Strafflagsreformen i Tyskland (SvJT 1930 s. 401). Arbetena i riksdagens straffrättsutskott ha under den förflutna sommaren ytterligare fortskridit, intill dess riksdagen upplöstes.1 Man har påbörjat en andra läsning av strafflagsförslagets speciella del och har därvid lagt till grund den vid första läsningen av utskottet beslutade lydelsen med sådana ändringar, som föranletts av beslut vid de gemensamma tysk-österrikiska straffrättskonferenserna. Dessa ändringar ha emellertid ej alltid godkänts. På det hela taget äro avvikelserna från första läsningens resultat icke stora i fråga om det först behandlade partiet (förräderibrott, brott mot offentlig myndighet o. s. v.), och de innebära i flera fall en återgång till regeringsförslagets lydelse. De skola därför ej här närmare beröras. Exempelvis må dock nämnas, att man i § 113 ånyo föreslår förstärkt straffskydd för främmande diplomatiska representanter icke blott "hos riket" utan "i riket" och att i § 165 såsom skyddsobjekt nu angives "rikets eller ett lands färger eller flaggor". Bland ändringsförslag, som avböjts, märkes ett yrkande om straff för "krigshets" i all allmänhet, alltså även i form av agitation för ett tyskt angreppskrig; vidare ett förslag att meddomsmän och andra lekmannadomare skulle undantagas från en bestämmelse om ansvar för uppsåtligt fällande av oriktig dom (§ 129).
Inför den under sommaren förestående riksdagsupplösningen uppkom behovet att genom särskild lag ("Ueberleitungsgesetz") säkra reformarbetets omedelbara fullföljande i den nyvalda riksdagen. Planer voro å bane att i samband härmed till omedelbart genomförande utbryta vissa huvuddrag av