166 F. MR. Sovjetryska skilsmässor mellan svenska medborgare hava på sista åren meddelats i en utsträckning, som vållat vår diplomatiska och konsulära representation i Sovjetunionen allvarliga bekymmer. Den ena efter den andra av de i Leningrad och Moskva bosatta svenskarna har låtit skilja sig utan att skäl till äktenskapsskillnad varit förhanden enligt svensk lag och har därefter på nytt ingått äktenskap med rysk dam; på sistone har det varit en fullkomlig epidemi, klagas det.1
Det har ifrågasatts, vilken verkan dessa nya äktenskap borde tillerkännas enligt svensk lag. Vore de nya fruarna berättigade att erhålla svenska pass? Kunde de göra anspråk på understöd från svensk myndighet: redan nu hade ett flertal framställningar om bistånd förekommit från ryskfödda genom dylika giftermål i all hast svensk-vordna damer, vilka sedan åter hunnit övergivas av sina män.
De framställda frågorna lära icke kunna besvaras på annat sätt än att dessa äktenskap måste erkännas såsom giltiga.
Om äktenskapet ingåtts i behörig form — och såsom sådan lärer den sovjetryska formen för äktenskap säkerligen få erkännas t. o. m. om äktenskapet icke registrerats2 — kan det ju icke enligt svensk rätt utan vidare behandlas såsom en nullitet på den grund att ett upplösande äktenskapshinder föreligger, t. ex. att den ena kontrahenten är att anse såsom förenad i annat äktenskap. Även om äktenskapet skulle dömas att återgå3, kan det nya äktenskapet enligt svensk rätt — som ju härutinnan intager en annan ståndpunkt än många främmande rättssystem, t. ex. tysk rätt — med hänsyn till rättsverkningarna av detsamma icke anses såsom hade det aldrig existerat.
En återgångsdom lär sålunda lika litet som en dom på äktenskapsskillnad kunna medföra, att den rysk-födda hustrun icke längre skall anses såsom svensk medborgare.
Det kan emellertid vara av intresse att anteckna, att man i engelsk praxis intagit en annan ståndpunkt till nu berörda spörsmål. I en nyligen meddelad dom4 har sålunda the High Court of Justice ansett, att ett i Sovjet-Unionen mellan sovjet-medborgare ingånget äktenskap borde anses såsom en ren nullitet och detta på materiella grunder (äktenskapet hade ingåtts redan före ikraftträdandet av den nya sovjetlagen och avslutandet hade skett genom registrering i vederbörlig ordning hos civilståndsregistermyndighet). Domaren har nämligen funnit, att det sovjetryska äktenskapsinstitutet med hänsyn till sitt syfte och sina verkningar icke motsvarar vad man enligt västeuropeisk uppfattning förstode med ett äktenskap. Med den för the learned judge karaktäristiska fallenheten att låta sina domslut åtföljas av reflexioner, som för svensk uppfattning te sig i varje fall nära besläktade med truismer, slöt do-