FRÅN DET PRAKTISKA RÄTTSLIVET.

 

Sammanläggningslagens tillämpning. Nedanstående anteckningar angående ägodelningsdomarens handläggning av ärenden om sammanläggning av fastigheter på landet kunna möjligen påräkna intresse hos en och annan vikarierande ägodelningsdomare. De äro ej avsedda att innefatta fullständig redogörelse för de åtgärder som ankomma på ägodelningsdomaren i dylika mål, utan blott att beröra några av de spörsmål, som kunna uppkomma under handläggningen.
    Anhängiggörande. Ärenden angående sammanläggning anhängiggöras hos ägodelningsdomaren genom ansökan. Stundom förbises att särskild ansökan erfordras även i sådana fall då någon av de till sammanläggning avsedda fastigheterna utgöres av område som för ändamålet avstyckas från annan fastighet. Sakägaren föreställer sig nämligen då ibland, att sedan lantmätarens avstyckningsförrättning ägt rum, särskilt initiativ genom hänvändelse hos ägodelningsdomaren ej erfordras för att sammanläggning skall komma till stånd. I Upsala läns norra domsaga har genom tillmötesgående från överlantmätaren försök att ordna denna sak gjorts så att, förrättningsmännen av överlantmätaren anmodats biträda sakägarne med upprättande av ansökan till ägodelningsdomaren om sammanläggning, vilken ansökan då bilägges avstyckningsakten och medföljer denna via överlantmätaren till ägodelningsdomaren.
    Ansökningen göres av fastigheternas ägare. Lagens bestämmelse att sökanden måste ha vunnit lagfart behöver ju visserligen ej efter orden tolkas på annat sätt än att det skulle vara den senast lagfarne ägaren, som äger söka sammanläggning, även om han sedan sålt fastigheten. Emellertid bör väl stadgandet i 14 § andra stycket föranleda till att lagstiftaren får antagas ha avsett att det alltid är den verklige ägaren som äger göra ansökning om sammanläggning. Där stadgas nämligen att om den ägovidd, som skall avstyckas, "överlåtits för sammanläggning med sökanden tillhörig fastighet", så fordras att "sökanden" gjort ansökan om lagfart å den ägovidd. Om det således framgår att den lagfarne ägaren sålt sammanläggningsfastigheten till ny ägare, är det denne som är behörig göra ansökan. Det är ej sällan handlingarna utvisa sådant förhållande. När sammanläggning sker av områden, som för ändamålet avstyckas, finner man nämligen ofta i avstyckningsakten att avstyckningen grundar sig å en försäljning av avstyckninglotten enligt akten bifogad fångeshandling, som naturligt nog ännu ej blivit föremål för lagfart. Ägodelningsdomaren får då tillfälle att framtvinga lagfart genom att förelägga sökanden viss dag, inom vilken han har att visa att lagfart sökts. Eljest skulle nog ofta lagfartsansökan utebliva. I förbigående må framhållas, att ägodelningsdomarens befogenhet att meddela dy-

 

11 — Svensk Juristtidning 1931.

162 N. EDLING.likt föreläggande, vid äventyr att sammanläggningsärendet prövas i befintligt skick, väl torde vara ställd utom tvivel även om man ej vill till stöd därför åberopa grunderna för stadgandet i 11 § 4 st.
    Prestanda. Vid ansökningen skall förebringas utredning om att de förutsättningar i kameralt hänseende föreligga, som stadgas i 1 § av lagen. Härför erfordras bl. a. karta och beskrivning, utom i de i 10 § 2 st. p. 1 angivna fall, vilka här för enkelhetens skull kunna sammanfattas så att fastigheterna tillhöra eller tillhört ett och samma skifteslag. Huruvida detta är händelsen eller ej, är åter icke alltid möjligt för ägodelningsdomaren att genast bilda sig säker uppfattning om. Utredning i detta avseende bör därför i tveksamma fall om möjligt åstadkommas av sökanden, men om utredningen är ofullständig måste överlantmätarens yttrande infordras. För att underlätta överlantmätarens arbete härmed äro emellertid i sin tur karta och beskrivning ofta av betydelse. Här befinner man sig således i en cirkel, ur vilken ägodelningsdomaren stundom har svårt att reda sig utan ömsesidigt tillmötesgående samarbete med överlantmätaren. Måhända bör remiss till överlantmätaren alltid äga rum (jfr förarbetena).
    Till prestanda höra även äganderättsbevis och gravationsbevis. Nödvändigheten av de senare är ju påtaglig. De avse att möjliggöra ett bedömande av, huruvida inteckningsförhållandena äro sådana som fordras för sammanläggning. Äganderättsbevisens behövlighet kunde möjligen ifrågasättas. De uppgifter om lagfartsförhållandena som finnas i gravationsbevisens ingresser kunde synas tillfyllest. I vissa fall är nog ock detta händelsen. Men om äganderättsbevisen utfärdas på det särskilda sätt som är det lämpligaste i sammanläggningsärenden, kunna de i många fall ej ersättas av gravationsbevisens ingresser. Äganderättsbevisen måste nämligen för att vara fullt användbara för ägodelningsdomaren enligt min mening ej allenast innehålla uppgift å vem som senast erhållit eller — i fall i sammanläggningen skall ingå fastighetslott som för detta ändamål avstyckats — sökt lagfart å de fastigheter resp. å den eller de avstyckningslotter, som skola sammanläggas (lagen stadgar visserligen i sistnämnda fall att äganderättsbevis skall — liksom gravationsbevis — avse stamfastigheten, men det bör givetvis lämpligen upptaga även att lagfart sökts å avstyckad lott). Ett för sammanläggningsärende avsett äganderättsbevis medför verkligt gagn först om det tillika innefattar upplysning om anledningen till att lagfartsansökning å avstyckad lott förklarats vilande — vilken ej får vara annan än att avstyckning ej fastställts — samt, när sökanden är enskild person, om sådana ur lagfartsboken inhämtade förhållanden, som äro av betydelse för att bedöma huruvida sökanden besitter fastigheterna med samma rätt, d. v. s. om fångets art (arv, köp etc.) och tidpunkten för fånget.
    I sammanhang härmed må erinras om ytterligare ett slag av prestanda nämligen intyg från pastor rörande enskild sökandes civilstånd vid tidpunkterna för fången samt, därest sökanden varit gift vid ett tidigare fång, huruvida äktenskapet fortbestått vid tiden för ett senare

SAMMANLÄGGNINGSLAGENS TILLÄMPNING. 163o. s. v. Att utredning i dessa avseenden stundom fordras i ärenden av hithörande slag är lika uppenbart som i fråga om lagfarts- och inteckningsärenden.
    Fullgöras ej prestanda omedelbart eller inom skälig tid efter ansökningens ingivande, bör sökanden lämpligen föreläggas att inom viss ej alltför knappt tillmätt frist komplettera ansökningen. Föreläggandet bör då omfatta även de åtgärder som fordras för att inteckningsförhållandena skola bli ordnade.1 I min domsaga biträda förrättningsmännen med ansökan till kommissionären att anskaffa erforderliga bevis samt utdrag ur jordebok och jordregister, vadan föreläggande att ingiva sådana handlingar ofta ej behöves.
    Fastigheternas gravationer. I fråga om nämnda åtgärder föranleda lagens stadganden icke några särskilda reflexioner. Beträffande ansvaret för odlingslån (avdikningslån) kan möjligen förtjäna påpekas att, då återbetalningsansvaret för dylika som bekant ofta uppdelas med visst belopp för varje hemmansnummer i by, det kan inträffa, att när sammanläggning sker av två områden under olika hemmansnummer i samma by, belastade med var sitt återbetalningsbelopp, den nya fastigheten, om ägovidden av vardera beståndsdelen överstiger 1/5 av stamfastighetens, kommer att ansvara för båda återbetalningsbeloppen.
    Protokollföring. Är det riktigt att föreläggande kan avse även inskrivningsåtgärder, bör det, när så sker, lämpligen protokollföras. Härigenom tvingas ägodelningsdomaren att redan på tidigt stadium genomtränga ärendet och sökanden kan också skäligen fordra, att anvisningar å sådana genomgripande inskrivningsålgärder som fastighets frigörande från inteckning eller förvandling från enskild till gemensam, bekräftas med ägodelningsdomarens namnunderskrift. Av föreläggandet bör i vidlyftigare fall en avskrift läggas i akten. I domsagor med talrika ärenden av ifrågavarande slag är det nämligen nödvändigt att hava föreläggandet lätt tillgängligt. Beträffande själva beslutet om sammanläggning kan i de fall, då fråga tillika är om en till ägodelningsdomaren hänskjuten fastställelse av avstyckning, detta beslut och beslutet om avstyckningens fastställande protokollföras gemensamt. Sammanläggningsbeslutet bör, där sammanläggning medför utsträckning av intecknings giltighet, innefatta uppgift om denna påföljd. I domsagor där sammanläggningsärenden förekomma ofta, är det lämpligt att en särskild avskrift av sammanläggningsbeslutet tages för domstolens egen räkning för att läggas till sådana inskrivningshandlingar, som skola behandlas på nästa ting. Anteckning om beslutet skall ju nämligen då ske i lagfarts- och inteckningsprotokollen.
    Lagfart å den nya fastigheten. I det fall, då sammanläggning sker av förut självständiga fastigheter varå sökanden redan har lagfart, torde ny lagfart för sökanden å den genom sammanläggningen uppkomna fastigheten icke, såsom dock någon gång be-

 

1 Här frånses lagstiftningen om avstyckningslotts frigörande från stamfastighets inteckningar.

164 SAMMANLÄGGNINGSLAGENS TILLÄMPNING.gäres, vara erforderlig. — Ingår i sammanläggningen fastighetslott som för ändamålet avstyckats, är ju ett villkor för sammanläggningen, att vederbörande sökt lagfart å avstyckningslotten. När sedan sammanläggningen ägt rum, måste lagfartsansökningen fullföljas och den kommer då, liksom domstolens lagfartsbeslut, att avse en fastighet som upphört att existera. Detta är onekligen en oegentlighet, vilken emellertid upphjälpes genom att i lagfartsprotokollet samtidigt och helst i samma paragraf anteckning sker om sammanläggningen.

N. Edling.