Ny civillagbok i Kina. Hösten 1928 tillsattes en kommitté för utarbetande av en ny civillagbok för Kina. Ett av kommittén uppgjort förslag till allmänna principer godkändes av parlamentet i april 1929 och promulgerades .d. 23 maj s. å. såsom lag, vilken trädde i kraft d. 10 okt. 1929. Dessa allmänna principer utgöra första delen av det blivande lagverket. Den har utkommit i engelsk översättning, därvid den kinesiska texten intagits såsom parallelltext (The civil code of the republic of China. Book I — General Principles. Translated into English by Ching-Lin-Hsia and James L. E. Chow, Members of Shanghai Bar Association). I ett företal lämna inledarna en framställning av strävandena i Kina att bringa dess lagstiftning i överensstämmelse med västerlandets principer. Det nya lagverket består av 152 artiklar, fördelade på sju kapitel.
    Första kapitlet, som handlar om tillämpning och tolkning av lag, inledes med ett stadgande av innehåll, att om i en civil fråga tillämpligt lagrum ej finnes, avgörandet skall ske enligt sedvanerätt och, om sådan ej heller finnes, i överensstämmelse med allmänna rättsgrundsatser. Sedvanerätt får tillämpas, blott om den ej strider mot allmän ordning och goda seder. En jämförelse med inledningsstadgandet i den schweiziska civillagen är av intresse.
    När lagen fordrar skriftlig form för viss handling, innebär detta, enligt uttryckligt stadgande i lagen, ej att vederbörande själv skall ha skrivit handlingen utan allenast att han skall hava försett den med sin underskrift. Lika med underskrift anses vederbörandes sigill eller ock hans bomärke (fingerprint, cross or other mark), därest bomärket är bestyrkt av två vittnen.
    Vissa tolkningsregler ges. Är en summa eller en myckenhet uttryckt dels i bokstäver, dels i siffror och överensstämma ej uttrycken, skall in dubio den i bokstäver angivna summa tagas för god. Har en summa eller myckenhet angivits flera gånger i bokstäver eller flera gånger i siffror och överensstämma ej uttrycken, skall den lägre summan eller myckenheten gälla.

    I andra kapitlet — om personer — givas i första avdelningen om naturliga personer regler av samma typ som i de stora europeiska kodifikationerna. Sålunda behandlas bl. a. rättskapacitetens inträde och upphörande, fosters rättsställning, dödförklaring, myndighetsåldern (tjugu år såsom i schweizisk rätt), domicilbegreppet m. m., allt i nära överensstämmelse med än den tyska B. G. B. än den schweiziska lagen. Den följande delen av andra kapitlet handlar om juridiska personer. I de två följande kapitlen ges — i enlighet med systematiken i B. G. B. — allmänna bestämmelser om resp. saker och rättshandlingar. Sistnämnda ämne är föremål för en utförlig reglering (art. 71—118). Stadganden givas sålunda om rättskapacitet, viljeförklaringar, ställföreträdarskap och rättshandlingars ogiltighet, allt i nära överensstämmelse med nämnda båda lagverk. Detsamma gäller om följande kapitel, som handla om tidsbestämmelser och frister, preskription samt nödvärn och självhjälp. Antecknas må den legala presumtionsregeln, att om det ej är möjligt att fastställa någons födelsemånad, han skall anses vara född den 1 juli, och att om väl månaden men ej dagen för födelsen är känd, såsom födelsedag antages den femtonde dagen i månaden.

E. L.