PER GAMSTORP. Sparbankslagen med förklarande anmärkningar, på uppdrag av Svenska sparbanksföreningen utgiven. Lund 1931. H. Ohlssons boktr. 216 s. Inb. kr. 5.00.

 

    Åtta år ha redan gått, sedan nu gällande lag om sparbanker utfärdades. Så mycket mer efterlängtad — av både enskilda medborgare och offentliga myndigheter, som ha med sparbanksärenden att göra — måste den kommentar till lagen ha varit, som i våras utgavs och vars titel läses här ovan. Nu ha också vid utarbetandet av denna kommentar funnits att tillgå som hjälpmedel icke blott förarbetena till lagen, utan även de gångna årens erfarenheter, från enskild sparbankspraxis och från tillsynsmyndigheternas lagtillämpning. Även någon judikatur, dock knappast berörande andra områden än beskattningen, har tillkommit.
    Kommentarens författare, den sydsvenska universitetsstadens borgmästare, själv såsom styrelseledamot i sin hemstads gamla sparbank väl initierad i sparbanksväsendet, har på ett förtjänstfullt sätt tillgodogjort sig det material, som sålunda stått till buds, och i sorgfälligt avfattade anmärkningar till lagens särskilda paragrafer lämnat värdefulla bidrag till deras tolkning. Korrekt som ett kommittébetänkandes är kommentarens språk, och som det anstår en klok och varsam domare, har författaren undvikit alla oförsiktiga uttalanden i det veksamma spörsmål, som här och där möta. Den uppmärksamme läsaren finner dock i kommentarens förbehållsamma satser, eller åtminstone mellan dess rader, tillförlitliga anvisningar till lösningen av månget sådant spörsmål, exempelvis huruvida innehavarefullmakt för uttagning av insatta medel bör godkännas (s. 71—72), huruvida sparbank äger inköpa förlagsbevis (s. 116) samt huruvida allmän åklagare skall kunna avkräva sparbank besked om en tilltalad persons tillgodohavande hos sparbanken (s. 190—191).
    En intressant statistik (s. 31—35) utvisar på vilka olika sätt sparbankernas huvudmannakårer sammansättas, och praktiska exempel förtydliga innebörden av åtskilliga paragrafer.

C. G. Bj.

 

EINAR J:SON THULIN. Alkohollagstiftningen. Samling av gällande författningar angående alkoholhaltiga dryckers försäljning m. m. Sthm 1930. Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd. 182 s. Kr. 1.50.

 

    I denna tidskrift har tidigare (1930 s. 44) fästs uppmärksamheten på byråchefen Thulins skrift »Vad är lag i fråga om utskänkning av alkoholhaltiga drycker?», vilken skrift ger en allmän orientering på alkohollagstiftningens ganska komplicerade område. Av samma kompetenta hand föreligger nu ovan angivna arbete, vilket upptager samtliga författningar på nämnda område försedda med synnerligen vägledande kommentarer. Till stor del bestå dessa i redogörelser för prejudikat, meddelade av högsta domstolen, regeringsrätten eller hovrätterna. Prejudikatredogörelserna äro så pass utförliga, att de kunna lända till ledning för det mycket stora antal icke-jurister, som har att tillämpa alkohollagstiftningen men ej har tillgång till prejudikatsamlingarna, och äro också för juristen av värde. Sin främsta förtjänst har emellertid arbetet enligt anm:s mening i de hänvisningar, som beträffande det

stora flertalet författningsrum gjorts företrädesvis till betänkanden och riksdagstryck men även till andra handlingar angående författningsrummens tillkomsthistoria och tolkning. Såsom ett exempel må nämnas hänvisningen vid 2 § rusdrycksförsäljningsförordningen till en utredning av justitierådet N. Alexanderson angående frågan huruvida innehavare av utskänkningsrätt är skyldig förhindra, att något av det försålda bortföres från utskänkningsstället (utredningen återgiven i Tidskrift för systembolagen 1920:10 s. 2—4). Det är på förevarande område ej sällan förenat med särskilt stora svårigheter att rätt tolka givna bestämmelser utan ett ingående studium av deras tillkomst, och detta studium blir för innehavaren av den Thulinska lageditionen väsentligen underlättat. Ett utförligt, väl uppställt register ökar arbetets värde. Det förträffliga arbetet, som trots sitt omfång betingar blott det i rubriken angivna låga priset, kan varmt rekommenderas till juristernas bruk; det borde finnas tillgängligt i samtliga domstolar och länsstyrelser.
    Åtskilliga anmärkningar kunna göras mot de i arbetet använda förkortningarna. Dessa äro sålunda enligt anm:s mening ej alltid lyckligt valda. Vidare brukas stundom olika förkortningar för samma beteckning, och vissa ord förekomma än i förkortad, än i oförkortad form. Det vore lyckligt, om i juridiska arbeten överhuvud en standardisering genomfördes av de vanligen förekommande förkortningarna, därvid såsom mönster borde tjäna de i Skarstedts lagedition använda.

E. L.