Nordiskt samarbete på växel- och checkrättens område. Under tiden 22—25 augusti hava i Stockholm överläggningar ägt rum mellan representanter för Sverige, Danmark, Finland och Norge i syfte att förbereda ratifikationen av dels de förra året i Genéve undertecknade konventionerna på växelrättens område (se SvJT 1930 s. 497 f., 597 f.), dels de detta år i Genéve undertecknade checkrättsliga konventionerna (se SvJT 1931 s. 460 f., 486).
    I förstnämnda hänseende behandlades de anmärkningar, som av lagrådet framställts den 19 juni 1931 vid föredragningen av det svenska förslaget till växellag.
    Beträffande checkrätten genomgingos de nordiska förslagen till checklagar för vinnande av största möjliga överensstämmelse mellan de olika texterna.
    I överläggningarna deltogo de nordiska ländernas delegerade vid checkrättskonferensen (se SvJT 1931 s. 486) samt föredraganden i lagrådet hovrättsrådet F. Sterzel.

F. S—l.

 

    Nordiska konventionsförhandlingar. Under tiden d. 31 aug.—12 sept. 1931 hava i Stockholm fortsatts tidigare inledda förhandlingar mellan delegerade för Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om avslutande av konventioner angående dels arv, testamente och behandling av dödsbo, dels konkurs. I sistnämnda del har utarbetats ett preliminärt förslag till konvention. Förslaget behandlar frågan om de rättsverkningar, som en i någon av de nordiska staterna öppnad konkurs bör medföra i de övriga. Härvid har såom huvudprincip uppställts, att om någon försättes i konkurs i fördragsslutande stat, konkursen skall omfatta jämväl gäldenärens egendom i annan fördragsslutande stat och att de i konkurslandet givna lagbestämmelserna om konkurs skola äga tillämpning. Åtskilliga modifikationer i dessa regler hava emellertid varit erforderliga.
    Vidare behandling av nämnda frågor kommer att äga rum vid ett senare möte, som är avsett att hållas i Köpenhamn.
    Delegerade hava varit, för Danmark professor Bentzon, professor Munch-Petersen, nationalbankdirektör Schrøder och departementschefen Svendsen med fuldmægtig Faurholt såsom sekreterare, från Finland förvaltningsrådet Grönvall, från Island kommittered Krabbe, från Norge høiesterettsdommer Alten och høifjeldsdommer Grette samt från Sverige presidenten frih. Marks von Würtemberg, presidenten Ekeberg och revisionssekreteraren Lind.

E. L.

 

    Processreformen. Chefen för justitiedepartementet statsrådet Gärde anförde i statsråd d. 12 juni 1931:
    »Genom en den 6 febr. 1931 dagtecknad proposition, nr 80, lämnade K. M:t riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående vissa av mig angivna huvudgrunder för en rättegångsreform.
    I skrivelse d. 29 maj 1931, nr 308, har riksdagen avgivit yttrande i ämnet samt därvid i huvudsak uttalat sin anslutning till de av mig framlagda grundlinjerna. Tillika har riksdagen anfört, att en i vissa hänseenden genomgripande reform av vårt rättegångsväsen bör komma till stånd samt att med

586 NOTISER.hänsyn härtill arbetet med ny lagstiftning angående rättegångsväsendet och vad därmed sammanhänger utan dröjsmål bör upptagas.
    Med anledning av riksdagens yttrande får jag ånyo anmäla detta lagstiftningsärende. Såsom riksdagen framhållit, bör arbetet med utarbetande av lagstiftning i ämnet omedelbart igångsättas. Vid detta arbete böra de av riksdagen biträdda riktlinjerna för reformen följas. Att de nya synpunkter, som må framkomma under arbetets bedrivande, böra beaktas ligger i sakens natur och överensstämmer även med riksdagens uttalande. Enligt den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen och till vilken jämväl riksdagen anslutit sig, bör reformen främst avse förfarandet och den därmed sammanhängande frågan om bevisningsrätten. Med hänsyn härtill torde dessa spörsmål böra i första hand upptagas till behandling.
    I fråga om arbetets anordnande synes mig lämpligast, att uppgiften med lagtextens utformning anförtros åt vissa inom departementet tillkallade sakkunniga. Dessas antal torde kunna begränsas till tre. Emellertid lärer tillfälle böra beredas dem, att, i den mån arbetet fortskrider och utkast till lagbestämmelser rörande olika delar av ämnet föreligga, samråda med målsmän för såväl den juridiska erfarenheten som ock den allmänna lekmannaåskådningen å förevarande område. Härigenom vinnes ej allenast att förekommande spörsmål erhålla en allsidigare och ur det praktiska rättslivets synpunkt mera ingående behandling utan ock att kännedom om de utarbetade förslagens innehåll kommer att vinnas inom en större krets av för denna lagstiftningsfråga intresserade personer, något som uppenbarligen är av stor betydelse vid dess fortsatta behandling. Antalet ledamöter i denna beredning synes böra bestämmas till högst åtta. Beredningens arbete torde böra stå under ledning av chefen för justitiedepartementet.»
    På grund av vad sålunda anförts hemställde justitieministern om bemyndigande att tillkalla dels högst tre sakkunniga att inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lagbestämmelser angående rättegångsväsendet och vad därmed sammanhänger, dels ock högst åtta personer att vid nämnda arbete såsom ledamöter av omförmälda beredning tillhandagå med råd i förekommande frågor.
    Sedan H. M:t Konungen s. d. bifallit denna hemställan, har justitieministern d. 18 juni 1931 tillkallat dels ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Per Santesson och professorn Thore Engströmer att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lagbestämmelser angående rättegångsväsendet och vad därmed sammanhänger, dels ock ledamöterna av riksdagens första kammare presidenten Karl Schlyter, borgmästaren Georg Bissmark och advokaten Eliel Löfgren, häradshövdingen Carl Arhusianderledamöterna av riksdagens första kammare lantbrukaren P. J. GustafssonBenestad och sekreteraren P. E. A. Jonsson i Lycksele samt ledamöterna av riksdagens andra kammare glassliparen A. A. Lindqvist i Halmstad och lantbrukaren G. Persson i Falla att vara ledamöter i förutnämnda beredning, varjämte assessorn i Svea hovrätt Tore Strandberg förordnats att vara sekreterare hos de sakkunniga.