Nya lageditioner. I Norstedts gula serie ha nyligen utkommit:
    S. SKARSTEDT och G. SILJESTRÖM. Lagen om bostadsrättsföreningar. 1930. 174 s. Inb. kr. 6.00.
    TORE ALMÉN och RUDOLF EKLUND. Lagen om avtal. 3:e uppl. 1931. 232 s. Inb. kr. 6.00.
    S. SKARSTEDT. Lagen om ekonomiska föreningar 4:e uppl. 1931. 345 s. Inb. kr. 8.50.
    WILLIAM HEMBERG och OSKAR SILLÉN. Bokföringslagen. 2:a uppl. 1931. 184 s. Inb. kr. 5.00.
    I de nya upplagorna har hänsyn tagits till nytillkomna rättsfall. I den nya editionen av bokföringslagen har även kommenterats lagen om bokföring vid enskild järnväg.

 

    Nyare litteratur. Beträffande följande arbeten har red. erhållit löften om recensioner, vilka red. hoppas få tillfälle publicera under årets lopp:
    R. A. WREDE. Finlands gällande civilprocessrätt. Bd 3. Utsökningsväsendet. Helsingfors 1929. Söderström & C:o. XII, 284 s.
    NILS HERLITZ. Om lagstiftning genom samfällda beslut av konung och riksdag. Studier i svensk statsrätt. Sthm 1930. Norstedt. XXIV, 594 s. Kr. 16.50.
    HARRY SÖDERMAN och ERNST FONTELL. Handbok i kriminalteknik. Sthm 1930. Wahlström & Widstrand. 675 s. Kr. 35.00.
    GÖSTA EBERSTEIN. Om skatt till stat och kommun enligt svensk rätt. Förra delen. Sthm 1929. Norstedt. XV, 476, 12 s. Kr. 18.00.
    IVAR WILHELM SJÖGREN. Rättshistoriska studier angående ogulden köpeskillings rätt vid föryttring av fast egendom. Akad. avh. Sthm 1930. Marcus. VI, 155 s. Kr. 5.00.
    ERIC RAMEL. Studier i svensk internationell arvsrätt. Uppsala & Sthm 1930. Almqvist & Wiksell. XV, 336 s. Kr. 10.00.
    POUL ANDERSEN. Hovedpunkter af Forvaltningsretten. I. København 1930. Nyt nordisk Forlag, Arnold Busck. 271 s. Inb. kr. 10.50.
    ÅKE HASSLER. Föreläsningar över den svenska kriminalprocessen. I. Sthm 1930. Nordiska bokhandeln (i distr.). XII, 309 s. Kr. 12.00.

 

    Tidsskrift for Retsvidenskap. — Den nya årgången av tidskriften inledes med en uppsats av justitierådet GUSTAF CARLSON, som under rubriken »Till Uppsala juridiska fakultets trehundraårsminne» ger en skildring av Uppsalafakultetens tillkomst och av de till densamma knutna rättslärarnas insatser. Då man läser denna uppsats, kan man icke undgå att önska, att förf. skall låta sina studier av de gamla rättslärda och deras skrifter resultera i den utförliga skildring av den svenska rättsvetenskapens historia vi ännu sakna. — I en ingående »retlig-social Studie» behandlar HENNING HOLM-NIELSEN den danska rättens regler angående »Ægtefællens Udtagelsesret paa Skifte». Det gäller här framför allt den efterlevande makens rätt att före skiftet av kvarlåtenskapen uttaga föremål, som uteslutande tjäna hans personliga behov och icke stå i missförhållande till makarnas förmögenhetsförhållanden, ävensom

och framför allt rätten att, om boet är fattigt, uttaga nödigt bohag såväl som arbetsredskap och annat lösöre i den mån det är nödvändigt för hans utkomst; och vad förf. här undersöker är särskilt frågan, huruvida denna »Udtagelsesret» kan göras gällande även gent emot den avlidnes fordringsägare.— Ett nytt bidrag till den under det senaste årtiondet allt livligare rättsfilosofiska diskussionen lämnar professor AXEL HÄGERSTRAÖM i en längre uppsats angående »frågan om begreppet gällande rätt». Hägerströms bidrag har närmast formen av en anmälan av Alf Ross: Theorie der Rechtsquellen. Detta arbete, vilket redan en gång förut i samma tidskrift varit föremål för en mycket utförlig kritisk recension av professor Vinding Kruse, bedömes av Hägerström väsentligt välvilligare än av denne senare. Även Hägerström riktar visserligen en skarp kritik mot Ross' grundåskådning och hans försök att med anknytning till den Kelsen'ska riktningen, »bygga över den till denna riktning hörande klyftan mellan böra och verklighet», något som innebure ett i sig självt olösligt problem, bottnande, det liksom nutida rättsfilosofi i allmänhet. i en bristande insikt om att en förpliktande objektiv rättsordning endast är en chimär. Trots detta ger Hägerström emellertid förf. erkännande för skarpsinnig analys, ovanlig grundlighet och kunskapsrikedom och förklarar till slut hans arbete synnerligen förtjänt av beaktande; sin udd riktar recensentens argumentation icke heller så mycket mot Ross — den riktas fast mera, icke sällan ironiskt tillspetsad, mot dennes förutnämnde kritiker — Vinding Kruse. — Utom meddelanden angående »den danske Højesterets Praxis» av TROELS G. JØRGENSEN innehåller föreliggande häfte till slut flera litteraturanmälningar, bland vilka må nämnas två av G. HALLAGER författade, den ena behandlande Troels G. Jørgensen: Danmark-Norges Høiesteret 1790—1814, den andra Frantz Dahl: Frederik VI og Anders Sandøe Ørsted i 1826.

Ph. H.