KÖPLAGEN I TILLÄMPNING ETT KVARTS SEKEL.

 

    Med anledning av det kvartsekeljubileum den nordiska köplagen redan kunnat fira i Sverige, där lagen utfärdades d. 20 juni 1905, och i Danmark, där den är daterad d. 6 april 1906, och som den kommer att kunna fira i Norge d. 24 maj 1932 — den isländska lagen promulgerades först d. 11 juli 1911 — har red. av SvJT vänt sig till ett antal i det praktiska rättslivet verksamma jurister samt en representant för handelsvärlden med begäran om deras uttalanden angående gjorda erfarenheter om köplagens tillämpning. Här nedan publiceras de välvilligt lämnade svaren från Retspræsidenten for Sø- og Handelsretten H. E. KÜHL, Kobenhavn, Høiesterettsadvokat HENNING BØDTKER och Høiesterettsdommer HERMANN LIE, Oslo, samt justitierådet ALGOT BAGGEf. d. justitierådet GUSTAF CARLSON, justitierådet RUDOLF EKLUND, advokaten prof. MARTIN FEHR, f. d. presidenten friherre E. MARKS VON WÜRTEMBERG och generalkonsuln J. E. SACHS, Stockholm.

 

Då jag anmodats att yttra mig angående köplagen antar jag detta bero därpå att jag i ett par internationella kommittéer deltar i arbetet på köprättens unifiering. Jag kommer därför att med några ord beröra den uppfattning jag bildat mig om den skandinaviska köprätten särskilt under detta arbete, där de förnämsta rättssystemens köplagar ställts mot varandra och deras förtjänster och fel i detalj diskuterats. 
    Bestämmelserna om köp i t. ex. Frankrikes Code civil kunna, som naturligt är efter handelns utveckling under de senaste hundra åren, ej anses fylla anspråken på en modern köplag. Burgerliches Gesetzbuchs systematik och nästan läroboksmässiga fyllighet på det teoretiska området ställa i viss mån i skuggan lösningarna av de praktiska problem, som framför annat intressera handelsvärlden. Den engelska köplagen, uppställd efter i de särskilda rättsfallen gjorda auktoritativa domareuttalanden, syndar måhända alltför mycket i motsatt riktning.
    I de skandinaviska köplagarna torde handelsvärldens behov av en lättillgänglig lösning av de oftast föreliggande tvistefrågorna ha blivit tillfredsställt i större utsträckning än annorstädes, med tillämpning av en med synnerlig omsorg och sakkunskap genomarbetad teori.
    Praktiska synpunkter, säkerligen i hög grad stärkta av det intima samarbetet med representanter för handelsvärlden, synas i stor och välgörande utsträckning ha varit vägledande för de skandinaviska

 

KÖPLAGEN I TILLÄMPNING ETT KVARTS SEKEL. 119lagstiftarna. Till och med den lucka, som kunde anses föreligga därutinnan att, i motsats till vad fallet är i främmande rätt, bestämmelser om äganderättens övergång saknas, kan vara föranledd av denna praktiska syn på tingen. Om, såsom skett i de skandinaviska köplagarna, regler givas om faran för godset, om dettas avkastning, om retentionsrätten och stoppage in transitu samt om förhållandet till köparens borgenärer — att förhållandet till säljarens borgenärer och överlåtelsens rättsverkningar mot annan tredje man icke medtagits har ju berott på särskilda omständigheter — har handelsvärlden fått rättesnören för särskilda fall, som säkerligen äro till mera nytta än en allmän regel om äganderättens övergång, vilken lätt leder vilse, om ej samtidigt en fullständig serie av undantag införes, grundad på olikheterna i de rättsförhållanden som i utländsk rätt sammanföras under beteckningen äganderätt eller anses sammanhänga med dennas övergång. Reklamationssystemet — för att beröra en annan fråga av stor praktisk betydelse — synes i stort sett mera tillfredsställande ordnat i de skandinaviska köplagarna än vad fallet är utomlands. En praktisk nyhet av stort värde är vidare klausultolkningarna. De skandinaviska lagstiftarna ha där varit föregångsmän på ett område, som för närvarande är föremål för försök till internationell reglering.
    Att de skandinaviska lagstiftarna ej tillfullo löst de svåra problem, som sammanhänga med skadeståndsrätten vid dröjsmål, måste dock erkännas, liksom även regleringen av köparens och säljarens rätt att fordra köpets fullgörande lett till mindre lyckliga konsekvenser. (Se prof. FEHRS uppsats »Rätten att fordra fullgörande enligt köplagen» i Festskrift tillägnad presidenten Marks von Würtemberg, sid. 162 ff.).
    Det kan emellertid, tror jag, utan fara för beskyllning för partiskhet, sägas att vid de jämförelser, vartill det nämnda kommittéarbetet givit anledning, de skandinaviska köplagarna stått sig synnerligen väl och att de befunnits — med frånseende av detaljer som ej kunna här beröras — alltjämt stå på höjden av vad inom köprätten presterats.

Algot Bagge.