48 HALVAR G. F. SUNDBERG.ERIK BROMS. Studier rörande det svenska landstinget. Akad. avh. Sthm 1930. Aftonbladets tryckeri. XXV + 553 s. Kr. 6.00.

 

    Det avsevärda sidantal, som föreliggande vid Stockholms högskola ventilerade avhandling omfattar, strider på ett påfallande sätt mot avhandlingens titel. Då förf. anslagit 553 sidor till en framställning av landstingsinstitutionen, hade det varit anledning att förvänta, att arbetet skulle innehållit en monografi över det svenska landstinget. Avhandlingen synes också vara upplagd som en sådan fullständig framställning, vadan man får intrycket, att förf. släppt sin ursprungliga uppgift och publicerat det samlade materialet under titeln "Studier rörande det svenska landstinget". Den ofullbordade karaktär, som framställningen därför har, synes bero på brister i planläggningen. Mer än halva avhandlingen ägnas nämligen ämnen, som alldeles icke röra det svenska landstinget eller som ligga i uppgiftens periferi. Avhandlingens kap. I betitlas "landstingets tillkomst och grunddragen av dess utveckling". Största delen av detta kapitel ägnas åt uppgifter rörande de äldre landstingen — med vilka våra nuvarande landsting sakna allt samband — samt åt ett tröttsamt referat av förslag, vilka ofta medtagas på den svaga motiveringen, att om detsamma realiserats, det "ingalunda" skulle varit "uteslutet", att de föreslagna organisationerna "så småningom skulle ha utvecklats till verkliga kommunalrepresentationer för länet" (s. 44, jfr s. 35, 36, 53, 83).
    Avhandlingens kap. II innehåller en "översikt över motsvarande förvaltningsorgan i främmande länder". Förf. giver här, efter vad han själv säger, "en relativt kortfattad resumé" — 112 sidor! — av landstingsliknande organisationer i England, Förenta Staterna, Frankrike, Preussen, Danmark och Norge. Urvalet är ägnat att förvåna. De utländska författningar, som tjänat till förebilder för 1859 års kommunalkommitterade, synas nämligen hava varit 1836 års belgiska provinsial- och kommunallagar, Nederländernas provinsiallagar av år 1850 och kommunallag av år 1851 samt de norska lagarna av år 1837 om förmanskaper på landet och i stad. Av dessa länder behandlar förf. som synes allenast Norge, men Norge av 1920 talet och icke det, som kan tänkas hava influerat på den svenska organisationen. Att det utländska inflytandet icke av förf. undersökts, är då också naturligt. Översikten framstår förty såsom självändamål.
    I kap. V når förf. det svenska landstingets utanverk. Under rubriken "landstingets sammansättning" redogör han där för de valtekniska bestämmelserna, om rösträtt, röstlängd, valförrättning o. s. v., allt föreskrifter, vilkas samhörighet med landstingsorganisationen bäst illustreras därav, att de numera i huvudsak uteslutits ur landstingslagen.
    Avhandlingens tre återstående kapitel, III, IV och VI, ägnar förf. åt det svenska landstinget. Han behandlar där "omfattningen och

ANM. AV ERIK BROMS: DET SVENSKA LANDSTINGET. 49arten av landstingets befogenheter", "landstingsområdet" och "landstingsförvaltningens organisation". Det sista kapitlet är emellertid oavslutat; av landstingets administrativa organ hava allenast beredningsorganen och förvaltningsutskotten blivit föremål för behandling, medan förvaltningsorganisationen i övrigt lämnats åsido.
    Förf:ns obenägenhet att hålla sig till ämnet yttrar sig även i landstingskapitlen. Sålunda ägnar förf. t. ex. i kap. om landstingets befogenheter ett par sidor åt referat av dövstumslagen och ett tjugotal sidor åt en redogörelse för kommunalindelningslagens innehåll. Häremot vore icke mycket att invända, om ej andra långt viktigare områden fullständigt åsidosatts. Förutom landstingets administrativa organ har förf. sålunda helt utelämnat landstingens materiella uppgifter och förvaltningsförfarandet: beslutförfarandet, verkställighet, underställning och besvär hava alltså för det svenska landstinget lämnats därhän; men däremot behandlas besvär enligt kommunal- förbunds- och vallagarna liksom i den utländska översikten! Svårare problem skjutas på liknande sätt gång efter annan å sido, stundom bliva de ej ens föremål för omnämnande (t. ex. s. 267, 270, 284, 387, 424, 507, 553).
    Den del av avhandlingen, som äger verkligt juridiskt innehåll, är inledningen, om 17 sidor. Denna inledning förefaller dock påklistrad. Förf. gör här en distinktion mellan "statsförvaltning" och "självförvaltning", som till kriterium tager, om en uppgift blivit landstinget ålagd eller om tinget allenast bemyndigats handhava den. Distinktionen låter sig visst göra, men den säger, såvitt jag kunnat finna, icke ens förf. själv någonting — förf:s försök (å s. 269) att konstruera fram någon skillnad mellan inteckningsrätten till fastigheter, som "landstinget" besitter såsom självförvaltande och statsförvaltande organ, lär näppeligen någon domstol få glädje av. Meningen med en juridisk distinktion synes åtminstone mig vara, att den skall underlätta den praktiska problemlösningen; i sig har en tes icke något värde. Betydelsen av den för svensk kommunalrätt fullständigt grundläggande skillnaden mellan den ekonomiska förvaltningen och den av kommunen besörjda statliga lokalförvaltningen synes förf. icke hava uppfattat, lika litet som skillnaden mellan "självstyrelse" och "självförvaltning", vilka begrepp användas huller om buller. Bristande terminologisk reda gör det också gång efter annan omöjligt att uppfatta, om förf. med "landstinget" åsyftar representationen eller landstingskommunen; detta framträder särskilt vid förf:s försök att behandla rättssubjektets privaträttsliga ställning (se t. ex. s. 247). Likartad oklarhet framträder, då förf. kritiserar Reuterskiölds uppfattning, att landstinget egentligen är en representation för länets kommuner, för att omedelbart därefter framhålla "landstingets" federativa karaktär, d. v. s. just vad Reuterskiöld menar. Förf. arbetar överhuvud icke med juridisk metod; detta kommer även till synes i förf:s okritiska inställning till praxis.
    Förf:s litteraturförteckning har många luckor. Man fäster sig vid att t. ex. YNGVE LARSSONS förträffliga, relativt moderna (1918) över-

 

4 — Svensk Juristtidning 1931.

50 ANM. AV ERIK BROMS: DET SVENSKA LANDSTINGET.sikt av kommunalförvaltningen i England, Norge och Danmark saknas, liksom SCHALLINGS utmärkta uppsatser om den av förf. noggrant refererade kommunalindelningslagen och överhuvud de senaste årens kommunalrättsliga litteratur.
    Den kritik av förf:s arbete, som här givits, har utgått från verkets angivna karaktär av en juridisk avhandling. Betraktar man arbetet såsom blott en utredningsmässig redogörelse för vissa delar av de svenska landstingens organisation, blir omdömet givetvis ett annat. Särskilt kapitlet om landstingsförvaltningens organisation innehåller ett fylligt och efter vad det vill synas samvetsgrant referat av alla de detaljbestämmelser, som inrymmas i de olika landstingens arbetsordningar. Dessa synes förf. med stor grundlighet hava undersökt. I denna del har arbetet därför ett värde, som det såsom juridisk framställning saknar.

Halvar G. F. Sundberg.