ett blad ur diskussionen på den s. k. civila checkrättens område" bl. a. till behandling frågan, huruvida trassaten eller utställaren i sista hand skall vidkännas skadan i följd av inlösande av förfalskad check. Ytterligare har professorn B. SJÖSTRÖM bidragit med uppsatsen: "Huru skall förfaras med aktiebolags egendom, sedan bolaget försatts i konkurs, men konkursen avskrivits, emedan tillgångarna icke ansetts täcka konkurskostnaderna?" samt f. d. hovrättspresidenten K. IGNATIUS skrivit "Om skyddande av aktieägares rätt mot missbruk från bolagels flertals sida."
    Bland arbeten av allmän art bör måhända ännu omnämnas andra upplagan av Lakiasiain käsikirja (juridisk handbok), som med vice häradshövding E. HAKKLLA såsom huvudredaktör utarbetats av förvaltningsrådet I. AHAVA, ministern R. ERICH, justitieråden O. HUTTUNEN och ALLAN SERLACHIUS samt professorerna EL. KAILA, K. KAUPPI och B. A. SUNDSTRÖM. Arbetet innehåller i alfabetisk form en i många avseenden god, koncentrerad och översiktlig framställning av hela den gällande finska rätten.
    På rättshistoriens område har icke något självständigt arbete utgivits. Bland rättshistoriska uppsatser av större intresse bör måhända omnämnas den i festskritten för presidenten B. J. GROTENFELT ingående framställningen av professorn N. STJERNBERG, "Några blad ur horsbrottets historia i svensk rätt". Uppsatsen har i Jur. För.

Tidskrift 1929 s. 187 ff. anmälts av rättshistorikern, docenten R. HEMMER. I detta sammanhang kan omnämnas en uppsats av folkskolläraren K. W. ÅKERBLOM, "Borgmästare och rådmän i Nykarleby 1680— 1750" ingående i Genealogiska samfundets i Finland årsskrift XII s. 287 ff. och innehållande biografiska anteckningar över sagda tjänstemän.
    På civilrättens område har den finskspråkiga litteraturen riktats med en intressant monografi. Justitierådet VILJO SAINIO har såsom akademisk avhandling utgivit ett arbete: "Elinkeinotoiminnan harjoittamisesta johtuvat suhteet naapureihin Suomen oikeuden mukaan" (Av näringsverksamhets utövning härflytande förhållanden till grannarna enligt Finlands privaträtt). Arbetet behandlar läran om de så kallade immissionerna och måste sålunda närmast hänföras till sakrätten. Författaren har tidigare i en uppsats i tidskriften Defensor legis för år 1928 redogjort för några forskares, såsom BINDERS och HÄGERSTRÖMS, åsikter angående rättens väsen och däri anslutit sig till den HÄGERSTRÖM-LUNDSTEDTSKA skolan. De två första kapitlen i föreliggande arbete behandla lärorna om den subjektiva privaträtten och äganderätten och enligt sin grundåskådning ansluter sig författaren också i dessa frågor till ovannämnda läroriktning. Efter en historisk översikt av jordäganderättens utveckling i Sverige—Finland redogöres i avhandlingen för frågorna om fastighetsägares rätt till luft och naborättsliga stadgandena i allmänhet och deras förhållande till servituter och politirättsliga stadganden. Därefter kommer författaren till arbetets egentliga ämne, som i Finlands positiva rätt är reglerat i 17—26 §§ i lagen den 13 februari 1920 angående vissa grannelagsförhållanden. Bland de behandlade frågorna må framhållas, att författaren, förutom på teoretiska, också på historiska grunder, i motsats till bl. a. WREDE och SERLACHIUS, förfäktar åsikten, att ifråga om immissionerna utgångspunkten enligt finsk rätt är immissionsfrihet. Arbetet har av ex officio opponenten, docenten IlMARI CASELIUS anmälts i Jur. För. Tidskrift 1929 s. 177 ff.
    Av handelsrättsliga arbeten må nämnas en av professorn K. KAUPPI utgiven monografi "Osakeyhtiön nimessä ennen rekisteröimistä päätetyistä oikeustoimista johtuva vastuu" (Ansvaret för rättshandlingar som ingås i aktiebolags namn innan dess inskrivning i handelsregistret). Författaren upptager i arbetet till behandling de rättsförhållanden, som uppkomma, då rättshandlingar ingås för ett aktiebolag, innan detsamma inskrivits i handelsregistret. Den finska aktiebolagslagens 14 §, som i huvudsak motsvaras av 22 § i den svenska aktiebolagslagen, giver anledning till åtskilliga tolkningsspörsmål, vilka av författaren skärskådas. Författaren har i synnerhet fäst avseende vid följande trenne frågor: 1) vem ansvarar för de förbindelser, som uppstå genom att rättshandlingar ingås i aktiebolagets namn och vem tillkomma rättigheterna i följd härav; 2) huru kan ett aktiebolag, sedan det inregistrerats, bliva berättigat och förpliktat i följd av dessa rättshandlingar, samt 3) fortgår det personliga ansvar, som enligt 14 § aktiebolagslagen åligger dem, vilka före bolagets

inskrivning kontraherat för detsamma, även efter inskrivningen? Vid behandlingen av dessa frågor har författaren först varit tvungen att definiera det s. k. förbolagets juridiska natur, och härvid har han kommit till det resultat, att förbolaget är identiskt med det aktiebolag, som i och med dess inskrivning blir rättsligt sett fullkomnat. Detta förbolag är enligt författarens mening till sin juridiska natur icke något öppet bolag, en inregistrerad förening eller någon annan av lagen reglerad bolagstyp, utan en sammanslutning sui generis, å vilken i vissa fall lagens stadganden om öppet bolag kunna analogiter tillämpas. — En rätt avsevärd del av sin monografi har författaren ägnat åt behandling av den hittills föga diskuterade frågan därom, huru man juridiskt sett bör förklara, att de handlingar, som ingåtts för aktiebolaget före dess inregistrering, binda och berättiga det sedermera inregistrerade aktiebolaget. Efter att hava prövat de olika möjligheter, som härvidlag kunna komma ifråga, kommer författaren till resultatet, att alla de rättshandlingar, som juridiskt äro nödvändiga för ett aktiebolags uppkomst, bliva direkt förpliktande för det genom inregistreringen uppkomna aktiebolaget; huruvida övriga rättshandlingar kunna åberopas för och emot bolaget sedan det inregistrerats, bör prövas med ledning av principerna för ratihabering av handlingar, som ingås av icke befullmäktigat ombud. Beträffande åter det personliga ansvar, som enligt 14 § aktiebolagslagen åligger dem, som ingå rättshandlingar för oinregistierat aktiebolag, kommer författaren till det slut, att detta ansvar juridiskt sett bör uppfattas såsom ett surrogat för det aktiebolagsrättsliga ansvaret och att detta ansvar förty i allmänhet upphör så snart det färdigblivna aktiebolaget blir berättigat eller förpliktat på grund av de företagna rättshandlingarna.
    Den sjörättsliga litteraturen har riktats med hovrättsfiskalen, numera hovrättsassessorn R. BECKMANS arbete "Handbok i sjörätt". Arbetet, som enligt företalet i huvudsak återger innehållet av förf:s föreläsningar i sjörätt vid navigationsinstitutet i Åbo, är närmast avsett för sjöfarande och andra utövare av sjöfartsnäringen, såsom redare, mäklare, speditörer, agenter m. fl., men lämpar sig även, främst tack vare talrika litteraturhänvisningar och rättsfall, såsom uppslagsverk för jurister, som syssla med sjörättsliga frågor. Arbetets huvudsakliga innehåll utgöres av en rätt vidlyftig kommentar till gällande finsk sjölag. I ett särskilt kapitel lämnas en kortfattad redogörelse för den internationella sjörätten. Sjömanslagen och sjöarbetstidslagen ingå med ett antal förklaringar och rättsfall. Vidare ha i arbetet intagits åtskilliga andra sjöfarten berörande författningar ävensom York-Antwerpen-reglerna 1924, lagberedningens förslag till lag om redares ansvarighet och om sjöpanträtt, ett antal formulär m. m. Ett utförligt sakregister avslutar boken. I anseende till att professor Langs bekanta arbete Finlands sjörätt i många stycken är föråldrat och något annat jämförligt inhemskt arbete icke finnes att tillgå fyller arbetet en lucka i vår sjörättsliga litteratur. Arbetet i fråga finnes anmält, utom i Jur. För. Tidskrift 1930 s. 61 f., bl. a.

i SvJT 1930 s. 149 f. och i Weltwirtschaftliches Archiv, Kiel, B. 31, 2. April 1930.
    Något självständigt arbete, tillhörande den ekonomiska rättens gebit har icke utgivits under år 1929, men bör nämnas, att f. d. generaldirektören vid lantmäteristyrelsen numera professor KYÖSTI HAATAJA under årets lopp publicerat i tidskriften "Lakimies" tvenne uppsatser "Maaoikeudellisia kysymyksiä" (jordrättsliga frågor). I den förra uppsatsen behandlar förf:n temat "Ödemark och överloppsjord", där med ödemark avses sådana uti 1775 års storskifteslagstittning med den finska benämningen "erima", på svenska ödemark, betecknade områden, som i den svenska lagtexten gå under benämningen kronoallmänningar. Uppsatsen utgör ett genmäle till den kritik, som av presidenten i Högsta domstolen F. A. PEHKONEN riktats mot förf:ns tidigare publikation angående storskifteslagstiftningen i knektekontraktssocknarna. Uppsatsen omfattar en kort framställning av kronoallmänningarnas historia och har därvid den rikssvenska litteraturen i ämnet vunnit riklig användning, samtidigt som den speciellt finska lagstiftningen fått en särskild behandling. Isynnerhet bör omnämnas, att förf:n har dels på grund av i Sverige publicerade rättegångshandlingar angående Klabböle vattenfall och Krångedeforsarna, dels på grund av arkivhandlingar från Finland refererat beträffande avvittringarna ett större antal fall, vilka stöda hans uppfattning om begreppsskillnaden mellan kronoallmänning och överloppsjord. — I den senare uppsatsen utvecklar förf:n närmare innebörden av begreppen ödemark och överloppsjord i Finlands lagstiftning under den ryska tiden. Där behandlas särskilt skifteslagstiftningen, skogslagstiftningen och kolonisationslagstiftningen samt anföres en större mängd fall om nämnda begrepps framträdande i praktiken. Ovannämnda uppsatser hava jämväl ingått som särtryck i Sällskapets för lantmäterivetenskaperna publikationsserie.
    Av arbeten på processrättens område må nämnas friherre R. A. WREDES arbete "Finlands gällande civilprocessrätt", tredje bandet, utsökningsväsendet.
    Arbetet bygger på tidigare i tryck såväl på svenska som på finska språket utgivna föreläsningar över utsökningsväsendet, men är dock helt och hållet omarbetat. Systematiken är klar, framställningen, såsom i alla friherre Wredes arbeten, tydlig och enkel; arbetet ger sålunda en synnerligen lättläst och överskådlig bild av den finska specialexekutionsrätten. Därjämte innehåller bandet tillägg och ändringar till de tidigare delarna, betingade av den senaste tidens lagstiftning, särskilt den nya äktenskapslagen. Framställningen ansluter sig nära till rådande rättspraxis, vilken förf:n noga beaktat och som också föranlett honom att i några fall frångå sin tidigare uppfattning.
    Genom detta arbete har friherre Wredes stora handbok Finlands gällande civilprocessrätt blivit fullständig. Arbetets första band i dess första upplaga utkom år 1905, då författaren för sin lagtrogna hållning i Finlands författningskamp av makthavarna i Ryssland drivits i landsflykt; nu på ålderdomen har förf:n lyckats fullborda

detta processrättsliga standardwork och därmed giva en självständig, utmärkt framställning av Finlands hela civilprocessrätt, varigenom litteraturen på detta specialgebit av vår rättsvetenskap nått en fullständighet som på intet annat område. Arbetet har med stor tacksamhet emottagits av Finlands juristkår. Anmälaren förmodar, att arbetet även kan påräkna intresse i de övriga nordiska länderna, särskilt i Sverige, vars utsökningsrätt i stort sett överensstämmer med den finska.
    Bland arbeten på processrättens område må ännu omnämnas en av docenten, jur. dr TAPIO TARJANNE publicerad akademisk avhandling "Asianosaisseuraanto Suomen siviiliprosessissa" (Partssuccession i finsk civilprocess). I arbetets inledning beröras de allmänna processuella grundproblemen rörande processrättsförhållandet, partsbegreppet samt processrättsförhållandets uppkomst, utveckling och slut. Därefter klarlägges innebörden av parlssuccessionsbegreppet. Uti de följande kapitlen behandlas sedan ingående de olika fall av partssuccession, som kunna föranledas antingen därav, att parten förlorar sin partshabilitet eller sin saklegitimation, eller därav att materiell singularsuccession äger rum i avseende å civil rätt, som är föremål för process, eller av särskilda andra orsaker. I de sista kapitlen redogöres för successionsfrågornas processuella behandling samt partssuccessionens rättsliga verkningar uti anhänggig rättegång. Arbetet har anmälts av professor O. Hj. GRANFELT i Jur. För. Tidskrift 1929 s. 196 ff.
    Förvaltningsrätten företrädes endast av en uppsats av regeringssekreteraren ANTTI INKINEN, "Roomalaiskatolinen kirkko ja sen oikeudellinen asema" (Den romersk-katolska kykan och dess rättsliga ställning). Avhandlingen, som ingår i finska kyrkohistoriska samfundets årsbok XV—XVIII, innehåller en historisk översikt, vari till en början beröres den romersk-katolska kyrkans ställning i Finland vid tiden för Finlands förenande med det ryska riket och redogöres sedan för den utveckling frågan om sagda kyrkas rättsliga ställning undergick de följande årtiondena i samband med de åtgärder, som vidtogos för religionsfrihetens genomförande. Efter att hava ytterligare redogjort för såväl de initiativ, som från romersk-katolska kyrkans eget håll gjordes för att ordna kyrkans ställning i Finland, som jämväl för regeringens åtgärder härutinnan, belyser förf:n kyrkans ställning enligt religionsfrihetslagen d. 10 nov. 1922 och de författningar, som komplettera denna lag. Anmärkas bör dock, att denna avhandling numera endast har historiskt intresse, emedan den romersk-katolska kyrkans rättsliga ställning undergått väsentlig förändring i följd av att sagda kyrka år 1929 införts i registret för religionsamfund.
    Universitetsadjunkten, jur. dr S. R. BJÖRKSTEN har under år 1929 behandlat särskilda slatsrättsliga spörsmål. I sin utförliga monografi "Statsrådet i Finland från konstitutionell synpunkt" behandlar förf:n ett för Finlands statsrätt centralt problem. Statsrådet i Finland är nämligen i likhet med motsvarande organ i de tre övriga nordiska länderna det egentliga regeringsorganet. Förf:n uppdelar sin fram-

ställning i två avsnitt. Det första är av förberedande natur. Förf:n utlägger först kännetecknen för en ministär i allmänhet och övergår sedan till att beröra regeringsorganen i de skandinaviska staterna, varvid förf:n rätt utförligt dröjer vid det svenska statsrådet och dess förhistoria. Finland lydde ända till 1808—1809 under Sverige och är det fördenskull helt naturligt, att Sveriges regeringsform av år 1809 jämte senare tillkomna ändringar påverkat Finlands nu gällande regeringsform av 17 juli 1919. Följer så en översikt av den historiska utvecklingen i Finland efter åren 1808—1809. Förf:n påvisar att erfarenheterna från den ryska regimen utövat starkt inflytande på gestaltningen av statsrådets ställning. Att presidentens beslut böra verkställas av statsrådet är en grundsats, som härstammar från denna tid; bakom stadgandet, att statsrådet bör vägra att verkställa lagstridiga presidentbeslut, röja sig bittra erfarenheter från de s. k. ofärdsåren. Det andra avsnittet av monografin behandlar statsrådet enligt gällande rätt. Detsamma har som bekant en dubbel funktion: dels medverkar det till beslut av presidenten, dels avgör det självt ärenden och fungerar såsom det egentliga regeringsorganet i Finland. Statsrådet utövar sin beslutande rätt dels kollegialt vid allmänt sammanträde, dels genom ministrarna, dels sedan år 1922 genom statsrådets tjänstemän. Problemet om ministeransvarigheten och parlamentarismen behandlar förf:n ganska knapphändigt, beroende på att detta problem enligt förf:ns mening är mera politiskt än juridiskt och att förf:n ansett sig skyldig att utförligare utreda andra tidigare delvis förbisedda spörsmål.
    I en uppsats, "De högsta statsorganens befattning med militära ärenden", Jur. För. Tidskrift 1929, behandlar samma förf:e ett ämne, som icke är utan aktuellt intresse. Uppsatsen innehåller först en knapphändig framställning av svensk och norsk rätt och en något utförligare skildring av rättsutvecklingen i Finland. Därpå övergår förf:n till sin egentliga undersökning, till utredningen av de grundsatser, som genomgå Finlands positiva rätt och söker därvid klargöra den ställning republikens president, statsrådet, försvarsministern, försvarsministeriet, försvarsrådet och befälhavaren för krigsmakten intaga i försvarsorganisationen. Den sista delen av uppsatsen är ägnad skyddskårsorganisationen, som sedan 1927—1928 utgör en integrerande del av Finlands krigsmakt.
    Folkrätten representeras av ett arbete "La compétence de l'organisation internationale du travail. I. Compétence de fond" utgivet såsom akademisk avhandling vid Helsingfors universitet av byråchefen E. HHTONEN. Förf:n börjar sin framställning med en historisk översikt av den socialpolitiska lagstiftningen i olika länder före och under världskriget. Därefter följer en framställning av rättskällorna isynnerhet med avseende fästat å den internationella arbetsorganisationen samt å förhållandet mellan nationernas förbund och sagda organisation. Förf:n övergår härefter till arbetsorganisationens kompetens och finner ändamålsenligt att skilja mellan den materiella

och den s. k. exekutiva kompetensen, båda i motsats till den enbart formella kompetensen.
    De föreläsningar ministern R. ERICH hållit i Académie de droit international hava utkommit under titeln "La question des zones démilitarisées". Förf:n skärskådar upprättande av demilitariserade zoner ur synpunkten av strävandena för världsfredens tryggande och behandlar olika fall, bl. a. Ålandsöarnas demilitarisering.
 

Lauri Cederberg.