FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.

 

    Femtonde nordiska juristmötet avhölls i Stockholm d. 27—29 aug. 1931.
    Antalet ledamöter i de nordiska juristmötena uppgår nu till 383 från Danmark, 179 från Finland, 44 från Island, 219 från Norge och 626 från Sverige, s:a 1,451. Av dessa närvoro 203 från Danmark (därav 115 med fruar), 85 från Finland (därav 45 med fruar), 1 från Island och 174 från Norge (därav 110 med fruar). Från Sverige hade 452 anmält sig ämna komma tillstädes (därav 238 med fruar). Antalet närvarande kan alltså anslås till 915 (därav 508 med fruar).
    Såsom generalsekreterare för mötet fungerade advokaten S. Wetter (S) och såsom generalkommissarie för festligheterna direktören jur. kand. G. E. Fogelmarck (S).
    Dagen före mötets början hade den gemensamma styrelsen sammanträde kl. 2 e. m. för behandling av vissa i samband med mötet stående frågor.
    Mötet öppnades torsdagen d. 27 augusti kl. 10.15 f. m. i Konserthusets stora sal av ordföranden i den svenska styrelsen presidenten B. Ekeberg, som i ett anförande hälsade mötesdeltagarna välkomna samt ägnade några minnesord åt de sedan förra juristmötet bortgångna medlemmarna av juristmötena presidenten J. Grotenfelt (F), højesteretssagfører O. Liebe (D), prof. Bredo H. von Munthe af Morgenstierne (N) och prof. C. Torp (D).
    Till mötets ordförande valdes därefter ordföranden i lagberedningen, f. d. presidenten frih. E. Marks von Würtemberg (S). Till vice ordförande utsågos, för Danmark prof. H. Munch-Petersen, för Finland f. d. justitierådet prof. O. Hj. Granfelt, för Norge prof. F. Stang och för Sverige presidenten B. Ekeberg.
    Sekreterare för de särskilda länderna blevo, för Danmark fuldmægtig i justitsministeriet T. Myrdahl, för Finland advokaten L. Borenius, för Island sagforer A. Gudmundsson, för Norge høiesterettsadvokaten R. Graff och för Sverige generalsekreteraren.
    Därefter vidtogo förhandlingarna över första plenarfrågan: »Partsförhör i tvistemål». Till grund för diskussionen låg en av prof. Th. Engströmer (S) författad uppsats. Efter ett 10 minuters inledningsanförande av prof. Engströmer tog korreferenten højesteretssagfører 0. Ahnfelt-Rønne (D) till orda. Prof. Engströmers och højesteretssagfører Ahnfelt-Rønnes anföranden åhördes av H. M. Konungen. I den fortsatta diskussionen yttrade sig, förutom referenten, sorenskriver E. Solem (N), advokaten T. Forssner (S), f. d. borgmästaren C. Lindhagen (S), prof. H. Munch-Petersen (D), landsdommer C. Bærentsen (D), justitierådet N. v. Steyern (S) och justitierådet N. Alexanderson (S).
    Under dagens förhandlingar anmälde mötets ordf., att från prof. V. Lundstedt (S) anlänt en skrivelse, vari denne framförde inbjudan från l'Académie internationale de droit comparé till mötets medlemmar att deltaga i

 

38 — Svensk Juristtidning 1931.

574 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.den av akademien d. 2—6 aug. 1932 i Haag anordnade internationella kongressen för jämförande rättsvetenskap.
    Fredagen d. 28 augusti behandlades fyra sektionsämnen med två ämnen i vardera av de två sektionerna, av vilka den första sammanträdde i Konserthusets stora sal och den andra i dess lilla sal. I sektion I diskuterades ämnet »Minoritetsskydd i aktiebolag» med prof. L. Cederberg (F) som inledare och ämnet »Bojkott från rättslig synpunkt» med inledningsanförande av prof. R. Bergendal (S). I diskussionen över det förstnämnda ämnet yttrade sig förutom inledaren advokaten E. Treffenberg (S), landsretssagfører O. B. Svane (D), prof. A. Ernberg (S) och f. d. presidenten K. Ignatius (F). I diskussionen över det senare ämnet deltogo förutom inledaren højesteretssagfører C. B. Henriques (D), høiesterettsadvokat D. Lund (N), høiesterettsadvokat E. Corneliussen (N), høiesterettsadvokat Stian Bech (N) och prof. Å. Hassler (S).
    I sektion II behandlades ämnet »Bör det danska inskrivningsväsendet efterliknas i de övriga nordiska länderna?» med prof. A. Lindvik (N) såsom inledare och ämnet »Rättsliga tvångsmedel mot staten eller mot kommun» med prof. P. Andersen (D) som inledare. Under diskussionen om det första av dessa båda ämnen yttrade sig, utom inledaren, dommer J. Knox (D), prof. Vinding Kruse (D), sorenskriver E. Solem (N), häradshövding C. Arhusiander (S), prof. K. Haataja (F) och docenten K. Olivecrona (S). I det av prof. Andersen behandlade ämnet gjordes diskussionsinlägg av, förutom inledaren, høiesterettsadvokaten O. Villars-Dahl (N), borgmästaren G. Fant (S), fylkesmannen G. Hallager (N), overretssagfører A. Bang (D) och høiesterettsadvokaten H. Bødtker (N).
    Samma dag höllos i Konserthusets orkesterfoyer föredrag av landsretssagfører E. Brüel (D) om »Den folkeretlige Protest», av presidenten M. Hansson (N) om »Selskabers værneting i relation til kreditorer, obligationseiere og aktionærer» samt av landsdommer A. L. Dornonville de la Cour (D) om »Naturfredningslovgivningen og dens reale Begrundelse».
    Den sista mötesdagen, lördagen d. 29 augusti, ägnades åt behandling av andra plenarfrågan: »Stats och kommuns ansvar för sina tjänstemäns handlingar», i vilket ämne förelåg en tryckt utredning av prof. F. Castberg (N). Diskussionen inleddes med ett 10 minuters anförande av prof. Castberg, varefter korreferenten förvaltningsrådet M. Aura (F) fick ordet. I den följande diskussionen deltogo förutom inledaren prof. N. Herlitz (S), højesteretssagfører L. Gamborg (D), prof. P. Andersen (D), prof. C. G. Björling (S), prof. H. Munch-Petersen (D), justitierådet N. Alexanderson (S) och f. d. borgmästaren C. Lindhagen (S).
    Efter lunchpausen denna dag förrättade deltagarna, särskilt för varje land, val av ledamöter och suppleanter i lokalstyrelserna. Följande personer valdes:
    För Danmark: Ledamöter: prof. H. Munch-Petersen, højesteretsdommer J. Møller, nationalbankdirektør F. Schrøder, prof. O. Krabbe och overretssagfører A. Bang. Suppleanter: højesteretsdommer V. Topsøe-Jensen, høiesteretssagfører C. B. Henriques, departementschef A. Svendsen och prof. Vinding Kruse.
    För Finland: Ledamöter: f. d. justitierådet prof. O. Hj. Granfelt, prof.

FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET. 575L. Cederberg, advokaten L. Castrén, hovrättsrådet H. Malmberg och prof. B. Sjöström. Suppleanter: vice häradshövdingen Å. H. Gartz och prof. K. Kauppi.
    Från Norge: Ledamöter: prof. F. Stang, høiesterettsdommer P. I. Paulsen, prof. R. Knoph, høiesterettsjustitiarius P. Berg och høiesterettsadvokat A. Skjelderup. Suppleanter: høiesterettsdommer E. Alten, høiesterettsdommer F. Schjelderup, prof. A. Lindvik, fylkesmann G. Hallager och overrettssakfører H. Ameln.
    För Sverige: Ledamöter: presidenten B. Ekeberg, presidenten K. Schlyter, advokaten T. Forssner, prof. C. G. Björling och borgmästaren G. Bissmark. Suppleanter: justitierådet E. Stenbeck, prof. Th. Engströmer, häradshövdingen C. Arhusiander, advokaten E. Leman och revisionssekreteraren E. Lind.
    Den isländska lokalstyrelsen består f. n. av højesteretsdommer E. Briem, prof. E. Arnörsson och højesteretssagfører L. Jóhannesson med f. d. højesteretsdommer L. H. Bjarnason, f. d. byfoged J. Jóhannesson och prof. M. Jönsson såsom suppleanter.
    Prof. Stang framförde en inbjudan till nästa mötes hållande i Oslo, vilken med acklamation enhälligt antogs. Därefter behandlade mötet in pleno tre av f. d. borgmästaren C. Lindhagen (S) väckta motioner ang. ändringar i stadgarna, ang. det nordiska och internationella lagstiftningsarbetet samt ang. processreformen. Något yrkande med anledning av motionerna, vilka avstyrkts av styrelsen, framställdes icke.
    Sedan förhandlingarna sålunda slutförts, uttalade mötets ordf. ett tack till dem som medverkat vid mötet. Prof. H. Munch-Petersen (D) tog till orda för att frambära mötesdeltagarnas tack till ordf. Mötet förklarades därefter avslutat.

 

Festligheterna.

 

    Onsdagen d. 26 augusti voro styrelseledamöter, suppleanter och sekreterare i de nordiska juristmötena av presidenten och fru Ekeberg inbjudna till middag.
    Torsdagen d. 27 augusti kl. 4,15 e. m. gav H. M:t Konungen té å Kungl. Slottet för mötesdeltagarna jämte damer.
    På aftonen samma dag gåvo Sveriges jurister middag för mötesdeltagarna å Grand Hotel Royal samt för damerna i spegelsalen jämte angränsande rum å Grand Hotel. Vid middagen å Grand Hotel Royal, till vilken inbjudits deras excellenser stats- och utrikesministrarna, chefen för justitiedepartementet, Finlands härvarande minister, Danmarks och Norges chargés d'affaires, överståthållaren samt stadsfullmäktiges i Stockholm ordförande, utbragte presidenten Ekeberg en skål för de nordiska ländernas statsöverhuvuden.
    Presidenten frih. Marks von Würtemberg höll följande välkomsttal till gästerna:

    »Mina damer och herrar!
    Det femtonde nordiska juristmötets första arbetsdag ligger bakom oss. Det är naturligt och legitimt, att den dagens kvällstimmar ägnas åt lättare uppgifter; och det har förunnats oss svenska jurister att till ett allmänt

576 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.samkväm inbjuda, förutom några förnämliga gäster utanför juristkretsarna, våra hitkomna högt skattade kolleger från Danmark, Finland, Island och Norge.
    Det torde tillåtas mig såsom svensk och ordförande vid mötet att vid ett sådant tillfälle söka ge uttryck åt den glädje vi svenska jurister känna vid tanken på att detta möte nu är en verklighet, och att vi här kunna tillbringa några timmar i otvungen sällskaplig samvaro med våra gäster.
    Om de nordiska juristmötenas betydelse har, naturligt nog, mycket talats vid vart och ett av de hittills hållna mötena. Jag skall icke här fördjupa mig i detta omfattande ämne. Några måhända självklara, men kanske dock ej av alla tillräckligt uppmärksammade synpunkter torde det likväl tillåtas mig att beröra.
    Såsom juristmötenas huvuduppgift har man alltifrån början betraktat främjandet av rättsgemenskapen mellan Nordens folk. Att en sådan gemenskap är inom naturliga och rimliga gränser önskvärd torde väl knappast av någon bestridas, låt vara att i fråga om gränserna för det gemensamma området kunna råda olika meningar; och ingen lärer väl heller bestrida, att det för Nordens samlade jurister är en vacker och hedrande uppgift att ägna sig åt strävanden av sådan art.
    Vad juristmötena i detta avseende hittills kunnat verka låter visserligen ej mäta sig med exakta mått, men måste dock sägas vara av stor betydelse. I utredningar och förhandingar vid juristmötena ligga i stor utsträckning uppslagen till den samfällda skandinaviska lagstiftning, som, börjande med 1880 års växellag, efter hand mer och mer utvecklats och nu omfattar ett icke obetydligt antal lagar, flera av mycket stor vikt. En enhällig eller så gott som enhällig mening torde också råda om att dessa lagar i allmänhet äro goda lagar. Med fog lärer om envar av dem kunna sägas, att den, tack vare samarbetet, är bättre än fallet skulle hava blivit om den bragts till stånd av det ena eller andra landet ensamt. De offer på enighetens altare som samarbetet måhända i ett eller annat fall medfört ha ej varit av nämnvärd betydenhet, och någon gång har kanske vad som ur traditionssynpunkt kunnat förefalla som en uppoffring i själva verket varit en vinst.
    Men juristmötenas betydelse är ingalunda begränsad till deras insatser på rättsgemenskapens fält. Den beröring mellan de olika ländernas jurister som mötena medfört har varit av synnerlig betydelse såsom andlig stimulans för juristerna själva. För många, ja för nästan alla mötesdeltagare ha mötena varit verkliga upplevelser, högtider, ägnade att väcka tankar och frågor, vidga synfältet och skärpa blicken. Och det ligger intet för mötena nedsättande i ett uppriktigt konstaterande av att denna stimulans icke blott är att tillräkna själva mötesförhandlingarna utan i minst lika hög grad legat i vad som vid sidan av förhandlingarna förekommit under den personliga samvaron. Gärna må också konstateras, att de väckelser och impulser jag här avser icke varit begränsade till vad som omedelbart faller inom rättslivets område utan gällt även andra sidor av livet. Härom är intet annat än gott att säga. På den verklige juristen måste kunna tillämpas ordet: 'Nil humanum ei alienum est'.
    Sist men ej minst må erinras om den betydelse mötena ägt för bevarandet och utvecklandet av ett gott samförstånd mellan Nordens folk, och detta

FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET. 577ej blott under lugna molnfria tider utan också under perioder då ovädersmoln varit lägrade över Nordens himmel. Vad dessa möten mellan rättsväsendets målsmän i de olika nordiska länderna haft att betyda för mildrande av nationella motsatser, undanröjande av missförstånd och odlande i det hela av god grannsämja kan ej utläsas av förhandlingsprotokollen men står dock fullt klart för dem som fått leva med och haft ögonen öppna.
    Från de utgångspunkter som nu antytts må det tillåtas en gammal mötesveteran att här uttala sina välgångsönskningar för det pågående mötet. I förhoppning att det värdigt må anknyta sig till sina föregångare ber jag att å de svenska mötesdeltagarnas vägnar få tacka våra utländska gäster för att de så talrikt inställt sig vid detta möte och för att de velat i afton bänka sig med oss. Vi tacka även de högtärade icke-medlemmar av mötet som hörsammat vår inbjudning och därmed skänkt ökad glans åt vår fest.
    Jag vet att mina landsmän med glädje ansluta sig till den skål jag nu ber att få utbringa för alla våra gäster och av hjärtat instämma i det fyrfaldiga svenska hurra, varmed skålen bör beledsagas.
    Leve våra gäster!»

 

    Advokaten R. Öhman (S) sjöng följande versifierade hälsning till gästerna: 

Melodi: Den resande studenten.

»Välkomna, fränder och grannar, hit! 
Ni gjort på mötet Er lagkarlsflit, 
nu låt oss bänkas vid samma bord 
till gamman och muntra ord!

 

Välkomna, vänner från Sund och Bält, 
från högst där norrskenet spänner tält, 
från västanfjäll och från österled, 
från sagfyllda Islands hed!

 

Vi kivats fordom med plit i hand, 
vi gnabbas ännu så smått — ibland! —,
Långt högre talar den frändskaps röst
som sluter oss bröst till bröst.

 

Kongresser samlas i alla fack
— kavaj på morgon, om kväll'n i frack —

att byta tankar och slå ett slag
för samnordiskt hjärtelag.

 

Men vi jurister må yvas fritt
i alla ärvärda skrånas mitt,
att bästa samsång har vår kvintett,
som klingar för lag och rätt.

 

Välkomna, vänner, njut dryck och spis,
förbrödrens sedan på svenskmansvis
emellan Eder, med oss också
och låt oss förenta stå.

 

Och när omsider Ni hemåt vänt,
så låt i hjärtana stå på pränt
det minnet kvar av en vänskapshamn
i svenskarnas öppna famn.»

  

 

    Å de främmande gästernas vägnar höll justitierådet Granfelt (F) följande anförande:

   »Juristmötets Herr Ordförande! Sveriges Jurister!
    Det hedersamma uppdraget att till Eder, värdar, rikta en hälsning och ett tack å alla härvarande utländska gästers vägnar har givits mig. Jag bringar nu därför Eder de närvarande juristernas från Danmark, Island och Norge samt från mitt hemland, allas vårt tack såväl för kallelsen till detta möte, vilken varit oss så kärkommen som vårt talrika deltagande utvisar, som i all synnerhet för den glansfulla fest vi nu fira och för de vänliga välkomstord i prosa och vers, varmed vi nyss hälsats.
    Om jag frågar Eder, jurister med hemortsrätt utom Sverige, vad I främst sen hos våra yrkesbröder i detta rike, så far jag kanske icke vilse, då jag

578 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.svarar: Vi se i dem den varande dagens representanter för ett välde, där en i sagotid grundlagd och sedan under seklernas lopp intill dag som är steg för steg utvecklad fast rättsordning visat sin skapande kraft. Styrkan av denna rättsordning står klar för oss, då vi minnas, hurusom t. o. m. vid den tid, då statsmaktens spets var en »envålds allom bjudande och rådande suverän konung», denne dock upprepat förklarade sig vid utövningen av sin regeringsmakt — ja, även av de kungliga prerogativen — icke stå över lagen, utan vara av denna bunden. Och arten av denna rättsordning, huru vackert är den icke formulerad i den gamla 13:de domareregeln: »Den menige mans bästa är den yppersta lagen», en regel som kompletteras av 3:dje domareregelns uppmaning till domare och ämbetsmän att »söka det meniga bästa med ämbetet och icke sitt eget. Ty domaren är för den menige mans skull och icke den menige man för domarens skull». Och söka vi åter svaret på den frågan, huru, i stort sett, dessa stadganden uppfyllts, ges oss detta av den folktradition om den svenska rättens skydd för det menige folket, vilken ännu fortlever i det svenska storväldets gränsprovinser, långt in i bygderna runt om Östersjön.
    Varje system, även rättsordningen, får emellertid sin levande kraft genom de enskilda personer, som bära upp detsamma. Också det svenska rättslivet kan uppvisa sådana. Bland dem är det kanske mig tillåtet att inför denna krets av övervägande praktiska jurister frammana två monumentala gestalter. Den ena, den stora lagkommentatorn från 1700-talets början, häradshövdingen Petter Abrahamsson. Frånsett hans ungdoms misstag, framstår han för oss som mannen långt framom sin tid, såsom skaparen eller rättare befästaren av ett århundrades rättspraxis, såsom mannen vars förklarande »anmärkningar» hart när haft karaktär av lag. Och den andra, Johan Gabriel Richert; också han underdomare, den där för eftervärlden likvisst främst framstår såsom arbetaren de lege ferenda, såsom den stora svenska lagkommissionens under 1800-talets förra hälft inspirerande ande, såsom mannen å vilken hans biograf tillämpat Geijers ord:

Vare herre och dräng den det kan, 
Men jag står helst på min egen grund
Och är helst min egen man.

    Dessa två typer ur det förgångna synas mig väl representera den frisinthetens och den individualistiska självmedvetenhetens ande, som burit och bär upp den svenska rättsordningen. Detta arv förpliktar. Att I, Sveriges jurister, insett detta och även fullgören vad av Eder härutinnan kan krävas, detta utvisar Eder andel i allas våra gemensamma strävanden, Eder anpart i förverkligandet av de nordiska juristmötenas mål, sådant detta anges i mötenas statuter, nämligen att 'utbilda ett på sakkunskap grundat och så vitt möjligt sammanstämmande omdöme angående rätts- och lagstiftningsfrågor, som äro av vikt för de nordiska länderna.'
    Människan lever emellertid ej av bröd och arbete allenast. Arbetets tjusning ligger ofta i samverkan och samvaro. Och samvaron förgylles av fest och feststämning. Härvid följa vi nu Franzéns ord:

Klinga med roliga vänner i lag,
Tryck den förtroliga handen i dag.

 

FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET. 579    Vad I, Sveriges jurister, härutinnan bjuden oss i kväll, visar att också i denna del är Edert arv från svunnen tid, allt sedan tjusarkungens dagar, av Eder väl förvaltat.
    Eder — yrkesbröder i Sverige, värdar i kväll — bringa vi nu vår hyllning och ikläda denna formen av en skål och ett svenskt, fyrfaldigt leve till Eder ära.»
    Presidenten frih. Marks von Würtemberg utbragte sedermera en skål för mötets ålderspresident f. d. häradshövdingen G. Ribbing (S), vilken nu bevistade sitt tolfte juristmöte. Skålen besvarades omedelbart av häradshövding Ribbing.
    Under middagen sjöngs unisont följande bordsvisa:

Melodi: Joachim uti Babylon.

»Herrarne uti Nordens land
hava en käresta alla.
Låt oss tralla :|:
skönt om ömma band.
Sökte kring jorden varje kärliger man
här uti Norden sin sköna han fann
Dessa Sköna :|:
våra hjärtan vann.

 

Danmarks dejlige kvinder le
— strålande, glada och varma —
mot de arma :|:
män i kärleksve.
Danskorna äro såsom blomster att se,
lockande, fagra som sommarens fé,
i sin ynde :|:
Ingen är som de.

 

Tjuserskor ikring Saimens sjö,
huldror på ödsliga moar,
bygga broar :|:
till var kärleksö.
Finskorna sägs det trolla lätt som en
                                                   dans
starkaste manfolk från sinne och sans.
Härligt öde :|:
är den finske mans.

Islands döttrar blott få ha sett,
saga och sång dem besjunga.
Gamla, unga :|:
prisom deras ätt.
Hett såsom Geyser svallar isländskans
                                         blod,
hemlighetsfulla som norrskenets flod
ögon flamma :|:
— bränna ned vårt mod.

 

Pikerne som oss Norge gav
äro så rasende kække
liksom bække :|:
i sin gång mot hav.
Norskorna veta taga kärleken med
högt uppå fjället, men också dit ned
uti dalen :|:
Ack så härlig sed.

 

Kvinnorna uti Sveriges land
farliga äro för männer.
Kära vänner :|:
hjärtan stå i brand.
Akta Er bröder eller ge Er med ens,
kommer Ni nära dem, tror jag det
                                            bränns.
Sådan värme :|:
— ack, hur skön den känns!»

  
  

    Statsminister C. G. Ekman framförde gästernas tack i följande anförande:
    »På samma gång jag uttalar de närvarande svenska gästernas tack för inbjudan till denna charmanta fest anhåller jag att därtill få foga några personliga ord.
    Först ville jag då göra den bekännelsen, att jag måste anse mig vara part i detta mål. Vidare medgiver jag, att kravet på parts deklarationsskyldighet måste anses starkt motiverad. Och slutligen att den moderna rättens fordran på parts sanningsplikt vilar tung på mitt medvetande.

580 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.    Från dessa utgångspunkter anhåller jag få förklara, att det är med synnerlig tillfredsställelse den svenska regeringen sett det Nordiska Juristmötet sammanträda i Sveriges huvudstad och att mötet genom en förut okänd anslutning och därmed ökad auktoritet måste tillmätas en synnerlig betydelse. För en regering, som i rättslivets växt och obegränsade erkännande ser den ideella stommen till all sund samhällsdaning och samhällsutveckling, och som tror på demokratien såsom konstitutiv samhällsform och avgörande samhällsmakt men tillika är övertygad om att demokratien står och faller med rättens erkännande i samhällslivet, för en sådan regering måste det vara en oförställd glädje att se så många av grannländernas jurister samlade för att med våra egna lagkunnige män förbereda utbyggnader av rättsordningen.
    Utanför våra väggar sprudla livets källor. För varje år växa i samhällslivet fram nya företeelser som behöva en på en gång prövad och moderniserad rättsordnings ans, stöd och ledning. Arbetsfältet är därför nästan oöverskådligt och de väntande uppgifterna både många och trängande. Jag lyckönskar mötet till uppnåendet av snabba och betydande resultat.
    Härtill kommer att samarbetet på dessa områden samlar, enar och binder de nordiska folken på ett sätt som för dem alla innebär en stärkt ställning och utsikter till ökad samhällslycka. Därför önska vi alla här samlade att med ett tack för dagens samvaro få utbringa ett leve för de Nordiska Juristmötena, deras verksamhet och de verkningar, som därav otvivelaktigt följa. De Nordiska Juristmötena leve.»

 

    Vid middagen å Grand Hotel för damerna sjöng operasångerskan Inez Wassner följande hälsningssång

:Melodi: Elisabeths hälsningssång tillsångarsalen ur Tannhäuser.

Vi hälsa Eder, Sveriges gäster!
Välkommen hit till oss envar!
Må glada bliva våra fester
och ljusa minnen leva kvar.

 

På tidens tysta vingar
bort flyga våra år,
men i vårt inre klingar
en sanning, som består:

Vi höra samman, folk i Norden,
en syskonkedja äro vi.
I skilda rösters kör på jorden
en är vår andes melodi.

 

Vi, svenskor, trycka Edra händer
och tacka Er för glans och fest,
som oss beretts i Edra länder —
men för Ert hjärtas värme mest.
 

Vi hälsa Er, nordiska systrar!»

  
  

    Fru Mia Leche-Löfgren (S) talade för gästerna. Dessas tack framfördes av fru Lina Munch-Petersen (D). Under middagen sjöngs en bordsvisa unisont.

    Efter middagarnas slut avhämtades damerna av den svenska styrelsen och ledsagades till Grand Hotel Royal, där dans vidtog.

 

    Fredagen d. 28 augusti gavs festföreställning å Kungl. Teatern, varvid operan Aida uppfördes.
    Lördagen d. 29 augusti hade Stockholms stad inbjudit inemot 700 mötesdeltagare och damer till bankett i Gyllene salen å stadshuset. Gästerna hälsades välkomna av stadsfullmäktiges ordförande K. T e n g d a h l. De främ-

FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET. 581mande gästernas tack framfördes av prof. F. Stang (N), som yttrade bl. a. följande:
    »Jeg har været glad ved å høre den forrige talers uttalelse om lovgivningen og rettsordnen i det hele. Også vi som representerer rettsordnen og rettsvidenskapen føler sterkt den nære forbindelse mellem dem og det politiske arbeid. Rettsreglene har jo til mål å tjene samfundets liv og må omforme sig efter samfundets skiftende behov. Det som er det mest beundringsverdige ved rettsordnen er kanskje nettop det, at den i så stor utstrekning har vist evne til å følge samfundslivet i dets utvikling. Vi står nu i en tid, da samfundene — og jeg kan vel si det almindelige tenkesett — er under sterkere omformning enn nogensinde før. Måtte det lykkes rettsordnen også overfor de svære krav som derved stilles til den å bevare sin utviklingsevne så den kan støtte og fremme i steden for å hindre og hemme.»
    Tal för damerna hölls av højesteretssagfører C. B. H e n r i q u e s (D). Det besvarades av fröken Rønnaug Alten (N), som yttrade:

»Mine herrer og damer!
    Når jeg drister mig til å efterkomme opfordringen fra juristmøtets svenske vertinner til å svare på den tale som høiesterettssakfører Henriques har vært så elskværdig å holde for damerne, er det fordi jeg har trodd det kunde komme mig til nytte at jeg er — forhenværende jurist.
    Jeg er nemlig elev av videnskapsmenn som Stang og Knoph.
    Allikevel føler jeg nu at det er til liten hjelp. Fra Stangs forelesninger om kjøp og om negotiable dokumenter husker jeg ikke noget — som jeg kan bruke til at svare hr Henriques.
    Men i obligationsrettens almindelige del finner jeg et trøstens ord, som Stang har hentet fra kilderne; jeg vet ikke om det er Ulpian eller Papinian som først har formet det: Impossibilium nulla est obligatio. Det er virkelig umulig for mig at gå ind på juristmøtets forhandlinger; fordi jeg ikke kjender dem. Ergo, sier Ulpian eller Papinian — og Stang — er jeg ikke forpliktet til det.
    Vi kvinner er ikke kommet til juristmøtet for å høre om partsforhør i tvistemål, om boikott fra rettslig synspunkt eller om nogen av de andre emner. Vi er kommet hit fra Danmark, Finland, Sverige og Norge fordi vi interesserer oss for juristerne selv og gleder oss ved at være sammen med dem. Vi beundrer juristerne som jurister uten å forstå dem. Vi beundrer dem som menn fordi vi forstår dem. Og det vi mest beundrer hos mennene er deres evne til — å beundre oss.
    Denne deres evne kan påvises til alle tider.
    Jeg skal få lov til å minne om at det ved de nyeste forskninger er konstatert at ikke bare Adam, men også slangen i paradiset var en mann, og vel å merke ikke en bonus paterfamilias, men en ondtroende tredjemann — enkelte mener endog at han var jurist. Sikkert er det at det er hans beundring for kvinnen som har skaffet ham plass i verdenshistorien.
    Siden gjennem tiderne har alle menn hyldet kvinnerne, hver sin — og ofte flere. Og allverdens diktere har i poesi og prosa sunget kvinnens pris. All denne lyrikk står — ved siden av juristmøtets program — til rådighet for den som skal holde en tale for kvinnerne. Men hvilken dikter kan hjelpe mig, som skal tale for juristerne?

582 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.    Ingen av de store og berømte.
    For allikevel i versets form å gi uttrykk for vor, kvinnernes, hyldest til juristerne og for vor taknemmelighet for at de har villet ha os med, må jeg ty til en ukjent forfatterinne. Hendes vers er mange — det sidste lyder: 

Mannen er det største og det beste som vi kvinner vet, 
ti hvad er vel livet her på jorden uten kjærlighet?
Du er livets salt,du er kvinnens alt.
Du skal ha en skål,
du — vore lengslers mål.

Juristernes skål!»

    Statsrådet N. Gärde höll å de svenska gästernas vägnar följande tal:

»Herr Stadsfullmäktiges ordförande. Mina damer och herrar!

    Det har anförtrotts åt mig att vid detta tillfälle framföra de svenska gästernas tacksamhet till Stockholms stad och till Er, herr ordförande, som dess representant.
    Det är icke första gången, som jag från denna plats har att till Stockholms stads joviale, älskvärde och avhållne överstemunskänk framföra välförplägade, belåtna och lyckliga gästers tacksamhet. Det är tyvärr icke ofta som vi träffas utanför denna sal. Men samvaron här med Er har för mig, liksom för oss alla, blivit desto kärare. Och jag tror mig ge uttryck för allas mening, då jag säger, att Ert vänsälla, soliga leende är oskiljaktigt förenat med de ljusa minnen vi hemföra från Stockholms stadshus.
    Jag sade att jag stod här å de svenska gästernas vägnar. Jag vill emellertid göra ett tillägg eller, som man i dessa sanningspliktens dagar älskar att uttrycka det, en bekännelse. Det har med rätta sagts att de nordiska juristmötena äro av väsentlig betydelse för samarbetet och samförståndet i Norden. De ha därmed blivit ett svenskt riksintresse lika visst och sant som det är att samgåendet mellan Nordens folk är och för all framtid måste vara en av den svenska rikspolitikens huvudriktlinjer och hörnstenar. Genom den välvilja och storslagna gästfrihet, som staden visar detta möte och — som jag hoppas — jämväl kommande möten, fyller den i själva verket en svensk statsuppgift.
    Mellanvarandet mellan staten och Stockholms stad är närmast att likställa med ett kontokurantförhållande med många omstridda såväl debet- som kreditposter. Jag är icke medlem av statens fastighetskommission och jag har ingen anledning att här dröja vid de poster, som må föras staden till last. Men vad jag här vill framhålla, det är att stadens gästfrihet i detta liksom i många andra fall är en kreditpost, som måste anses väga tungt, om ej förr så i historiens vågskål.
    Om jag till detta tack, som jag har att här frambära, knyter några reflexioner av mera personlig art, ligger det nära till hands att uppränningen till dessa utgör den stolta byggnad, som nu hyser oss under sitt tak och som ju också kan sägas vara vår värld i kväll. Jag gör detta desto hellre som jag vet att den intar ett stort och kärt rum i Ert hjärta, herr ordförande.
    Ett byggnadsverk, som icke blott är en hopfogad stenmassa utan som denna en konstskapelse, har sin särskilda stämning, sitt uttryck, ja sin själ. Vad konstnären skådat och fångat i intuitionens och inspirationens gudabenådade ögonblick, har han gjutit in i den livlösa stenen. Med ett ändligt och för-

FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET. 583gängligt material som medel har han sökt att skapa en sinnebild av idéens egen tidlöshet. Ett uttryck för denna tidlöshet, detta oändlighetsperspektiv, återfinna vi redan i själva byggnadens läge och monumentala karaktär. På de vatten, i vilka den speglar sig och som skölja dess grundvalar, har gått fram en av vår folkstams äldsta färdvägar. Själva byggnaden är visserligen ung, men den är byggd icke allenast för stunden och dess behov, ej blott för det släkte, som nu vandrar i dess pelargård och sorlar och dansar i dess salar och hallar. Vid dess fot skola generationernas vågor lägga sig i strid bränning eller stilla dyning. Steg skola eka mot dessa golv, skratt och tal ljuda mellan dessa murar mansåldrar efter det våra egna förklingat och som vissna löv förts bort med strömmen.
    Denna byggnad är ett storslaget och oemotsägligt bevis för tillvaron och livskraften av detta i människoanden djupt rotade behov att mitt i en värld, som utan förskoning är underkastad begränsningens och ofullkomlighetens hårda öde, skapa något beståndande, något som kan trotsa tiden.
    Det ligger något underbart i detta att människan, vilken som individ själv blott är en flyktig, snart utplånad episod i utvecklingen, dock handlar under oändlighetens perspektiv. Vi påminnas härom i så gott som varje stort verk. Det är som en ständig, aldrig avslutad gigantisk strid, där människoanden aldrig tröttas i sina anlopp att en dag rycka segerkransen ur den obevekliga ödesgudinnans händer. Det är drömmen om denna seger, som aldrig övergett mänskligheten utan ständigt sporrat till nya ansträngningar. Måhända ligger häri en av grundförutsättningarna för all mänsklig kultur, bandet mellan generationerna, mänsklighetens adelsmärke.
    Eller hur är det han sjunger, en av våra store siare och skalder:

Det ståndar över tidshavets böljande svall
ett torn av genomskinlig och eterklar kristall.
Det sänker sin grundval igenom djupen ner,
dit ingen aning räcker och intet öga ser.

    Skalden skildrar vidare, hur i kupolens stolta rund hänga två klockor, den ena 'stöpt av strålglans från ljusets gryningsstund'.

Hon klämtar i trånad att viga in den stund,
då jordens släkten varda ett syskonförbund,
då varje smärta finner sin smekande tröst
och varje tröttat huvud sin vila vid ett älskat bröst.

    Men skalden har ock målat mänsklighetens öde, då oändlighetsperspektivet ej längre leder dess vandring. Skalden upprullar denna bild i följande ord:

Stolt går med otyngd
skuldra den starke.
Den svage bär
sin börda och hans.
Bonden fäller
fal för vinning
sin ätts vårdträd.
Det flyktiga nu
vill njuta sitt eget

men ej kedja forntid
och framtid samman.

 

Så lossas hävdernas
heliga länkar.
Himmelssyner
hägra ej mera.
Rättens runor
ristas av våldet.

  
  

    Det är ord, som icke kunna undgå att äga sin tillämpning i en mörk och

 

584 FEMTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.söndersliten tid som vår. Allvars- och varningsord, som vi ha all anledning att minnas och lägga på hjärtat.
    Ja, detta är det lilla knippe av reflexioner, vuxna vid denna byggnad en vacker sensommardag, som jag ber att i all anspråkslöshet få överräcka med mitt tack till Eder.»
    Prof. V. Bentzon (D) riktade senare i varmhjärtade ordalag en hyllning till Sverige och dess huvudstad.
    Stockholms studentsångarförbund under ledning av musikdirektören E. Ralf föredrog ett flertal studentkvartetter.
    Efter middagen var en festlig soaré med dans anordnad i Blå Hallen, vari deltogo även de mötesdeltagare med damer, vilka av utrymmesskäl icke kunnat inbjudas till middagen.

 

    För mötesdeltagarnas damer hade d. 28 och 29 augusti anordnats utflykter i Stockholms omgivningar med visning av sevärdheter därstädes. Sålunda gavs under den andra mötesdagen tillfälle att bese H. K. H. Prins Eugens konstsamlingar å Valdemarsudde under ciceronskap av fil. dr C. Laurin samt Thielska galleriet under ledning av chefen för Nationalmuseum fil. dr Axel Gauffin. Den sista mötesdagen börjades utfärden med båtresa till Drottningholm, på vars slottsteater därefter gavs ett divertissement under medverkan av herr Sven Scholander, fröken Vanna Scholander samt medlemmar av hovkapellet och Kungl. Teaterns balettkår. Dessutom besågs Drottningholms slott, och intogs lunch å Värdshuset, varefter återfärden skedde, likaledes med båt.
    D. 28 augusti gav Aktiebolaget Nordiska Kompaniet lunch för damerna å affärshusets takterrass och i dess térum.
    Såsom värdinnor för damerna fungerade fruarna Brita Afzelius, Inez Appelberg, Ingegerd Benckert, Clara Björling, Agnes Eberstein, Brita Ekeberg, Annie Eklund, Eleonore Ernberg, Kate Fogelmarck, Grethe Forssner, Märta Gärde, Brita Hessius, Mia Leche-Löfgren, Lisa Lind, friherrinnan Olga Marks von Würtemberg, Ingegerd Ramstedt, Lisa Schlyter, Ingrid von Seth, Dagmar Stenbeck och Ester Sundberg.
    Mötet gynnades alla tre dagarna av det vackraste väder.

I. S.