I redaktionen för Svensk Juristtidning inträder med denna årgång såsom ledamot professor C. G. Björling i Lund efter justitierådet E. Stenbeck, som ingår i redaktionen för Tidsskrift for Retsvidenskap, och såsom suppleant professor Thore Engströmer i Uppsala efter framlidne justitierådet Alb. Kôersner.

 

    Utrikesdepartementets arvsbyrå. Sedan många år finnes inom utrikesdepartementet en särskild byrå för behandling av arvsärenden, upprättad i syfte att bereda svenska arvingar biträde vid boutredningar efter personer, som avlidit å utrikes ort. Departementet åtager sig att genom vederbörande konsul bevaka svenska arvingars och testamentstagares intressen, att inkassera dem tillkommande kvarlåtenskapsmedel samt att vidtaga alla andra för tillvaratagande av svensk arvinges rätt erforderliga åtgärder. Denna verksamhethar en relativt stor omfattning: under år 1928 inkommo genom byråns bemedling 3 1/2 millioner kronor i arvsmedel, egentligen från Nordamerika, och under innevarande år torde denna siffra komma att överskridas. Större delen härav utgöres av mindre arvslotter upp till några tusen kronor och torde huvudsakligen komma mindre bemedlade personer till godo.
    Erfarenheten visar tyvärr, att arvingar, som anlita utländska advokater, s. k. arvsinstitut eller andra privata ombud för utfående av kvarlåtenskap från utlandet, särskilt Amerika, mycket ofta få vidkännas oskäligt stora avdrag å sina arvslotter i form av advokatarvoden, boutredningskostnader, godkännande av ohemula krav mot dödsboet etc. Det egentliga syftet medarvsbyråns verksamhet är därför att åstadkomma en ofta välbehövlig övervakning av boutredningen i utlandet, att tillse att svenska arvingar tillskiftas dem tillkommande arvslotter samt att inkassera dessa arvslotter. Detta sker genom vederbörande konsul, som har att i möjligaste mån noggrant övervaka och granska boutredningen samt tillse, att boutredningskostnaderna hållas inom rimliga gränser. Då i Amerika som i de flesta länder boutredningar och arvskiften verkställas under medverkan av domstol eller annan offentlig myndighet samt likaledes advokattvång i allmänhet gäller, blir konsuln oftast för en effektiv övervakning nödsakad att anlita biträde av advokat på platsen. Verksamheten är alltså huvudsakligen förlagd till utlandet. För att åvägabringa erforderlig bevisning för möjliggörande av kvarlåtenskapens skifte och utfående, måste emellertid vidlyftig släktutredning och andra handlingar införskaffas i Sverige i syfte att tillfredsställa de utländska arvsdomstolarnas fordringar, som i formellt avseende äro mycket speciella och noggranna. Om arten av den bevisning, som erfordras, giver arvsbyrån arvingarna eller deras ombud upplysning, tillställer dem erforderliga formulär etc. Själva bevisningens anskaffande böra i regel arvingarna själva eller deras ombud ombesörja. Om detta möter svårigheter av en eller annan art, söker arvsbyrån biträda därmed, och ofta bliva omfattande efterforskningar med biträde av pastorsämbeten, landsfiskaler och pressen nödvändiga. Sedan arvsärendet utretts samt kvarlåtenskapen skiftats och inkasserats genom vederbörande konsul,

verkställer arvsbyrån utbetalning till arvingarna eller, om fullmakt företes, till deras ombud.
    För utrikesdepartementets bemedling i arvsmål utgår enligt K. F. d. 28 maj 1920 ang. expedltionsavgifter vid beskickningar och konsulat en avgift, som beräknas i procent å kvarlåtenskapens av konsulatet redovisade behållning, alltså å det belopp, som återstår, sedan boets skulder och övriga kostnader betalats. Alltefter omfattningen av de åtgärder, som varit erforderliga, växlar avgiften mellan 1 % och 5 %, men den kan aldrig överstiga 5 %.
    Enligt K. F. d. 19 nov. 1914 ang. stämpelavgiften § 3 med tillägg enligt K. F. d. 27 juni 1924 belägges vidare utrikesdepartementets redovisningshandling beträffande arvsmedel, som genom departementets försorg indrivits å utrikesort, med en stämpel, beräknad efter 2 % av den till utrikesdepartementet redovisade kvarlåtenskapens behållning.
    Utöver dessa tariffmässiga avgifter äro arvingarna förpliktade att ersätta departementet de direkta utgifter, som äro nödvändiga för bevakande avarvingarnas intressen och för arvsmedlens utfående, såsom legalisations- och telegramkostnader, domstolsavgifter samt arvode till juridiskt biträde. Kostnader för legalisationer och andra från Sverige erforderliga intyg, som utrikesdepartementet åtager sig att anskaffa, måste alltid inbetalas till departementet, innan åtgärd vidtages för intygets anskaffande. Andra kostnader behöva i allmänhet icke förskotteras, utan avdrag därför göres vid arvsmedlens översändande till arvingarna. För expeditions- och stämpelavgifterna göres likaledes avdrag vid arvsmedlens utbetalande, och varje arvinge får vidkännas avdrag endast för den del av dessa avgifter och av kostnaderna, som belöper å hans andel i kvarlåtenskapen.
    Skriftväxling kan som bekant ske direkt med utrikesdepartementet via posten, och arvsbyrån står arvingar och deras ombud till tjänst med alla upplysningar.

C. W.