Dansk højesteretsdom angående blodprov. Den danska högsta instansen har genom en nyligen avsagd dom haft att taga ställning till frågan om verkan därav, att i ett faderskapsmål moder till utomäktenskapligt barn nekar att tillhandahålla blodprov från sig och barnet. I en artikel i Berlingske Tidende d. 17 nämnda månad yttrar højesteretsdommer Troels G. Jørgensen, att modern »har Interesse i saadan Vægring, hvis den ikke skader hendes bevismæssige Stilling. Man kunde tænke sig her at anvænde samme Regel, som naar en Part vægrer sig ved at besvare Spørgsmaal, udlevere Dokumenter eller stille en Ting til Raadighed for en Synsforretning, altsaa at hun blev stillet, som om den ved Vægringen hindrede Undersøgelse havde modbevist Faderskabet. Ved Dom af 12. d. M. har Højesteret afgjort at disse skadelige Følger af en Vægring ikke indtræder. Retten har altsaa fundet, at der her kom særlige Hensyn frem, og om der skal gaas frem efter andre Grundsætninger, maa bero paa ny Lovgivning. Avgørelsen er ikke stöttet paa særlige Omstændigheder, men rent principiel.»

 

    Strafflagsreformen i Tyskland¹ (SvJT 1930 s. 401). Före riksdagsupplösningen på sommaren 1930 vanns ej enighet om någon »Ueberleitungsgesetz» angående strafflagsreformen, och på intresserat håll uppkommo allvarliga farhågor för att det långvariga reformarbetet skulle komma att rinna ut i sanden. De olika partierna ogillade skarpt det senaste förslaget i ett större eller mindre antal särskilda punkter, i synnerhet beträffande strafflagens speciella del. Och denna oenighet syntes väga tyngre än den uppfattning om behovet av en reform enligt förslagets huvudlinjer, varom de allra flesta voro ense. I dec. 1930 beslöts emellertid, med anslutning av alla partier utom kommunister och nationalsocialister, att ånyo upptaga utskottsbehandlingen i omedelbar anslutning till arbetet under den föregående riksdagen. Man skulle härvid i allmänhet utgå från den text, som beslutats av de tysk-österrikiska straffrättskonferenserna. Den nya utskottsbehandlingen tog sin början d. 20 jan. 1931.
    Av dess resultat beträffande den allmänna delens inledande bestämmelser må följande anmärkas. Bland reglerna om strafflags giltighet till tiden har införts en uttrycklig föreskrift, att en straffbestämmelse, som utfärdats på grund av säregna faktiska förhållanden (av övergående natur), även efter ut-

 

¹ SCHETTER i DJZ 1931 sp. 329 ff.

gången av lagens giltighetstid skall kunna användas på under denna tid förelupna gärningar. En lagändring i mildrande riktning skall föranleda nedsättning av straff, som ådömts enligt äldre lag men ej slutligt verkställts vid ändringens ikraftträdande. Bland legaldefinitionerna märkes en bestämning av det i vissa brottsrekvisit ingående begreppet »gefährliche Drohung»; härtill skall räknas ej blott hot om våld eller annan brottslig gärning, utan även om annat kännbart intrång, då hot därom eller sådant hots förverkligande för det av den hotande åsyftade ändamålet strider emot goda seder. Genom användning härav på tvångsmedlet vid det allmänna tvångsbrottet skulle denna förbrytelse bliva betydligt mera omfattande än t. ex. enligt sv. SL. 15: 22, såsom detta lagrum vanligen uppfattas. Det framgår emellertid också att den i och för sig välbehövliga utvidgningen skulle vinnas mot priset av åtskillig osäkerhet angående straffbarhetens gränser på detta ömtåliga område.

R. B.