Nya lagar i Finland. Såsom i denna tidskrift (SvJT 1929 s. 469) meddelats, överlämnade regeringen till riksdagen en proposition om upphävande av bördsrätten och hembudsskyldigheten ävensom angående lagfart och tiden för klander av fastighetsfång, varjämte propositionen innehöll förslag om ändring av JB XI: 2. Propositionsförslagen godkändes av riksdagen och d. 28 febr. 1930 utfärdades motsvarande lagar. Beträffande lagfart påbjöds, att envar, som förvärvat äganderätt till fastighet, är skyldig inom viss tid vid allmän underdomstol, där det fasta godset är beläget, lagfara sitt fång; en skyldighet vars fullgörande kan påyrkas såväl av allmän åklagare som av den, vars rätt är av lagfarten beroende. Då lagfart sökes, skall sökandens fång styrkas, varjämte utredning bör framställas beträffande förra ägarens äganderätt. Är det sist sagda icke möjligt, må genom allmän kungörelse den eller de, som tro sig hava bättre rätt till fastigheten, uppmanas att inom ett år väcka klandertalan vid äventyr att den sökta lagfarten kan beviljas. Över alla lagfartsärenden skall vid domstol föras särskilt protokoll. Därhos bör domstol upprätta och föra ett fastighetsregister, vari alla beviljade och avslagna lagfarter antecknas. Beviljade lagfarter skola dessutom offentligen kungöras. — Vill den, som överlåtit sin fastighet till annan, eller den, vilken innehar överlåtarens rätt, påyrka överlåtelsens återgång av orsak att denna ej skett i lagstadgad form, skall talan härom väckas inom ett år efter det fånget lagfors och överlåtaren upphörde att besitta egendomen. Har fastighet frångått rätta ägaren och vill denne eller hans rättsinnehavare på materiella skäl återvinna godset, skall talan härom väckas inom tio år, efter det fastigheten frångått den först nämnda och annan å densamma erhållit lagfart, varvid dock förutsättes att den, som undfått lagfarten, eller den, till vilken fastigheten sedan övergått, vid sin åtkomst varit i god tro.
    Av stor praktisk betydelse äro de nya lagarna om skogsinteckning och angående illojal konkurrens, båda av d. 31 jan. 1930, arbetsskyddslagen, given d. 28 mars 1930 samt lagen om stiftelser, utfärdad den 5 april 1930.

 

38 — Svensk Juristtidning 1930.

594 O. HJ. GRANFELT.    Länkar i kampen mot statspolitisk propaganda äro lagarna innefattande ändring av föreningslagen och tryckfrihetslagen, stadfästa den förra d. 10 jan. och den senare d. 31 juli 1930. Lagändringarna avse att möjliggöra ett effektivt provisoriskt skydd, innan åtal vid domstol hinner inledas med anledning av brottslig verksamhet av antydd art.
    Det har varit ett länge överklagat sakförhållande, att finländsk rätt saknat en bestämmelse motsvarande den, vilken ingår i svensk rätt uti slutet av 1 mom. 1 § XXVI kap. RB att, då häradshövding icke står att anträffa i sin bostad eller å sitt ämbetsrum, vad bör kunna erläggas och missnöje anmälas hos någon av honom därtill förordnad person. Härom har nu ett stadgande givits medelst en lag av d. 24 jan 1930. — Emedan i praxis meningsolikhet försports därom, huru laga tid bör beräknas, hava bestämmelser härom utfärdats d. 25 april 1930. — Medelst lag och förordningar av d. 24 jan. och 31 maj 1930 hava domstolar och myndigheter ålagts att rättshjälpsvis anställa vittnesförhör och upptaga annan bevisning samt meddela annan handräckning, då sådant begäres av undersökningskommission, förlikningsnämnd, skiljedomstol eller annat liknande organ, tillsatt för biläggande eller avgörande av internationell tvist.

O. Hj. Granfelt.