Ugeskrift for Retsvæsen (h. 15 — 34). Vad SvJT avundas UfR — den livliga diskussionen av praktiska frågor i vilken även unga krafter taga del — präglar i hög grad dessa häften. Byretsd. Jensens uppsats i h. 12 ang. lagen om avbetalningsköp har uppkallat Sagforerfuldm. SKOUVIG till ett polemiskt inlägg (h. 18). Att de danska domstolarna ansett sig kunna bifalla arbetares yrkande om medlemskap i fackförening, något som redan i h. 2 berörts av Politifuldm. Illum, klandras av Landsretssagf. MIKKELSEN (h. 16) men försvaras av ILLUM och dr CARL USSING (h. 20). Ett problem om danskt statsborgarskap — som saknar motsvarighet i vår rätt, trots den överensstämmelse som eftersträvats mellan lagstiftningarna — löses olika av stud. jur. KNUD LARSEN (h. 20) och Politiinspektør BUCH (h. 26). Prof. BERLIN behandlar frågan om demonstrationstågs rättsliga ställning och finner att sådana falla under grundlagens stadganden om församlingsrätten (h. 18); härtill har Kontorchef LUCAS fogat några anmärkningar (h. 22.) Vissa frikännande jurydomar ha givit upphov till ett meningsbyte, särskilt om rätt för juryn att tillämpa en annan tolkning av gällande lag än den domstolens ordförande framlagt och för den tilltalades försvarare att söka övertala juryn till en sådan avvikande tolkning. Overretssagf. WRESCHNER har i ett medryckande föredrag pläderat för juryns och försvararens frihet (h. 22); men häremot opponerar TROELS G. JØRGENSEN, och ett replikskifte mellan honom och KNUD JARNER tjänar till ämnets ytterligare belysning (h. 24 o. 26). Byretsd. VICTOR HANSEN redogör (h. 20) för det läge vari förslaget om ändringar i Retsplejeloven kommit efter andra behandlingen i Folketinget. Om tingets beslut blir lag, komma examensbetyg fortfarande att spela en viktig roll; Sagfører blir gemensam benämning för rättegångsombud i alla instanser; Højesteretssagførerprøven avskaffas; mot Højesterets avstyrkan införes där offentlig votering (se härom uttalanden i h. 16 av JØRGENSEN och JARNER). Højesteretssagf. HENRIQUES undersöker (h. 24) i anslutning till Ægteskabslovens § 55, motsvarande 11: 4 GB, under vilka förhållanden det med fog kan sägas att make motsätter sig äktenskapets upplösning. Han kommer till det resultat (som han anser strida mot Højesterets åsikt), att den make, som förklarar sig medge äktenskapsskillnad endast om han får vissa villkor uppfyllda, icke kan sägas i lagens mening motsätta sig skillnaden. Från VINDING KRUSE föreligga ett par sidor om Ejendomsretten til Navn (h. 26). Flera nya böcker anmälas, bl. a. Den moderne Stat av den danske diplomaten P. Schou (anm. av prof. BERLIN, h. 22). För innehållet i SvJT:s festhäfte till Thyréns 70-årsdag redogöres av cand. jur. RASTING (h. 24).

B. W.

 

    Tidskrift, utg. av Juridiska föreningen i Finland. I andra häftet för året behandlar J. O. SÖDERHJELM stadgandena rörande den finska riksdagens justitieombudsman och söker påvisa orsakerna till att ifrågavarande, efter förebilden av vår J. O.-institution år 1919 med den finska författningen införlivade myndighet hittills icke kommit att intaga den avsedda platsen i Finlands samhällsliv. — I samma häfte bidrager ALARIK HERNBERG med en längre uppsats angående »Finlands intertemporala äktenskapsrätt». Beträffande ett flertal i gällande övergångsbestämmelser till Finlands nya äktenskapslag av år 1930 icke reglerade fall söker förf. med stöd av allmänna principer utreda i vad mån den före ikraftträdandet av den nya lagen gällande rätten fortfarande äger tillämpning. — I tredje häftet belyser S. R. BJÖRKSTEN frågan, huruvida

vissa i den finska strafflagen avsedda, emot myndighet eller tjänsteman riktade gärningar — vilseledande av myndighet genom uppgivande av falskt namn eller annan oriktig personaluppgift samt våld å eller hot mot ämbetsman — kunna anses staffbara enligt nämnda strafflag, även när angreppsobjektet är utländsk myndighet eller ämbetsman, närmare bestämt utländsk legation i Finland resp. dess personal. — I samma häfte märkes vidare en diskussion av frågan, huruvida skogsköpare, som förvärvat rätt att avverka vissa utstämplade träd å annans fastighet men icke skyddat sin rätt genom inteckning, har rätt att, om fastigheten blir utmätt, det oaktat under tiden intill den exekutiva auktionen fortsätta avverkningen. En författare, E. EDELMAN, vill medge skogsköparen dylik rätt allenast om fastigheten icke häftar för någon panträtt och utmätningssökandens fordran icke har bättre förmånsrätt än inteckningar och andra panträtter; i ett annat inlägg, av CARL VON TÖRNE, ges frågan däremot ett utan all reservation jakande svar. — Angående fjärde och femte häftena se ovan s. 527.

Ph. H.